Det blev ingen seger för "the Mauler". Det blev en snopen förlust på teknisk knockout efter dryga två minuter. Nej, jag såg inte matchen. Men eftersom TV-sändningen började redan 23.05 såg jag några av förmatcherna. Jag måste fråga mig själv om detta är idrott. Boxning är en ädel art, sägs det, i självförsvar. MMA däremot syftar till att misshandla motståndaren. Och ofta lyckas någon. Samtidigt är jag införstådd med att kombatanterna är oerhört vältränade och att de är tekniska, taktiska, snabba, stryktåliga och uthålliga. Som så ofta verkar det vara pengarna som styr utvecklingen.
Religionen kan också vara grym och våldsam. De grymheter som utövas i religionens namn får vi höra om allt oftare. Men tyvärr blandas begreppen samman på ett okunnigt och därför vilseledande sätt. Vad innehåller begrepp som korståg, martyr eller paradis? Ett epitet som används nedsättande är islamofobi. Därfär var det synnerligen välgörande att läsa Devin Rexvids artikel i dagens SvD. Artikeln bär rubriken Att hata islam är inte en fobi.
Bakgrunden är att kulturministern Alice Bah Kunke lovat att öka satsningen på svenskarnas kunskaper om islam.
Rexvid berättar om hur han under sin uppväxt fostrades av Koranen. Han kallar denna fostran för indoktrinering eftersom det är strängt förbjudet att ifrågasätta islam eller Koranen. Följaktligen fick han lära sig att se kvinnan som en halvman. Han förbereddes för att ta fyra eller flera fruar, att identifiera de otrogna och att döda dem. De var irakier, sionister och kommunister. Koranen lovade att de som stupade i heligt krig blev martyrer och fick rum i paradiset. Undervisningen var obligatorisk och förmedlade en förlegad syn på barn, kvinnor, oliktänkande och icke-muslimer. Artikeln ställer frågan till kulturministern:Vilken typ av islamtolkning ska svenska staten satsa på? Finns det risk för att den ökade satsningen på islam och dess förtryckande praktiker gör svensken än räddare? Kan ministern skilja mellan nödvändig kritik av islam och hat mot muslimer? I sanning en tänkvärd artikel.
Begreppet islamofobi är problematiskt och används politiskt nedsättande. Begreppet klistras på kritiker. En fobi är en omotiverad fruktan. Människor som lider av fobier behöver stöd och hjälp för att bli befriade från sin fruktan. Men i Sverige används begreppet för att motverka och tysta kritiker. Det finns sakliga skäl att rädas islam. Det betyder inte att vi ska tycka illa om muslimer.
Återigen beklagar jag sekulariseringen av Sverige som ledde till utbredd religiös okunnighet. Än mer finns det skäl att beklaga att ledande inom Svenska kyrkan avvecklat missionen och på dess bekostnad infört den snälla, förstående och toleranta religionsdialogen. Jag tror att de tre frågor som ställs till kulturministern också borde ställas till ärkebiskopen.
MMA kanske inte är så illa ändå.
Religionen kan också vara grym och våldsam. De grymheter som utövas i religionens namn får vi höra om allt oftare. Men tyvärr blandas begreppen samman på ett okunnigt och därför vilseledande sätt. Vad innehåller begrepp som korståg, martyr eller paradis? Ett epitet som används nedsättande är islamofobi. Därfär var det synnerligen välgörande att läsa Devin Rexvids artikel i dagens SvD. Artikeln bär rubriken Att hata islam är inte en fobi.
Bakgrunden är att kulturministern Alice Bah Kunke lovat att öka satsningen på svenskarnas kunskaper om islam.
Rexvid berättar om hur han under sin uppväxt fostrades av Koranen. Han kallar denna fostran för indoktrinering eftersom det är strängt förbjudet att ifrågasätta islam eller Koranen. Följaktligen fick han lära sig att se kvinnan som en halvman. Han förbereddes för att ta fyra eller flera fruar, att identifiera de otrogna och att döda dem. De var irakier, sionister och kommunister. Koranen lovade att de som stupade i heligt krig blev martyrer och fick rum i paradiset. Undervisningen var obligatorisk och förmedlade en förlegad syn på barn, kvinnor, oliktänkande och icke-muslimer. Artikeln ställer frågan till kulturministern:Vilken typ av islamtolkning ska svenska staten satsa på? Finns det risk för att den ökade satsningen på islam och dess förtryckande praktiker gör svensken än räddare? Kan ministern skilja mellan nödvändig kritik av islam och hat mot muslimer? I sanning en tänkvärd artikel.
Begreppet islamofobi är problematiskt och används politiskt nedsättande. Begreppet klistras på kritiker. En fobi är en omotiverad fruktan. Människor som lider av fobier behöver stöd och hjälp för att bli befriade från sin fruktan. Men i Sverige används begreppet för att motverka och tysta kritiker. Det finns sakliga skäl att rädas islam. Det betyder inte att vi ska tycka illa om muslimer.
Återigen beklagar jag sekulariseringen av Sverige som ledde till utbredd religiös okunnighet. Än mer finns det skäl att beklaga att ledande inom Svenska kyrkan avvecklat missionen och på dess bekostnad infört den snälla, förstående och toleranta religionsdialogen. Jag tror att de tre frågor som ställs till kulturministern också borde ställas till ärkebiskopen.
MMA kanske inte är så illa ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar