Jag visste inte att det finns något som heter New Public Management (NPM), än mindre att det präglar Svenska kyrkan. Skälet till det är förmodligen att det aldrig införts officiellt. Termen är snarast ett samlingsbegrepp på styrnings- och ledningsmetoder.
Det tog några år innan jag förstod vilken avgörande betydelse Lagen om Svenska kyrkan har. Den där som riksdagen beslutat om och som är grunden, ramverket och målet för Svenska kyrkan. Det är den som säger att Svenska kyrkan är och ska bli "öppen, demokratisk och rikstäckande". Visserligen har jag alltid tyckt att lagen skär sig mot Kyrkans väsen, men på något sätt har jag varit för upptagen med att "bygga församling". Jag har inte förstått eller tänkt att denna lag skulle kunna komma in i Svenska kyrkan och förändra den. Kyrkopolitiker har funnits under alla mina år, men de har aldrig som nu varit inblandade i att "bygga församling".
Men allt eftersom åren har gått och särskilt sedan jag kom in i kyrkomötet har jag på nära håll fått se den inre verkligheten. Och den har förskräckt mig. Nu står det helt klart för mig att Svenska kyrkan är fången och ledaren i SPT, den om NPM, kastar ett förklarande ljus över vad jag inte sett tidigare. NPM är ett sätt att styra och leda som sedan cirka 20 år tillbaka i tiden nvänds inom den offentliga sektorn. Filosofin bakom NPM kommet från den privata sektorn och den syftar till ökad effektivitet genom marknadsanpassning.
När det kommer till Svenska kyrkan menar ledaren att tanken bakom sammanslagningar av församlingar till stora pastorat med en prästvigd chef sannolikt ska förstås som ett försök att få ekonomi i verksamheten. Det gäller nu att anpassa sig till förändringarna och pastoratet måste då också organiseras därefter. För att det ska bli möjligt krävs en särskild kyrkoherdeutbildning, förmodligen också lite experthjälp, någon konsult och folk med de kunskaper som krävs. Här är inte längre kristen tro vare sig nödvändig eller önskvärd. Det är funktionen och lojaliteten som är viktig, inte personen eller personers trosuppfattningar. För att underlätta förändringsarbetet kan personalen centraliseras, manualer, flödesscheman och instruktioner utarbetas och gemensamma återrapporteringar införas. Nu har emellertid en förskjutning skett från organism till organisation. Jag vet att det finns folk som protesterar när jag säger så. "Det är fel att spela ut dem mot varandra. En god ekonomi är nödvändig för att ..."
Församlingen är nu inte bara förvirrad utan mister också sin identitet. Tappar bort sitt egentliga uppdrag. Det nästa bästa, har jag förstått, är det bästas fiende. Lagen om Svenska kyrkan syftar till att organisationen ska var öppen, demokratisk och rikstäckande. Metoden för att klara det präglas av NPM. Vi tvingas anpassa teologin för att klara uppdraget. Enskilda samtal med de anställda, lönesättningen och diskussioner om avgångsvederlag när så befinns lämpligt får hög prioritet.
Den gamla bekännelsen om "en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka" stämmer inte längre. Nu finns det förvisso fortfarande platser där mötet med Herren Jesus anses viktigt. Det finns fortfarande uppriktiga kristna inom Svenska kyrkan även om alltfler söker sig till andra kyrkor, men dessa måste nu finna nya sätt eftersom "vägen har blivit väglös".
Det tog några år innan jag förstod vilken avgörande betydelse Lagen om Svenska kyrkan har. Den där som riksdagen beslutat om och som är grunden, ramverket och målet för Svenska kyrkan. Det är den som säger att Svenska kyrkan är och ska bli "öppen, demokratisk och rikstäckande". Visserligen har jag alltid tyckt att lagen skär sig mot Kyrkans väsen, men på något sätt har jag varit för upptagen med att "bygga församling". Jag har inte förstått eller tänkt att denna lag skulle kunna komma in i Svenska kyrkan och förändra den. Kyrkopolitiker har funnits under alla mina år, men de har aldrig som nu varit inblandade i att "bygga församling".
Men allt eftersom åren har gått och särskilt sedan jag kom in i kyrkomötet har jag på nära håll fått se den inre verkligheten. Och den har förskräckt mig. Nu står det helt klart för mig att Svenska kyrkan är fången och ledaren i SPT, den om NPM, kastar ett förklarande ljus över vad jag inte sett tidigare. NPM är ett sätt att styra och leda som sedan cirka 20 år tillbaka i tiden nvänds inom den offentliga sektorn. Filosofin bakom NPM kommet från den privata sektorn och den syftar till ökad effektivitet genom marknadsanpassning.
När det kommer till Svenska kyrkan menar ledaren att tanken bakom sammanslagningar av församlingar till stora pastorat med en prästvigd chef sannolikt ska förstås som ett försök att få ekonomi i verksamheten. Det gäller nu att anpassa sig till förändringarna och pastoratet måste då också organiseras därefter. För att det ska bli möjligt krävs en särskild kyrkoherdeutbildning, förmodligen också lite experthjälp, någon konsult och folk med de kunskaper som krävs. Här är inte längre kristen tro vare sig nödvändig eller önskvärd. Det är funktionen och lojaliteten som är viktig, inte personen eller personers trosuppfattningar. För att underlätta förändringsarbetet kan personalen centraliseras, manualer, flödesscheman och instruktioner utarbetas och gemensamma återrapporteringar införas. Nu har emellertid en förskjutning skett från organism till organisation. Jag vet att det finns folk som protesterar när jag säger så. "Det är fel att spela ut dem mot varandra. En god ekonomi är nödvändig för att ..."
Församlingen är nu inte bara förvirrad utan mister också sin identitet. Tappar bort sitt egentliga uppdrag. Det nästa bästa, har jag förstått, är det bästas fiende. Lagen om Svenska kyrkan syftar till att organisationen ska var öppen, demokratisk och rikstäckande. Metoden för att klara det präglas av NPM. Vi tvingas anpassa teologin för att klara uppdraget. Enskilda samtal med de anställda, lönesättningen och diskussioner om avgångsvederlag när så befinns lämpligt får hög prioritet.
Den gamla bekännelsen om "en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka" stämmer inte längre. Nu finns det förvisso fortfarande platser där mötet med Herren Jesus anses viktigt. Det finns fortfarande uppriktiga kristna inom Svenska kyrkan även om alltfler söker sig till andra kyrkor, men dessa måste nu finna nya sätt eftersom "vägen har blivit väglös".
1 kommentar:
Inför kyrkovalet 2013 skrev jag en debattartikel i Upsala Nya Tidning om NPM i kyrkan. Artikeln hade rubriken "Ska församlingen kallas kunder". Den går att läsa på nätet. Inför senaste sammanträdet med stiftsfullmäktige i Uppsala stift hade jag likaså en motion om NPM och dess effekter i kyrkan.
Hälsningar
Mats Jonsson
Skicka en kommentar