Ämbetsfrågan

Ämbetsfrågan blev aldrig teologiskt färdigutredd och det har åstadkommit stora och svåra sår inom Svenska kyrkan. När kvinnor gavs rätt att bli präster stannade det dels vid att vara ett politiskt beslut och dels vid att ämbetet som sådant i det närmaste försvann. I och med att så skedde kunde alla tyckare i stället koncentrera sig på vem, vilken man eller kvinna, har rätt till det yrke som kallas präst? Det kanske inte är så konstigt att det sällan eller aldrig nuförtiden talas om vem som är rätt kallad, latin rite vocatus, när det inte står klart vad ämbetet är. Därför tonas också ett begrepp som apostolisk succession ned. Sammantaget har skeendet lett till att det anses meningslöst att samtala om ämbetsfrågan och det är det också inom svenska kristenhet. Men internationellt sett är det knappast det och utredningen om ämbetets återkomst har vi framför oss. Jag tror inte frågan är borta för alltid.

Jag skrev medvetet kristenhet eftersom Peter Halldorf av alla nu slår ett slag för att det är dags för pingströrelsen att få en kvinnlig föreståndare efter Pelle Hörnmark som väljer att sluta. Först blev jag lite förbryllad eftersom Halldorf har gett intryck av att vilja knyta an till de ortodoxa kyrkorna, till sakramenten och därmed, trodde jag, också till ämbetet. Men nu har jag hunnit tänka ett varv till och har förslag till lösning.

Peter Halldorf kan tänkas bejaka det apostoliska ämbetet MEN han anser inte att pingströrelsen står i den traditionen. Pingströrelsen är utan ämbete. Det kan naturligtvis inte Halldorf säga. Eller kan han det? Varför skulle han säga det? Däremot kan han indirekt säga det genom att önska en kvinnlig föreståndare till pingströrelsen. Varför inte om vi ändå inte har något apostoliskt ämbete. Jag tänkte länka till hans ledare men kan inte hitta den längre. Har de tagit bort den?

Nu var det en annan pingstbroder, Gustaf Henriksson, som anförde de bibelställen Paulus använder för att kvinnor inte ska undervisa eller vara föreståndare, men det visade sig snart vara en svår debatt att föra i svensk kristenhet. Inte kan vi väl gå efter Bibeln? Den måste ju tolkas för varje tid.

Det är just för att Bibeln kan vara otillräcklig som den måste förklaras i och av Kyrkan och dess tradition.

Jag hade inte tänkt skriva något om detta eftersom debatten antingen är obefintlig eller obegriplig för de flesta. Men så fick jag syn på Henrik Perrets blogg. Jag känner honom sedan många år även om det är typ 40 år sedan vi talades vid. Då var han en god andlig ledare och det verkar han fortsatt vara. Jag länkar nu till hans blogg i högerspalten. Han ställer frågan: Hur viktig är ämbetsfrågan egentligen? Du kan läsa denna viktiga artikel själv men den underliggande tesen är att om vi förstår ämbetet utifrån vår egen tid, det vill säga utgår från politisk jämlikhet, egalitet, det vill säga man och kvinna är lika, ja, då blir många bibelställen motsägelsefulla och ogiltiga. Bibeln har inte alls denna utgångspunkt utan en helt annan, komplementaritet, man och kvinna kompletterar varandra. OBS att Paulus inte skriver: Här är icke jude eller grek, slav eller fri och sedan man eller kvinna. Nej, han skriver: Här är icke jude eller grek, slav eller fri, man OCH kvinna, eftersom de två inte kan spelas ut mot varandra utan kompletterar varandra.

Perret visar att vår postmoderna för att inte säga gnostiska förståelse av jämlikheten förser oss med en syn på Bibeln som är ohållbar. Och det är också vad som har skett.