Nu har jag skypat (hur stavas det?) med Kari. Skype är fantastiskt i ett sådant här läge. Bra bild- och ljudöverföring. Dessutom gratis. Vad mer kan man önska?
Victor har jobbat med att bära tegel. Det gäller att röja upp vid en av kyrkorna och att göra det när inte solen är som starkast. De är många som hjälps åt och det kan behövas. Här behöver ingen vara arbetslös. Det är handkraft som gäller. De har inte ens tillgång till en skottkärra. Efteråt var Kari och Victor hembjudna till pastor Nico på middag. De var 14 personer och det bjöds på ris, linssoppa och kyckling. I Nepal lägger man mycket ris på tallriken, slår över linssoppan, blandar och äter med händerna. Lite ovant för de mina så Kari fick en sked.
Det har funnits anledning för dem att fråga sig vilken vilken nytta deras besök gör och det bibelord som aktualiserats fann de i Ordspr 3:27ff:
Neka inte den behövande hjälp, när det står i din makt att ge den. Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare, imorgon ska jag ge dig", fastän du kunde hjälpa genast.
I samtalet med pastor Nico kunde de urskilja följande. Katastrofhjälp är en sak som naturligtvis uppskattas. Tyvärr har inte tullen kunnat släppa igenom allt som skickats och det visar att nepaleserna själva måste organisera sig bättre med mindre byråkrati. Jag misstänker att kastväsendet är ett väldigt hinder för effektiviteten.
Något annat som blivit tydligt är vad de kallar volontärturism. När katastrofen händer kom många volontärer som inte förstod hur det fungerar i Nepal. De uppträder ofta som dem som vet bäst och många är mest i vägen. Åtskilliga har fått resa hem med oförrättat ärende. Kanske är våra hjälpinsatser gjorda i eget intresse, ett sätt att få uppmärksamhet och erkännande.
Det tredje sättet att bistå bygger på långsiktighet. Här utgör Ungdom med Uppgift (UMU) ett gott exempel. I Nepal med omnejd finns ett hundratal ungdomar som stannar under några år och arbetar i arbetslag. Kari och Victor ska idag besöka ett par av dessa sociala företag, företag som bemannas främst av kvinnor som räddats från annan verksamhet, klicka här https://vimeo.com/60247477
Det fjärde sättet och kanske det viktigaste är att hjälpa till på begäran. Den mer långsiktiga förändringen måste nepaleserna själva önska sig. Det ska mycket till för att ändra den av hinduismen låsta kulturen som håller människorna fångna. Men jag tror att vi västerlänningar hjälpea dem att få upp ögonen för att det är möjligt att utvecklas.
Jag berättade om den syrisk-ortodoxe prästen som såg allt i ett tusenårigt perspektiv och Kari menade att också i det perspektivet kan den lilla insatsen eller hellre det äkta mötet med en annan människa få avgörande betydelse. Paulus säger att vi vandrar i förberedda gärningar. Kristus har verkat och verkar bland nepaleserna och vi kan upptäcka det och samarbeta med Honom som har makt att förändra. Det är en strålande insikt som fyller mig med glädje.
Victor har jobbat med att bära tegel. Det gäller att röja upp vid en av kyrkorna och att göra det när inte solen är som starkast. De är många som hjälps åt och det kan behövas. Här behöver ingen vara arbetslös. Det är handkraft som gäller. De har inte ens tillgång till en skottkärra. Efteråt var Kari och Victor hembjudna till pastor Nico på middag. De var 14 personer och det bjöds på ris, linssoppa och kyckling. I Nepal lägger man mycket ris på tallriken, slår över linssoppan, blandar och äter med händerna. Lite ovant för de mina så Kari fick en sked.
Det har funnits anledning för dem att fråga sig vilken vilken nytta deras besök gör och det bibelord som aktualiserats fann de i Ordspr 3:27ff:
Neka inte den behövande hjälp, när det står i din makt att ge den. Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare, imorgon ska jag ge dig", fastän du kunde hjälpa genast.
I samtalet med pastor Nico kunde de urskilja följande. Katastrofhjälp är en sak som naturligtvis uppskattas. Tyvärr har inte tullen kunnat släppa igenom allt som skickats och det visar att nepaleserna själva måste organisera sig bättre med mindre byråkrati. Jag misstänker att kastväsendet är ett väldigt hinder för effektiviteten.
Något annat som blivit tydligt är vad de kallar volontärturism. När katastrofen händer kom många volontärer som inte förstod hur det fungerar i Nepal. De uppträder ofta som dem som vet bäst och många är mest i vägen. Åtskilliga har fått resa hem med oförrättat ärende. Kanske är våra hjälpinsatser gjorda i eget intresse, ett sätt att få uppmärksamhet och erkännande.
Det tredje sättet att bistå bygger på långsiktighet. Här utgör Ungdom med Uppgift (UMU) ett gott exempel. I Nepal med omnejd finns ett hundratal ungdomar som stannar under några år och arbetar i arbetslag. Kari och Victor ska idag besöka ett par av dessa sociala företag, företag som bemannas främst av kvinnor som räddats från annan verksamhet, klicka här https://vimeo.com/60247477
Det fjärde sättet och kanske det viktigaste är att hjälpa till på begäran. Den mer långsiktiga förändringen måste nepaleserna själva önska sig. Det ska mycket till för att ändra den av hinduismen låsta kulturen som håller människorna fångna. Men jag tror att vi västerlänningar hjälpea dem att få upp ögonen för att det är möjligt att utvecklas.
Jag berättade om den syrisk-ortodoxe prästen som såg allt i ett tusenårigt perspektiv och Kari menade att också i det perspektivet kan den lilla insatsen eller hellre det äkta mötet med en annan människa få avgörande betydelse. Paulus säger att vi vandrar i förberedda gärningar. Kristus har verkat och verkar bland nepaleserna och vi kan upptäcka det och samarbeta med Honom som har makt att förändra. Det är en strålande insikt som fyller mig med glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar