Intressant att få veta vad Svenska kyrkan lär med avseende på Jesu återkomst, inte minst med tanke på de bibliska oklarheter som ändå finns. Jag studerade 1 och 2 Thessalonikerbreven ganska grundligt för några år sedan. De breven skrevs mycket tidigt, medan de kristna fortfarande väntade på Jesu omedelbara återkomst. Då skulle riket upprättas. Jesus regera i bokstavlig mening och de kristna med honom.
Men tiden gick och i Thessaloniki dog kristna utan att Jesus kommit tillbaka. I 1 och 2 Thessalonikerbreven tröstar Paulus dem samtidigt som han utvecklar tron på Jesu återkomst något.
För mig stod det ganska klart att de första kristna förväntade sig ett "politiskt" rike i enlighet med löftena i Skriften. Hur Paulus tänkte är något oklart för mig. Ganska snart citeras inte bara Skriften utan också en hel del av de eskatologiska tankar som fanns på 300-100-talen f Kr. När vi kommer fram till 100-talet e Kr betonas alltmer att Jesus är närvarande i Ordet och sakramenten och ett rikt liturgiskt liv växer fram. På 400-talet hävdas att Kyrkan vars huvud är Kristus är det nya riket. Jesus har kommit tillbaka och regerar i och genom Kyrkan. De "politiska" föreställningarna om den yttersta tiden bleknar och talet om Jesu återkomst får fokus på den Yttersta dagen, domen, himmel och helvete. Där befinner sig även reformatorerna. Artikel 17 lyder som så:
Vidare lära de, att Kristus skall återkomma på yttersta dagen för att hålla dom, och han skall uppväcka alla döda; de fromma och utvalda skall han giva evigt liv och evärdelig glädje, men de ogudaktiga människorna och djävlarna skall han fördöma till att pinas utan återvändo.
Kristi återkomst finns återkommande som ni vet i Kyrkans år, den sista söndagen Domsöndagen. Men i vår tradition finns ingenting om de löften Gud gav Israels barn, inget om deras omvändelse, om vedermödan, uppryckandet, 1000-års riket med mera. Sådana tankar brukar avvisas som spekulationer. Allting sägs ha gått i uppfyllelse i Jesus Kristus och hans Kyrka genom vilken han regerar. Jag har en tydlig förnimmelse av att sanningen är vidare än så. Jag har inga problem med texten ovan. Den texten jämförbar med trosbekännelsen bekänner vi varje söndag. Men det där andra som Skriften talar så tydligt om saknar jag. Därför blir jag undrande inför avslutningen av artikel 17:
De fördöma även andra, som nu utsprida judiska läror, att de fromma före uppståndelsrn skola få herraväldet i världen, sedan de ogudaktiga allestädes nedslagits.
Biskop Aurelius skriver i sin kommentar till CA Hjärtpunkten några rader: "Det faktum att grupper av svärmare kunde argumentera för en omvälvning av samhället utifrån tanken på tusenårsriket har förmodligen föranlett Melanchton att tillfoga artikel 17, om Kristi återkomst och den yttersta domen, där varje tanke på 'de frommas herravälde' avvisas"
Som en avgränsning mot samhällsomstörtare kan jag förstå artikeln, men som sagt har Skriften åtskilligt mer att säga i saken. Vad dagens biskopar inom Svenska kyrkan har att säga om Kristi återkomst, Israels upprättelse, domen och himmel och helvete är jag inte klar över. De får svara för sig själva.
Men tiden gick och i Thessaloniki dog kristna utan att Jesus kommit tillbaka. I 1 och 2 Thessalonikerbreven tröstar Paulus dem samtidigt som han utvecklar tron på Jesu återkomst något.
För mig stod det ganska klart att de första kristna förväntade sig ett "politiskt" rike i enlighet med löftena i Skriften. Hur Paulus tänkte är något oklart för mig. Ganska snart citeras inte bara Skriften utan också en hel del av de eskatologiska tankar som fanns på 300-100-talen f Kr. När vi kommer fram till 100-talet e Kr betonas alltmer att Jesus är närvarande i Ordet och sakramenten och ett rikt liturgiskt liv växer fram. På 400-talet hävdas att Kyrkan vars huvud är Kristus är det nya riket. Jesus har kommit tillbaka och regerar i och genom Kyrkan. De "politiska" föreställningarna om den yttersta tiden bleknar och talet om Jesu återkomst får fokus på den Yttersta dagen, domen, himmel och helvete. Där befinner sig även reformatorerna. Artikel 17 lyder som så:
Vidare lära de, att Kristus skall återkomma på yttersta dagen för att hålla dom, och han skall uppväcka alla döda; de fromma och utvalda skall han giva evigt liv och evärdelig glädje, men de ogudaktiga människorna och djävlarna skall han fördöma till att pinas utan återvändo.
Kristi återkomst finns återkommande som ni vet i Kyrkans år, den sista söndagen Domsöndagen. Men i vår tradition finns ingenting om de löften Gud gav Israels barn, inget om deras omvändelse, om vedermödan, uppryckandet, 1000-års riket med mera. Sådana tankar brukar avvisas som spekulationer. Allting sägs ha gått i uppfyllelse i Jesus Kristus och hans Kyrka genom vilken han regerar. Jag har en tydlig förnimmelse av att sanningen är vidare än så. Jag har inga problem med texten ovan. Den texten jämförbar med trosbekännelsen bekänner vi varje söndag. Men det där andra som Skriften talar så tydligt om saknar jag. Därför blir jag undrande inför avslutningen av artikel 17:
De fördöma även andra, som nu utsprida judiska läror, att de fromma före uppståndelsrn skola få herraväldet i världen, sedan de ogudaktiga allestädes nedslagits.
Biskop Aurelius skriver i sin kommentar till CA Hjärtpunkten några rader: "Det faktum att grupper av svärmare kunde argumentera för en omvälvning av samhället utifrån tanken på tusenårsriket har förmodligen föranlett Melanchton att tillfoga artikel 17, om Kristi återkomst och den yttersta domen, där varje tanke på 'de frommas herravälde' avvisas"
Som en avgränsning mot samhällsomstörtare kan jag förstå artikeln, men som sagt har Skriften åtskilligt mer att säga i saken. Vad dagens biskopar inom Svenska kyrkan har att säga om Kristi återkomst, Israels upprättelse, domen och himmel och helvete är jag inte klar över. De får svara för sig själva.
1 kommentar:
Huruvida de lärorna är speciellt "judiska" kan förvisso diskuteras. Men talar Skriften talar ju verkligen inte "tydligt" om att de fromma redan före Kristi återkomst i härlighet ska få herraväldet i hela världen, sedan de ogudaktiga "allestädes nedslagits". Jag tycker nog att vi frimodigt bör distansera oss från den läran, precis som vår bekännelse också gör, utan att fördenskull förneka att både kyrkan och Israels folk genom Guds nåd ännu kan få uppleva "härliga, saliga tider" innan slutet kommer för den här tidsåldern. Jag tycker det är sunt att INTE förvänta sej den totala anslutningen till Kyrkan (av ateister, judar, muslimer m.fl.) men ivrigt och hoppfullt bedjande arbeta för allas frälsning. ("Gud vill" o.s.v.).
Skicka en kommentar