Idag är det 70 år sedan fångarna i Auschwitz befriades. Det är bra att det uppmärksammas och helst sätts in i ett större perspektiv. Därför att hur fruktansvärd förintelsen än är så stannar inte förintelsen inom ramarna för det andra världskriget. Förintelsen var kulmen på en utveckling med rötter ända ner i antiken. Antisemitismen som består av trakasserier, intolerans, hat och förföljelse av judar hittar jag redan i Bibelns tidiga böcker. Agatiten Haman försökte få den persiske kungen Xerxes att förinta alla judar redan på 470-talet f Kr. Då var det Ester som förmådde kungen att avstå från detta illdåd.
Ett annat tidigt exempel på grov antisemitism hittar jag hos advokaten och retorikern Cicero som försvarade en åtalad som förbjudit judar att sända gåvor till Jerusalem 60 f Kr. Cicero säger i sitt tal
Du vet vilken väldig hop judarna utgör, vilket inflytande de har i de politiska sammanhangen ... de är många som sätter sig upp mot mig och mot varje god medborgare.
Sedan hänvisar Cicero till judarnas barbara superstitio, det vill säga till deras tro. Antisemitismen var utbredd i Rom och som ett annat exempel på detta hänvisar jag till kejsar Tiberius. Kejsaren förvisade judarna från Rom år 19 e Kr, en bedrift som kejsar Claudius upprepade år 49 e Kr. Bland dem som då utvisades var Priska och Akvila. Kejsar Tiberius skickade med tvång ut 4000 judiska män till sin armé på Sardinien. Så här har det hållit på genom historien.
Antisemitismen är ett historiskt fenomen. Den tycks ha funnits lika länge som juden funnits och det finns mycket antisemitiskt material. Det är lätt att exemplifiera och associera till tidigare händelser och orsaker. Därför infinner sig paradoxalt nog dels beröringsskräck, man vill inte tänka på antisemitismen och dels en längtan efter att använda antisemitismen som ett fascinerande redskap.
Docenten Lena Berggren vid Umeå universitet har idag skrivit en artikel i SvD under rubriken Antisemitismen vill inte släppa sitt grepp. Hennes doktorsavhandling heter Blodets renhet: En historisk studie av svensk antisemitism. Jag har inte läst den men i dagens tidningsartikel pekar hon ut tre källor till den moderna antisemitismen.
Den första källan för dagens antisemitism menar Berggren föga förvånande vara rasideologiska grupper.
Den andra källan sägs vara den radikala vänster som valt att peka ut Israel och judarna som ett globalt kapitalistiskt-imperialistiskt system tillsammans med USA. I den andan tvingas judar i till exempel Malmö stå till svars för Israels krig mot Palestina.
Den tredje källan utgår från islamismen och här anger Berggren särskilt den nyligen utförda attacken mot en kosherbutik i Paris då fyra judar mördades därför att de var judar.
Det är nog bäst avslutningsvis att skilja mellan ideologierna ovan och utövarna. Samtidigt är det tveklöst så att att de hör ihop. En ideologi utan utövare är per definition i sig ofarlig men den kan vara potentiellt farlig. En dag som denna ska sättas in i sitt stora sammanhang eftersom religioner och ideologier inte är ofarliga.
Människor behöver räddas från dessa väldiga makter.
Ett annat tidigt exempel på grov antisemitism hittar jag hos advokaten och retorikern Cicero som försvarade en åtalad som förbjudit judar att sända gåvor till Jerusalem 60 f Kr. Cicero säger i sitt tal
Du vet vilken väldig hop judarna utgör, vilket inflytande de har i de politiska sammanhangen ... de är många som sätter sig upp mot mig och mot varje god medborgare.
Sedan hänvisar Cicero till judarnas barbara superstitio, det vill säga till deras tro. Antisemitismen var utbredd i Rom och som ett annat exempel på detta hänvisar jag till kejsar Tiberius. Kejsaren förvisade judarna från Rom år 19 e Kr, en bedrift som kejsar Claudius upprepade år 49 e Kr. Bland dem som då utvisades var Priska och Akvila. Kejsar Tiberius skickade med tvång ut 4000 judiska män till sin armé på Sardinien. Så här har det hållit på genom historien.
Antisemitismen är ett historiskt fenomen. Den tycks ha funnits lika länge som juden funnits och det finns mycket antisemitiskt material. Det är lätt att exemplifiera och associera till tidigare händelser och orsaker. Därför infinner sig paradoxalt nog dels beröringsskräck, man vill inte tänka på antisemitismen och dels en längtan efter att använda antisemitismen som ett fascinerande redskap.
Docenten Lena Berggren vid Umeå universitet har idag skrivit en artikel i SvD under rubriken Antisemitismen vill inte släppa sitt grepp. Hennes doktorsavhandling heter Blodets renhet: En historisk studie av svensk antisemitism. Jag har inte läst den men i dagens tidningsartikel pekar hon ut tre källor till den moderna antisemitismen.
Den första källan för dagens antisemitism menar Berggren föga förvånande vara rasideologiska grupper.
Den andra källan sägs vara den radikala vänster som valt att peka ut Israel och judarna som ett globalt kapitalistiskt-imperialistiskt system tillsammans med USA. I den andan tvingas judar i till exempel Malmö stå till svars för Israels krig mot Palestina.
Den tredje källan utgår från islamismen och här anger Berggren särskilt den nyligen utförda attacken mot en kosherbutik i Paris då fyra judar mördades därför att de var judar.
Det är nog bäst avslutningsvis att skilja mellan ideologierna ovan och utövarna. Samtidigt är det tveklöst så att att de hör ihop. En ideologi utan utövare är per definition i sig ofarlig men den kan vara potentiellt farlig. En dag som denna ska sättas in i sitt stora sammanhang eftersom religioner och ideologier inte är ofarliga.
Människor behöver räddas från dessa väldiga makter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar