Nu har det gått några dygn sedan det stod klart att Sverige säger upp handelsavtalet med Saudiarabien. Vad jag har förstått handlar det först om militär handel och samarbete men också annan handel påverkas. Och det handlar inte om små summor utan stora. Tre tankar har kommit till mig.
1. Jag tycker att det är bra att Sverige slutar sälja vapen till diktaturer eller på omvägar till krigförande länder. Det är inte bra att hyckla som Sverige gjort så många gånger. Jag är gift med en norska och har hört från mina nu framlidna svärföräldrar om hur de uppfattade Sveriges neutralitet. Jag minns den så kallade Bofors-affären med mutorna i Indien. Saudiaffären är ett sådant samarbete som inte tål dagsljus. Det är uppenbart att Saudiarabien är en diktatur som styrs med hjälp av sharia-lagar. Sverige och svenskarna står för något annat.
2. Problemet tycks nu vara det sätt på vilket uppsägningen av avtalet gått till. Det verkar som att den svaga vänsterregeringen egentligen ville omförhandla avtalet men att omständigheter gjort att den till sist var tvungen att säga upp avtalet. I sådanafall har vi att göra med ett annat slag av hyckleri, ett inhemskt. Men det lär vi aldrig få klarhet i. Det är svårt att tro att Konstitutionsutskottet kan bringa klarhet i det. Det kan bli spännande att följa förhören så småningom.
Men jag har en tredje fundering.
3. Sverige och svenskarna säger sig stå för tolerans och respekt för andra. Vi säger att vi välkomnar ett mångkulturellt samhälle och brännmärker meningsmotståndare som islamofober. Det är en sak att vi vill vara demokrater, stå upp för mänskliga rättigheter, också självklart kvinnors. Men hur är det med förståelsen för människor med annan kultur?
Saudierna blev kränkta av Margot Wallström när hon underkände deras kultur, deras sedvänjor, som hon kallade medeltida, deras religion och grundare Muhammed som heter islam och deras sätt att skydda människor och upprätthålla lag och ordning genom sharia. Det kanske trots allt inte går att särskilja religion och politik?
Jag är inte muslim. Jag tror att Jesus är sann Gud och ger oss sanningen. Jag är för mission bland muslimer eftersom jag anser att de är lika mycket Guds avbilder som jag. Varför skulle inte också de få del av de goda nyheter som gör oss människor fria, gör oss viktiga och ger oss en framtid och ett hopp. Men hur tänker Margot Wallström? Hur tänker de som menar att vi ska vara toleranta, visa alla respekt och samtidigt, bildligt talat, bomba tillbaka Saudierna och för övrigt alla diktaturer till medeltiden. Är inte det att uppträda ganska arrogant? Hur kan Sverige och svenskarna välkomna ett mångkulturellt samhälle?
Kan det vara så att talet om ett svenskt mångkulturellt samhälle bara är fina ord utan täckning?
1. Jag tycker att det är bra att Sverige slutar sälja vapen till diktaturer eller på omvägar till krigförande länder. Det är inte bra att hyckla som Sverige gjort så många gånger. Jag är gift med en norska och har hört från mina nu framlidna svärföräldrar om hur de uppfattade Sveriges neutralitet. Jag minns den så kallade Bofors-affären med mutorna i Indien. Saudiaffären är ett sådant samarbete som inte tål dagsljus. Det är uppenbart att Saudiarabien är en diktatur som styrs med hjälp av sharia-lagar. Sverige och svenskarna står för något annat.
2. Problemet tycks nu vara det sätt på vilket uppsägningen av avtalet gått till. Det verkar som att den svaga vänsterregeringen egentligen ville omförhandla avtalet men att omständigheter gjort att den till sist var tvungen att säga upp avtalet. I sådanafall har vi att göra med ett annat slag av hyckleri, ett inhemskt. Men det lär vi aldrig få klarhet i. Det är svårt att tro att Konstitutionsutskottet kan bringa klarhet i det. Det kan bli spännande att följa förhören så småningom.
Men jag har en tredje fundering.
3. Sverige och svenskarna säger sig stå för tolerans och respekt för andra. Vi säger att vi välkomnar ett mångkulturellt samhälle och brännmärker meningsmotståndare som islamofober. Det är en sak att vi vill vara demokrater, stå upp för mänskliga rättigheter, också självklart kvinnors. Men hur är det med förståelsen för människor med annan kultur?
Saudierna blev kränkta av Margot Wallström när hon underkände deras kultur, deras sedvänjor, som hon kallade medeltida, deras religion och grundare Muhammed som heter islam och deras sätt att skydda människor och upprätthålla lag och ordning genom sharia. Det kanske trots allt inte går att särskilja religion och politik?
Jag är inte muslim. Jag tror att Jesus är sann Gud och ger oss sanningen. Jag är för mission bland muslimer eftersom jag anser att de är lika mycket Guds avbilder som jag. Varför skulle inte också de få del av de goda nyheter som gör oss människor fria, gör oss viktiga och ger oss en framtid och ett hopp. Men hur tänker Margot Wallström? Hur tänker de som menar att vi ska vara toleranta, visa alla respekt och samtidigt, bildligt talat, bomba tillbaka Saudierna och för övrigt alla diktaturer till medeltiden. Är inte det att uppträda ganska arrogant? Hur kan Sverige och svenskarna välkomna ett mångkulturellt samhälle?
Kan det vara så att talet om ett svenskt mångkulturellt samhälle bara är fina ord utan täckning?
1 kommentar:
Får man försöka svara på frågan?
Jag är själv positiv till ett mångkulturellt samhälle, ett samhälle där vi alla är i största möjliga mån fria att skapa och utöva våra egna kulturella särarter utan inskränkningar, vare sig från staten eller våra medborgare.
Jag ser mig själv som tolerant. Denna tolerans innebär dock inte att jag med glädje omfamnar alla kulturella yttringar om kring mig. Ibland verkar "tolerans" betyda att man skall tycka om allt. Då har begreppet fullkomligt förlorat sin sälta; varför skulle tolerans behövas gentemot det alla är överens om är bra? Nej, tolerans betyder för mig att jag djupt ogillar ett beteende men ändå inte tar till våld (mitt eget eller statsmaktens) för att stävja beteendet.
Så jag tycker det är fullt rimligt för mig att jag, samtidigt som jag eftersträvar ett mångkulturellt samhälle, även offentligt i starka ordalag kritiserar kulturella yttringar jag ogillar och propagerar för de jag föredrar.
Till viss del har vi detta mångkulturella/mångreligiösa samhället i dagens svenska, sekulära stat. Här kan judar, plymouthbröder, SvK, mormoner, muslimska brödraskapet och satanister fritt leva ut sin religion och missionera för att utöka sina skaror, samtidigt som det står ateister fritt att se de religiösa som drabbade av dårskap och villfarelser.
Dock ser jag vissa moln på himmelen. Åsiktskorridoren i vårt gamla bondesamhälle är fortfarande rätt trång. (Den som betvivlar det kan försöka offentligt hävda åsikten att foster är levande, skyddsvärda barn och se vilka följder det får.) Åsikten att tolerans innebär att man inte får kritisera andra verkar spridas allt mer. "Värdegrund" används alltmer för att se till att människor med "fel" värdering utesluts ur samhället.
Så: ja, jag tror att ett mångkulturellt samhälle är möjligt. Om vi kämpar tolerans och öppenhet.
Skicka en kommentar