Det är en god och befriande erfarenhet att förstå hur utvecklingen eller avvecklingen av Svenska kyrkan har gått till. Det har under hela senare delen av 1900-talet varit så många goda bröder och systrar som har ängslats, kämpat under tårar, våndats, hotats av bitterheten eller frestats att konvertera. Men en klarare förståelse av vad som har skett och hur det har gått till tvingar oss att å ena sidan ge upp och å andra sidan relatera på ett nytt sätt. Biskop Sven Thidevall betonade ofta att kyrkan kan fortsätta att vara kyrka men på ett annat sätt.
Jag har under några bloggar kunnat urskilja sju olika steg i utvecklingen eller avvecklingen av Svenska kyrkan. Även om det måste till flera steg under längre tidsperiod kan jag sammanfatta ned följande punkter.
1. Ämbetet bröts sönder, urholkades och omdefinierades
2. 1998 beslutade riksdagen om lag för Svenska kyrkan
3. Utbildningen och fortbildningen används som instrument för omdaningen
4. Utnämningen av biskopar och senare av kyrkoherdar politiserades
5. En ny struktur antogs och makten centraliserades kraftigt
6. NPM blev vedertaget och begreppet "lojalitet" blev bärande
7. Utköpen eller att erbjuda avgångsveferlag blev en metod
När jag har konstaterat detta och fått en ny syn på Svenska kyrkan kan jag sörja för en tid. Det är både naturligt och sunt. Det är värre för dem som tror att allt står väl till eftersom de har upptäckten och bedrövelsen framför sig. Men när dimridåerna lagt sig och jag så att säga har sovit på saken är det dags att relatera till Svenska kyrkan på ett nytt sätt. Jag har förståelse för dem som konverterar men ber också att besvikelsen inte går över i bitterhet. Striden står som bekant i det här läget i det egna hjärtat.
Om jag någon gång ska konvertera blir det garanterat in i ett allmännkyrkligt sammanhang, ett steg framåt mot enhet, inte bakåt eller åt sidan. Framåt Kristi stridsmän!
Men jag gläder mig tills vidare över Värnamo koinonia. Om de kristtrogna ska överleva, ja, till och med må bra, är gemenskapen ett måste. Tiden för bildandet av koinonior har nu som jag tror också kommit till Sverige.
Med denna nya utgångspunkt ser jag fram emot att snart komma tillbaka till tjänsten.
Jag har under några bloggar kunnat urskilja sju olika steg i utvecklingen eller avvecklingen av Svenska kyrkan. Även om det måste till flera steg under längre tidsperiod kan jag sammanfatta ned följande punkter.
1. Ämbetet bröts sönder, urholkades och omdefinierades
2. 1998 beslutade riksdagen om lag för Svenska kyrkan
3. Utbildningen och fortbildningen används som instrument för omdaningen
4. Utnämningen av biskopar och senare av kyrkoherdar politiserades
5. En ny struktur antogs och makten centraliserades kraftigt
6. NPM blev vedertaget och begreppet "lojalitet" blev bärande
7. Utköpen eller att erbjuda avgångsveferlag blev en metod
När jag har konstaterat detta och fått en ny syn på Svenska kyrkan kan jag sörja för en tid. Det är både naturligt och sunt. Det är värre för dem som tror att allt står väl till eftersom de har upptäckten och bedrövelsen framför sig. Men när dimridåerna lagt sig och jag så att säga har sovit på saken är det dags att relatera till Svenska kyrkan på ett nytt sätt. Jag har förståelse för dem som konverterar men ber också att besvikelsen inte går över i bitterhet. Striden står som bekant i det här läget i det egna hjärtat.
Om jag någon gång ska konvertera blir det garanterat in i ett allmännkyrkligt sammanhang, ett steg framåt mot enhet, inte bakåt eller åt sidan. Framåt Kristi stridsmän!
Men jag gläder mig tills vidare över Värnamo koinonia. Om de kristtrogna ska överleva, ja, till och med må bra, är gemenskapen ett måste. Tiden för bildandet av koinonior har nu som jag tror också kommit till Sverige.
Med denna nya utgångspunkt ser jag fram emot att snart komma tillbaka till tjänsten.
5 kommentarer:
Lojalitet är viktigt, Jesus var lojal i förhållande till sin Fader enl Joh evangelium. At
"Tiden för bildandet av koinonior har nu som jag tror också kommit till Sverige."
Det finns redan koinonior - inom Missionsprovinsen. Därmed saknas anledning att konvertera (till vad jag tror avses, nämligen romersk-katolska kyrkan) för den som vill tillhöra en, i grunden, svenskkyrklig församling.
Stilla undran om Missinonprovinsen o Håkan talar om olika saker, dvs, gudstjänstgemenskap eller hem/ smågruppsgemenskap som bas?
Behöver inte vara motsägelse, utan snarare tvärt om.
Det finns hoppfulla tecken för vår kyrka. Lekmän är ett nyckelord. Det är medvetna, troende, kunniga lekmän fria med Kristus som Herre. Dessa behövs. Hemgrupperna väcker av naturliga skäl en oro hos förtroendevalda. Vi behöver många fria grupper. Stellan Bengtsson
Vänner. Jag tänker att koinonian, gemenskapen måste ingå i ett större sammanhang. Det ska vara ett allmännkyrkligt sådant, till exempel Missionsprovinsen, Romersk-katolska, oryodoxa eller varför inte Nordisk-katolska. Det mindte sammanhanget och det större är två brännpunkter i samma virkel.
Skicka en kommentar