Bilden klarnar. Som ett brev på posten kom en doktorsavhandling skriven av Jonas Lindberg. Det var ett reportage om den i Kyrkans Tidning idag. Rubriken säger "Religionen har blivit politiserad". Avhandlingen baseras på de politiska partiernas program mellan åren 1988-2012. Den är skriven ur politikens synvinkel. Exakt den tid jag själv upplevt och därför läste jag reportaget med intresse. Den heter "Religion in Nordic Politics as a Means to Social Cohesion" och finns att tillgå på nätet för den som vill läsa.
Som den minnesgode minns skrev jag om Rodney Starks forskning och nämnde om den världsvida World Values Survey som visar att Sverige är ett extremt land. Det är det mest sekulariserade av alla länder samtidigt som majoriteten av alla invånare är medlemmar i Svenska kyrkan. Sug på den.
Lindberg säger i intervjun att religionssociologerna går bort ftån begreppet sekularisering. Istället talar man om "religiös förändring". Tesen är nu den att de politiska partierna i Sverige vill försöka använda sig av religionen. Det är ett sätt att hålla ihop befolkningen. Jag förstår religionen i samnanhanget som Svenska kyrkan. Traditionellt har det varit så att partiet till höger förstår kyrkans värde medan partier till vänster förespråkar det mångreligiösa. Nu verkar det ske en förskjutning på så sätt att ingen riktigt vill eller vågar klippa av banden till Svenska kyrkan. Istället vill man omförhandla relationen till Svenska kyrkan. Politikerna vill inte "kasta ut barnet med badvattnet" . Därför börjar partier till höger betona Svenska kyrkans betydelse samtidigt som partier till vänster mjuknar och talar om mänskliga rättigheter. Dessa är viktigare än religionsfriheten vilket ändå betyder att religionen också är viktig till exempel ur ett kulturellt perspektiv.
Lindberg ger tre exempel på hur politikerna nu använt och använder Svenska kyrkan. Det första exemplet är skolavslutningarna. Egentligen ska de inte få finnas i en sekulär stat men kristendomen är, säger man, så förankrad i Sverige att vi gott kan ha kvar den.
Det andra exemplet är den nya definitionen av äktenskapet. Vi skulle naturligtvis ha en civilrättslig ordning för vigsel men så ville staten ha med kyrkan. Lindberg hävdar att politikerna vill omförhandla relationen till kyrkan eftersom de tjänar på detta. Staten vill nu uppvärdera kyrkan som samtalspartner. Det verkar också som att staten inte är övertygad om att ett mångreligiöst samhälle är så lyckat.
Det tredje exemplet är att staten och kommunen förstås behöver ha hjälp med välfärden.
Sedan avslutar Lindberg ned en liten varning när han säger att eftersom kyrkan marginaliseras tycker den om att bli efterfrågad av staten. Därför vill kyrkan ha kvar skolavslutningarna. Därför tar kyrkan emot vigselrätten från staten trots att det strider mot allmännkyrklig tro. För att ytterligare öka i betydelse går kyrkan in som välfärdsaktör.
Jag slutar bloggen med ord ifrån Lindberg:
Jag kom med lite naiva uppfattningar men har insett hur målinriktad politiken är. Det är i princip aldrig en slump när något dyker upp i politiken. Det finns alltid en tanke och ett syfte. Det gäller också för religionen.
Jonas Lindberg är från och med denna vecka ledarskribent för Kyrkans tidning. Det ska bli intressant att läsa honom framöver även om den första ledaren han skrev idag om KD inte var någon höjdare precis.
Som den minnesgode minns skrev jag om Rodney Starks forskning och nämnde om den världsvida World Values Survey som visar att Sverige är ett extremt land. Det är det mest sekulariserade av alla länder samtidigt som majoriteten av alla invånare är medlemmar i Svenska kyrkan. Sug på den.
Lindberg säger i intervjun att religionssociologerna går bort ftån begreppet sekularisering. Istället talar man om "religiös förändring". Tesen är nu den att de politiska partierna i Sverige vill försöka använda sig av religionen. Det är ett sätt att hålla ihop befolkningen. Jag förstår religionen i samnanhanget som Svenska kyrkan. Traditionellt har det varit så att partiet till höger förstår kyrkans värde medan partier till vänster förespråkar det mångreligiösa. Nu verkar det ske en förskjutning på så sätt att ingen riktigt vill eller vågar klippa av banden till Svenska kyrkan. Istället vill man omförhandla relationen till Svenska kyrkan. Politikerna vill inte "kasta ut barnet med badvattnet" . Därför börjar partier till höger betona Svenska kyrkans betydelse samtidigt som partier till vänster mjuknar och talar om mänskliga rättigheter. Dessa är viktigare än religionsfriheten vilket ändå betyder att religionen också är viktig till exempel ur ett kulturellt perspektiv.
Lindberg ger tre exempel på hur politikerna nu använt och använder Svenska kyrkan. Det första exemplet är skolavslutningarna. Egentligen ska de inte få finnas i en sekulär stat men kristendomen är, säger man, så förankrad i Sverige att vi gott kan ha kvar den.
Det andra exemplet är den nya definitionen av äktenskapet. Vi skulle naturligtvis ha en civilrättslig ordning för vigsel men så ville staten ha med kyrkan. Lindberg hävdar att politikerna vill omförhandla relationen till kyrkan eftersom de tjänar på detta. Staten vill nu uppvärdera kyrkan som samtalspartner. Det verkar också som att staten inte är övertygad om att ett mångreligiöst samhälle är så lyckat.
Det tredje exemplet är att staten och kommunen förstås behöver ha hjälp med välfärden.
Sedan avslutar Lindberg ned en liten varning när han säger att eftersom kyrkan marginaliseras tycker den om att bli efterfrågad av staten. Därför vill kyrkan ha kvar skolavslutningarna. Därför tar kyrkan emot vigselrätten från staten trots att det strider mot allmännkyrklig tro. För att ytterligare öka i betydelse går kyrkan in som välfärdsaktör.
Jag slutar bloggen med ord ifrån Lindberg:
Jag kom med lite naiva uppfattningar men har insett hur målinriktad politiken är. Det är i princip aldrig en slump när något dyker upp i politiken. Det finns alltid en tanke och ett syfte. Det gäller också för religionen.
Jonas Lindberg är från och med denna vecka ledarskribent för Kyrkans tidning. Det ska bli intressant att läsa honom framöver även om den första ledaren han skrev idag om KD inte var någon höjdare precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar