Så har jag läst ut Ulf Lundells bok Visenterna, 543 sid. Tveklöst har han lärt sig att skildra vardagslivets toppar och dalar. Framförallt allt dess dalar. Romanfiguren Frank Kornfeldt tycker inte om människor och det kommer till uttryck sida upp och sida ner. Men samtidigt är det genomtänkt, en vanlig människas kamp med det existentiella. Här finns inga svar men som läsare får jag del av till intet förpliktande tankegångar. Jag tycker, tyvärr, att det fungerar som samtidssanalys. Postmodernistiskt.
Jag kunde inte helt hålla mig borta från teologin och nu får den ta över igen. Helgerna ligger bakom oss och vardagen är här. Alltså läser jag Unity and Diversity - an Inquiry into the Character of Earliest Christianity av James D.G. Dunn. Det är verkligen spännande att ta del av god teologisk litteratur och att få nya insikter om de första kristna. Det är sedan tidigare känt att de första kristna, judar i Israel, judar i förskringringen och hedningar från olika delar av den då kända världen trots sin tro på Herren Jesus representerade teologisk mångfald.
Redan när jag mer i detalj analyserar själva budskapet ser jag olikheterna. Budskapet formuleras så det blir begripligt för åhörarna. Jesus förkunnar att Guds rike är förhanden, men i Apg handlar budskapet snarare om Jesu person. Paulus budskap sammanfattas i talet om korset. Det handlar om rättfärdighet och försoning. Strängt taget kan det uppfattas som tre olika budskap vilket vi vanliga inte tänker oss. Vi tänker att här finns en utveckling av vår förståelse. Men, och det är poängen, här finns också olika betoningar, en rikedom i sig. Så var det bland de första kristna innan dogmerna fixerades.
Men frågan är då given; Vad är gemensamt för de första kristna? Hur ser den minsta gemensamma nämnaren ut? Finns det någon sådan? Dunn sammanfattar mångfalden när han skriver att den kristna tron är:
en övertygelse att den historiske personen, juden Jesus, nu är upphöjd - att denne Jesus är och fortsätter att vara Guds handlande framför alla andra (min övers.)
Dunn fortsätter att förtydliga med tre punkter. För det första bekänns Jesus som person. Det handlar inte om hans idéer, tro eller undervisning utan om hans person. Vi tror på honom. För det andra bekänner vi hans nuvarande status. Vi nöjer oss inte med att tala om hurudan han en gång var. Vi talar om vem han är idag! Jesus är Herren. För det tredje är den upphöjde Jesus den historiske Jesus. Det är samma person igår, idag och i evighet.
Jag tänker att det måste vara på samma sätt idag. Vi kan tala om den kristna tron på olika sätt beroende på vilka vi talar med. Vi kan fascineras av olika drag hos Jesus eller leva i olika spiritualiteter. Svenska kyrkan kan stå för mångfald, men om inte den gemensamma förståelsen av vem Jesus är ligger till grund kan Svenska kyrkan inte bestå.
Jag kunde inte helt hålla mig borta från teologin och nu får den ta över igen. Helgerna ligger bakom oss och vardagen är här. Alltså läser jag Unity and Diversity - an Inquiry into the Character of Earliest Christianity av James D.G. Dunn. Det är verkligen spännande att ta del av god teologisk litteratur och att få nya insikter om de första kristna. Det är sedan tidigare känt att de första kristna, judar i Israel, judar i förskringringen och hedningar från olika delar av den då kända världen trots sin tro på Herren Jesus representerade teologisk mångfald.
Redan när jag mer i detalj analyserar själva budskapet ser jag olikheterna. Budskapet formuleras så det blir begripligt för åhörarna. Jesus förkunnar att Guds rike är förhanden, men i Apg handlar budskapet snarare om Jesu person. Paulus budskap sammanfattas i talet om korset. Det handlar om rättfärdighet och försoning. Strängt taget kan det uppfattas som tre olika budskap vilket vi vanliga inte tänker oss. Vi tänker att här finns en utveckling av vår förståelse. Men, och det är poängen, här finns också olika betoningar, en rikedom i sig. Så var det bland de första kristna innan dogmerna fixerades.
Men frågan är då given; Vad är gemensamt för de första kristna? Hur ser den minsta gemensamma nämnaren ut? Finns det någon sådan? Dunn sammanfattar mångfalden när han skriver att den kristna tron är:
en övertygelse att den historiske personen, juden Jesus, nu är upphöjd - att denne Jesus är och fortsätter att vara Guds handlande framför alla andra (min övers.)
Dunn fortsätter att förtydliga med tre punkter. För det första bekänns Jesus som person. Det handlar inte om hans idéer, tro eller undervisning utan om hans person. Vi tror på honom. För det andra bekänner vi hans nuvarande status. Vi nöjer oss inte med att tala om hurudan han en gång var. Vi talar om vem han är idag! Jesus är Herren. För det tredje är den upphöjde Jesus den historiske Jesus. Det är samma person igår, idag och i evighet.
Jag tänker att det måste vara på samma sätt idag. Vi kan tala om den kristna tron på olika sätt beroende på vilka vi talar med. Vi kan fascineras av olika drag hos Jesus eller leva i olika spiritualiteter. Svenska kyrkan kan stå för mångfald, men om inte den gemensamma förståelsen av vem Jesus är ligger till grund kan Svenska kyrkan inte bestå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar