Morgonen började med att jag deltog i Sverigebönen. Det heter i Skriften:
Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller ... men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker sitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.
Detta ord från 2 Krön 7:13f har blivit ledord gör en framväxande ekumenisk rörelse. Sedan ett antal år tillbaka finns en hemsida som du hittar genom att klicka här och som presenterar idén att samlas till bön för landet. Bönen för landet Sverige är förlagd till vår nationaldag, idag 6 juni.
Enligt uppgift har idag kristna bett till Gud för vårt land på mer än 200 platser. Det är en bra början. I Värnamo samlades vi 110 personer ute på Lidnäs och vad igenom de sju olika områdena som anbefallts.
1. Politiker och myndigheter, kungafamiljen
2. Guds församling på varje ort
3. Äktenskap och familj
4. Media
5. Utbildning
6. Arbetsplatser och näringsliv
7. Kultur- och idrottsvärlden
Det är rätt och riktigt att be för alla människor som bor eller vistas i vårt land. I början på 1900-talet växte en liknande bön fram i vårt land. Den rörelsen kom att delas i två traditioner vilka sedan i sin tur gav flera grenar. Jag undviker medvetet ordet splittring även om det i stunden var det. Jag tänker på den framväxande frikyrkorörelsen som sedan blev en rad olika samfund. Och jag tänker på folkkyrkan som också den födde en rad inomkyrkliga rörelser.
Men nu ser jag i backspegeln och om jag får tro att Gud verkade i det som skedde på 1900-talet väljer jag att hellre använda ordet mångfald än splittring. Vi tror väl att Gud leder oss eller åtminstone att han låter allt samverka till det bästa - för dem som älskar honom?
Sverigebönen kan inte vara tänkt som en nationalistisk bön som den kan ha varit i början på 1900-talet. Vad nationalismen ledde till vet vi alltför väl. Vår insikt måste väl ändå vara att Gud älskar alla människor som vistas i landet, främlingen likaväl som innevånaren.
En annan sanning som blir tydlig en sådan här idag är att Gud bara har ett folk om än fördelade på olika samfund. Denna ekumeniska förståelse växer sig allt starkare. Vi kan inte längre acceptera att samfundet fungerar som en tvångströja. Det är en befrielse att få kränga av sig den. Det betyder inte att jag måste lämna mitt eget sammanhang, lika lite som att jag behöver överge gamla vänner bara för att jag träffar nya.
Det gäller att kunna skilja mellan teologi och organisation, mellan den eskatologiska församlingen och samfundet. Det har den här dagen hjälpt mig med.
Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller ... men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker sitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.
Detta ord från 2 Krön 7:13f har blivit ledord gör en framväxande ekumenisk rörelse. Sedan ett antal år tillbaka finns en hemsida som du hittar genom att klicka här och som presenterar idén att samlas till bön för landet. Bönen för landet Sverige är förlagd till vår nationaldag, idag 6 juni.
Enligt uppgift har idag kristna bett till Gud för vårt land på mer än 200 platser. Det är en bra början. I Värnamo samlades vi 110 personer ute på Lidnäs och vad igenom de sju olika områdena som anbefallts.
1. Politiker och myndigheter, kungafamiljen
2. Guds församling på varje ort
3. Äktenskap och familj
4. Media
5. Utbildning
6. Arbetsplatser och näringsliv
7. Kultur- och idrottsvärlden
Det är rätt och riktigt att be för alla människor som bor eller vistas i vårt land. I början på 1900-talet växte en liknande bön fram i vårt land. Den rörelsen kom att delas i två traditioner vilka sedan i sin tur gav flera grenar. Jag undviker medvetet ordet splittring även om det i stunden var det. Jag tänker på den framväxande frikyrkorörelsen som sedan blev en rad olika samfund. Och jag tänker på folkkyrkan som också den födde en rad inomkyrkliga rörelser.
Men nu ser jag i backspegeln och om jag får tro att Gud verkade i det som skedde på 1900-talet väljer jag att hellre använda ordet mångfald än splittring. Vi tror väl att Gud leder oss eller åtminstone att han låter allt samverka till det bästa - för dem som älskar honom?
Sverigebönen kan inte vara tänkt som en nationalistisk bön som den kan ha varit i början på 1900-talet. Vad nationalismen ledde till vet vi alltför väl. Vår insikt måste väl ändå vara att Gud älskar alla människor som vistas i landet, främlingen likaväl som innevånaren.
En annan sanning som blir tydlig en sådan här idag är att Gud bara har ett folk om än fördelade på olika samfund. Denna ekumeniska förståelse växer sig allt starkare. Vi kan inte längre acceptera att samfundet fungerar som en tvångströja. Det är en befrielse att få kränga av sig den. Det betyder inte att jag måste lämna mitt eget sammanhang, lika lite som att jag behöver överge gamla vänner bara för att jag träffar nya.
Det gäller att kunna skilja mellan teologi och organisation, mellan den eskatologiska församlingen och samfundet. Det har den här dagen hjälpt mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar