Idag publicerade Kyrkans Tidning en intervju under den uppseendeväckande rubriken "Profeten från öst". Hösten 2013 bloggade jag om Patrik Hagmans bok Efter folkkyrkan och lade ut hans länk i högerspalten. Jag skrev en blogg under rubriken Kyrkan är praktik, en under rubriken En radikal kyrka och en under rubriken Efter folkkyrkan. Du hittar dem genom att klicka på respektive rubrik. Patrik höll också ett seminarium på Präst- och diakonmötet i Växjö hösten 2013.
Patrik brukar beskrivas som politisk teolog, men begreppet hör här inte hemma i något partipolitiskt program eller på någon vänster-höger skala. Han menar endast att kristet liv och kristen tro i sig är politisk. Intervjun syftar till stor del på att förklara relationen till kapitalismen eller ny-liberalismen. Men jag vill för ingenting missa den underliggande och bärande tesen i hans sätt att tänka. Jag citerar:
Men kristendomen utgår från att människan drivs av längtan efter gemenskap, kärlek. Och då är frågan hur man bygger upp strukturer och institutioner som gör detta möjligt.
Det är denna förståelse som gör kyrkan politisk verksam. Kyrkans gemenskap påverkar samhället. Det är samma förståelse som till exempel den av mig saknade och avsatte biskopen Sven Thidevall gjorde sig till tolk för. Jag är övertygad om att utvecklingen går åt detta håll att bygga upp strukturer för gemenskap. Monopolkyrkans tid är förbi. Den hör hemma på 1900-talet och det är min sorg att se hur Svenska kyrkan klamrar sig fast vid det genom att gå från kristen tro till civilreligion. Samtidigt måste jag tillstå att jag ser goda tecken på gräsrotsnivå.
Bildandet av en autonom koinonia i Värnamo har hjälpt mig i relationen till Svenska kyrkan. I denna koinonia förverkligas vad biskop Thidevall såg och vad profeten i öst talar om, en trygg gemenskap med andligt fullvuxna människor, människor i Kristus. Plötsligt blir det lättare att se Svenska kyrkan i ett utifrån-perspektiv. Svenska kyrkan är (eller var) en folkkyrka. Värnamo församling består av ungefär 14 000 människor av vilka de flesta inte är troende. Inom en sådan församling, en sådan stor "gemenskap", borde det finnas plats för många koinonior. Svenska kyrkan har vad jag förstår inte några krav eller praktiska gränser för medlemmarnas tro, liv eller leverne. Här är både gränslöst och högt till tak. I ett sekulariserat samhälle och en sekulariserad folkkyrka är det upp till individen att själv välja hur hen vill tro och leva. Det tror jag alla inser.
I en sådan kyrka som den Svenska kyrkan måste det därför först tillåtas och sedan uppmuntras att människor som vill tro och leva med Jesus som Herren bildar koinonior. Ingen, säger ingen, borde kunna vara det minsta kritisk mot något sådant. Det finns helt enkelt ingen som har rätt att lägga sig i vad andra gör, allra minst anställda inom folkkyrkan Svenska kyrkan.
I bildandet av koinonior finns de öppningar genom vilka kristna alltid har gått och genom vilka kristna i Sydamerika, Afrika och Asien idag går i miljontals. Detta är sann politik.
Patrik brukar beskrivas som politisk teolog, men begreppet hör här inte hemma i något partipolitiskt program eller på någon vänster-höger skala. Han menar endast att kristet liv och kristen tro i sig är politisk. Intervjun syftar till stor del på att förklara relationen till kapitalismen eller ny-liberalismen. Men jag vill för ingenting missa den underliggande och bärande tesen i hans sätt att tänka. Jag citerar:
Men kristendomen utgår från att människan drivs av längtan efter gemenskap, kärlek. Och då är frågan hur man bygger upp strukturer och institutioner som gör detta möjligt.
Det är denna förståelse som gör kyrkan politisk verksam. Kyrkans gemenskap påverkar samhället. Det är samma förståelse som till exempel den av mig saknade och avsatte biskopen Sven Thidevall gjorde sig till tolk för. Jag är övertygad om att utvecklingen går åt detta håll att bygga upp strukturer för gemenskap. Monopolkyrkans tid är förbi. Den hör hemma på 1900-talet och det är min sorg att se hur Svenska kyrkan klamrar sig fast vid det genom att gå från kristen tro till civilreligion. Samtidigt måste jag tillstå att jag ser goda tecken på gräsrotsnivå.
Bildandet av en autonom koinonia i Värnamo har hjälpt mig i relationen till Svenska kyrkan. I denna koinonia förverkligas vad biskop Thidevall såg och vad profeten i öst talar om, en trygg gemenskap med andligt fullvuxna människor, människor i Kristus. Plötsligt blir det lättare att se Svenska kyrkan i ett utifrån-perspektiv. Svenska kyrkan är (eller var) en folkkyrka. Värnamo församling består av ungefär 14 000 människor av vilka de flesta inte är troende. Inom en sådan församling, en sådan stor "gemenskap", borde det finnas plats för många koinonior. Svenska kyrkan har vad jag förstår inte några krav eller praktiska gränser för medlemmarnas tro, liv eller leverne. Här är både gränslöst och högt till tak. I ett sekulariserat samhälle och en sekulariserad folkkyrka är det upp till individen att själv välja hur hen vill tro och leva. Det tror jag alla inser.
