Dessa två artiklar ligger så nära varandra att jag gott kan presentera dem tillsammans. Den om boten beredde reformatorerna vissa besvär eftersom de uppfattade att boten förstods felaktigt. Det kunde, menade man, handla om att be x-antal böner, ge allmosor eller företa en pilgrimsvandring för att få syndernas förlåtelse. Ja, till och med om att betala pengar, så kallad avlat, för att få syndernas förlåtelse. Var det så måste läran om boten reformeras och få en annan ställning.
Luther hade upptäckt att Gud förklarar oss rättfärdiga när vi sätter vår lit till Jesus och det Jesus gjort. För att denna lit skulle bli riktigt tydlig nöjde han sig inte med att säga "genom tron" utan lade till ordet "allena", så det blev "genom tron allena". Det är klart att det skar sig i förhållandet till de romerskt katolska.
Det fanns ännu ett skäl till oenighet. Romarna hävdade sju sakrament medan Luther nöjde sig med två, dopet och nattvarden. Men han var inte helt säker och kunde tänka att också bikten var ett sakrament. Jag tror det var ur ett själavårdsperspektiv. Det heter i artikel 11:
Om bikten lära de, att den enskilda avlösningen bör bibehållas i kyrkorna, ehuru i bikten uppräknandet av alla synder icke är nödvändigt. Ty det är omöjligt, såsom det står i psalmen: Vem märker själv, huru ofta han felar ...
Svenska kyrkan bekänner sig till bikten och det finns en ordning för den i handboken, oftast återgiven i Svenska Psalmboken. Där kan du se hur bikten går till om du är intresserad. Du ska skilja mellan själavårdssamtal och bikt. Det är två olika moment.
I Svenska kyrkan har bikten en svag ställning eftersom vi slog ihop alla bikter till en enda gemensam och placerade den som inledning på högmässan. Där förlorade vi mycket och komplicerade samtidigt den första delen av högmässan som är Ordets gudstjänst. Men, men ...
Än värre är det med boten som nästan helt försvunnit. Det var i och för sig riktigt att den inte mer än undantagsvis bör ligga före bikten. Den bör oftast ligga efter bikten.
Luther omtolkade botens betydelse genom att hänföra till omvändelsen. I artikel 12 står det:
Men boten består till sitt väsen av dessa två stycken: dels förkrosselsen eller den ångest, som injagas i samvetet, då man insett sin synd, dels tron, som väckes genom evangeliet eller avlösningen ... Därpå böra följa goda gärningar, vilka äro botens frukter.
Det är en grundbult detta att endast Gud kan verka syndernas förlåtelse. Det vi människor kan och vill göra betraktas alltid som ett resultat av syndernas förlåtelse. Hur viktigt detta verkligen är förstår jag när jag läser färdigt och ser hur Luther avgränsar sig emot eller fördömer, som det hette på 1500-talet, fyra andra uppfattningar. CA fördömer
1. dem som menar att kristna inte kan avfalla från tron
2. dem som menar att kristna inte alls behöver bikt och bot
3. dem som inte vill förlåta dem som bekänner
4. dem som menar att boten måste föregå bikten
Det går inte att klaga på att reformatorerna var otydliga. Hur det är med den saken inom Svenska kyrkan överlämnar jag till käre bloggläsaren att själv avgöra.
Luther hade upptäckt att Gud förklarar oss rättfärdiga när vi sätter vår lit till Jesus och det Jesus gjort. För att denna lit skulle bli riktigt tydlig nöjde han sig inte med att säga "genom tron" utan lade till ordet "allena", så det blev "genom tron allena". Det är klart att det skar sig i förhållandet till de romerskt katolska.
Det fanns ännu ett skäl till oenighet. Romarna hävdade sju sakrament medan Luther nöjde sig med två, dopet och nattvarden. Men han var inte helt säker och kunde tänka att också bikten var ett sakrament. Jag tror det var ur ett själavårdsperspektiv. Det heter i artikel 11:
Om bikten lära de, att den enskilda avlösningen bör bibehållas i kyrkorna, ehuru i bikten uppräknandet av alla synder icke är nödvändigt. Ty det är omöjligt, såsom det står i psalmen: Vem märker själv, huru ofta han felar ...
Svenska kyrkan bekänner sig till bikten och det finns en ordning för den i handboken, oftast återgiven i Svenska Psalmboken. Där kan du se hur bikten går till om du är intresserad. Du ska skilja mellan själavårdssamtal och bikt. Det är två olika moment.
I Svenska kyrkan har bikten en svag ställning eftersom vi slog ihop alla bikter till en enda gemensam och placerade den som inledning på högmässan. Där förlorade vi mycket och komplicerade samtidigt den första delen av högmässan som är Ordets gudstjänst. Men, men ...
Än värre är det med boten som nästan helt försvunnit. Det var i och för sig riktigt att den inte mer än undantagsvis bör ligga före bikten. Den bör oftast ligga efter bikten.
Luther omtolkade botens betydelse genom att hänföra till omvändelsen. I artikel 12 står det:
Men boten består till sitt väsen av dessa två stycken: dels förkrosselsen eller den ångest, som injagas i samvetet, då man insett sin synd, dels tron, som väckes genom evangeliet eller avlösningen ... Därpå böra följa goda gärningar, vilka äro botens frukter.
Det är en grundbult detta att endast Gud kan verka syndernas förlåtelse. Det vi människor kan och vill göra betraktas alltid som ett resultat av syndernas förlåtelse. Hur viktigt detta verkligen är förstår jag när jag läser färdigt och ser hur Luther avgränsar sig emot eller fördömer, som det hette på 1500-talet, fyra andra uppfattningar. CA fördömer
1. dem som menar att kristna inte kan avfalla från tron
2. dem som menar att kristna inte alls behöver bikt och bot
3. dem som inte vill förlåta dem som bekänner
4. dem som menar att boten måste föregå bikten
Det går inte att klaga på att reformatorerna var otydliga. Hur det är med den saken inom Svenska kyrkan överlämnar jag till käre bloggläsaren att själv avgöra.
1 kommentar:
Tack Håkan för att Du grundligt tar upp frågor som är av betydelse men som aldrig tas med. Verkligen upplyftande att få läsa din blogg.
Skicka en kommentar