Confessio Augustana (CA) är kärnan i Svenska kyrkans bekännelse. Den innehåller 21 artiklar plus ytterligare 7 i vilka ett antal missbruk räknas upp. Artikel 23 hör till de senare och vänder sig mot att präster måste leva i celibat, en ordning som i Tyskland infördes på 1100-talet.
CA innehåller bara indirekt meningar om äktenskapet. Äktenskapet förefaller vara så självklart att något annat inte finns på kartan. CA vänder sig mot prästernas påtvingade celibat. Artikeln börjar med orden:
Det har klagats allmänt över de dåliga exemplen från präster, som icke lever avhållsamt.
I den följande texten ges fyra skäl för att avskaffa detta missbruk.
1. Aposteln Paulus skriver att just för att undvika otuktssynder må var man hava sin egen hustru.
2. Herrn Jesus säger att "icke alla människor äro skickade till celibat, emedan Gud skapat människan till att fortplanta sig."
3. Det är även uppenbart, att prästerna i den gamla kyrkan voro gifta.
4. Och enär den mänskliga naturen blir svagare, allt efter som världen åldras, må man se till, att ej ännu fler laster utbreda sig över Tyskland. Men Gud har instiftat äktenskapet till ett botemedel mot den mänskliga svagheten.
Av denna urkund förstår vi inte bara att reformatorerna var emot ett påtvingat celibat utan också att de var för äktenskapet som de menade var instiftat av Gud från skapelsen. Det står i texten: I alla väl ordnade samhällen, till och med bland hedningarna, ha lagarna omgivit äktenskapet med stor ära.
Nu gav den Romersk-katolska kyrkan svar på tal vilket gjorde att reformatorerna skrev ännu en skrift, den Augsburska bekännelsens apologi. I den får vi veta lite mer om Svenska kyrkans bekännelse. Där står att äktenskapet inte blev instiftat först i nya förbundet utan redan i skapelsen. Därför ville inte reformatorerna kalla äktenskapet för ett sakrament vilket det faktiskt är i övriga stora kyrkor. I vår tid har det fått följden att eftersom äktenskapet är en mänsklig ordning kan vi människor ändra på det. Det är nog inte många människor som genomskådar avvikelsen från reformatorerna. De menade att äktenskapet är en gudomlig ordning, men nerlagd i skapelsen.
Den stora upptäckten var att Gud är på grund av Jesus är vänligt sinnad mot oss människor och att vi genom att förlita oss på Jesus Kristus förklaras rättfärdiga. När den Romersk-katolska kyrkan så starkt hävdade bland annat prästernas celibat påverkade detta reformatorernas upptäckt negativt. Celibatet fick betydelse för frälsningen eller för helgelsen. Celibatet skymde därmed äktenskapet, det Gud lagt ner i oss människor. Det var dessutom prästerna som gjorde detta. Av dessa skäl ville reformatorerna att prästerna återigen skulle få gifta sig.
CA innehåller bara indirekt meningar om äktenskapet. Äktenskapet förefaller vara så självklart att något annat inte finns på kartan. CA vänder sig mot prästernas påtvingade celibat. Artikeln börjar med orden:
Det har klagats allmänt över de dåliga exemplen från präster, som icke lever avhållsamt.
I den följande texten ges fyra skäl för att avskaffa detta missbruk.
1. Aposteln Paulus skriver att just för att undvika otuktssynder må var man hava sin egen hustru.
2. Herrn Jesus säger att "icke alla människor äro skickade till celibat, emedan Gud skapat människan till att fortplanta sig."
3. Det är även uppenbart, att prästerna i den gamla kyrkan voro gifta.
4. Och enär den mänskliga naturen blir svagare, allt efter som världen åldras, må man se till, att ej ännu fler laster utbreda sig över Tyskland. Men Gud har instiftat äktenskapet till ett botemedel mot den mänskliga svagheten.
Av denna urkund förstår vi inte bara att reformatorerna var emot ett påtvingat celibat utan också att de var för äktenskapet som de menade var instiftat av Gud från skapelsen. Det står i texten: I alla väl ordnade samhällen, till och med bland hedningarna, ha lagarna omgivit äktenskapet med stor ära.
Nu gav den Romersk-katolska kyrkan svar på tal vilket gjorde att reformatorerna skrev ännu en skrift, den Augsburska bekännelsens apologi. I den får vi veta lite mer om Svenska kyrkans bekännelse. Där står att äktenskapet inte blev instiftat först i nya förbundet utan redan i skapelsen. Därför ville inte reformatorerna kalla äktenskapet för ett sakrament vilket det faktiskt är i övriga stora kyrkor. I vår tid har det fått följden att eftersom äktenskapet är en mänsklig ordning kan vi människor ändra på det. Det är nog inte många människor som genomskådar avvikelsen från reformatorerna. De menade att äktenskapet är en gudomlig ordning, men nerlagd i skapelsen.
Den stora upptäckten var att Gud är på grund av Jesus är vänligt sinnad mot oss människor och att vi genom att förlita oss på Jesus Kristus förklaras rättfärdiga. När den Romersk-katolska kyrkan så starkt hävdade bland annat prästernas celibat påverkade detta reformatorernas upptäckt negativt. Celibatet fick betydelse för frälsningen eller för helgelsen. Celibatet skymde därmed äktenskapet, det Gud lagt ner i oss människor. Det var dessutom prästerna som gjorde detta. Av dessa skäl ville reformatorerna att prästerna återigen skulle få gifta sig.
1 kommentar:
Tack, Håkan! Ja, diskussionen kring sakramentsdefinitionen får inte förrycka enigheten kring vad Gud har förordnat. Reformatorerna hävdade väl om jag minns SKB att ingen vettig människa vill skapa kyrkosplittring utifrån hur många handlingar man vill kalla sakrament, och att man där mycket väl kan ha olika åsikter - bikten t.ex. är ju även enligt luthersk syn så nära ett sakrament något kan vara (utan att vara det ;o). En annan kallade visst äktenskapet för "ett gammaltestamentligt sakrament" - instiftat av Gud är det ju, och en helig hemlighet enligt NT. Men den där föreställningen i nutiden att om något behövt re-formeras kan det lika gärna göras om totalt, de-formeras, den måste vi på allvar göra upp med. Reclaim the church! Reformation 2017!
Skicka en kommentar