I en sådan kyrka som den Svenska kyrkan måste det därför först tillåtas och sedan uppmuntras att människor som vill tro och leva med Jesus som Herren bildar koinonior. Ingen, säger ingen, borde kunna vara det minsta kritisk mot något sådant. Det finns helt enkelt ingen som har rätt att lägga sig i vad andra gör, allra minst anställda inom folkkyrkan Svenska kyrkan.
I bildandet av koinonior finns de öppningar genom vilka kristna alltid har gått och genom vilka kristna i Sydamerika, Afrika och Asien idag går i miljontals. Detta är sann politik.
5 kommentarer:
Även om jag önskar koinonian i Värnamo allt gott, så är jag tveksam till att det "är sann politik". Jag tror att det finns goda skäl att bejaka det politiska system enligt vilket Sverige styrs. Hagmans varningar för att som kristen engagera sig politiskt menar jag är falska (läsningen av hans bok om kristet motstånd fick mig faktiskt att anmäla medlemskap i ett politiskt parti ).
ErikJa rekommenderas medlemskap i
Sv.Kyrkans tanke-BOD!
Hej, Kan något i följande text accepteras av dig som hyfsat sann vision, i den radikala folkkyrka somt du vill se förverkligad?
-----------
Är det inte så att vi syns befinna oss i historiens avslutande tid !? Och om det är sant,
då måste den demokratiska, politiska debatten mynna ut i en dialog, där evangeliet kompletterar
den politiska lagen. Detta i en utveckling som fullbordar det Jesus gjorde för 2000 år sedan, när
han existentiellt vek historiens våldssamhälle mitt itu med sin evangeliska kärleksrevolution. Och
nu nära hans återkomst i vändpunktens tid, får den revolutionen sin segrande framgång, enligt
min åsikt och insikt. Detta, om arbetslinjen kompletteras av relationslinjen, modernitet av
postmodernitet, maskulismen av feminismen och som sagt, lagen av evangelium.
Uppenbart tydligt syns det som enligt min syn, att historien och skeendet nu splittras och
fortsätter längs divergerande horisonter. En riktning då mot Jesu rike, med ett evangelium för oss
troende mot ett välfärdsparadis. Och den andra, den sekulära riktningen blir en utveckling för de som
inte kan eller vill tro, mot mammonvärldens fortsättning med ett jobbigt förminskande eller ibland
förstorande av Gehenna. Och filosofi, psykologi och teologi måste vi då börja med i analysen,
samt avsluta med i den kompletterande syntesen, där det Ena blir allt.
Människan är skapad till Guds avbild. Så även Gud har två hjärnhalvor, tydligen. En Lagisk del,
där Gud försvarar himlens kvalitativa moralsamhälle med hjälp av våld och död, när ytterst inget annat
hjälpte. Men i vår syndplats i jordisk värld, är inte maktens våld det högsta, utan vi måste nå bortom
våldet. Och då är förnuftet i högra hjärnhalvan med kunskap, dialog, klargörande debatt, samt
Guds sons evangelium med kärlek och sanning det bästa, slutliga försvaret.
Så nu från och med år 2015, kan vi kristna jämställt kräva av eliten i det politiska
samhället, att de äntligen måste börja se bortom det endimensionellt materiella
i en skenande mammonverklighet, och klart konkret räkna till två. Elit och Folk.
Sekulär stat och folkligt civilsamhälle. Och de bägge samhällsfaktorerna måste med sina
olika ideal samverka med varandra, över alla sina gränsdragningar. Djupfilosofiskt då, med
Laclaus fredliga, populistiska förnuft, och med Derridas dekonstruktion i en radikalt
genomgripande aktion.
Vänligen Rolf A Norrköping
Kan man blanda teologi och politik?
Vilken frukt kommer av politikens inflytande i kristenhet?
Vilken frukt ser vi i samhällen där kristen tro haft inflytande.
Hur mycket finns kvar av civilisation om den kristna värdegrunden tas bort ur västerländska samhället? (Vård skola omsorg rättsväsende)
Ska inte kristna ledare snarare vända sig till Herren för ledning inför framtiden, än till dem som är satta att
sköta samhället, dvs ge åt kejsaren det som tillhör honom.
Vad nytta gör det egentligen att kritisera politiker i kyrkliga frågor? at
SvK har inte brytt sig om medlemmarnas engagemang i diverse frikyrkor från 1800-talets mitt.
Varför skulle kyrkan då nu börja bry sig om hur medlemmar tillbringar sin tid utanför SvK?
Att det finns ett ansvar för anställda att inte celebrera gudstjänster i något samfund utan kyrkogemenskap med SvK kan man dock till viss del förstå.
Skicka en kommentar