Se, vilka vackra blommor! 40 stycken röda rosor! Den buketten har vi fått av barnen och deras familjer därför att Kari och jag idag firar 40 års äktenskap. Det är inte klokt vad tiden går, som man säger. Som om det inte räckte med 40 rosor fick vi ytterligare 20 än mer blodröda rosor av vänner i en av våra celler. Det har varit en stor dag för oss med andra ord.
Kari och jag är inte bara förvånade över att tiden gått så fort. Vi är också oerhört tacksamma över att det förbund vi en gång ingick i Askers kyrka, väst om Oslo, bestått genom alla prövningar. Kanske är det till och med så att prövningarna har stärkt vår relation. På eftermiddagen har vi varit med vänner och en av dem önskade mig ytterligare 40 år. Det är inte alldeles omöjligt, menade jag, men då måste jag bli 103 år. Ja, tänkte hon välvilligt, men det fortsätter i himlen!
Då vaknade teologen inom mig och jag kunde meddela att döden, enligt Kyrkans tro, faktiskt upplöser äktenskapet. Äktenskapet är Guds ordning för jordelivet, men när vi lämnar jordelivet och äktenskapet upplöses är det för att det inte behövs längre. Då, och den dagen är inte långt borta, stundar Lammets bröllop.
Det kommer en dag när vi alla, män och kvinnor, gemensamt ska vara Bruden som gifter sig för evigt med Brudgummen, det slaktade Lammet. Vilken dag det ska bli.
Paulus lär oss att den Helige Ande är ett förskott på det arv som väntar för att vi ska veta vad som väntar. Han talar på ett liknande sätt när han skriver att vi är trolovade med Kristus. Bröllopet väntar om hörnet. Jordelivets lycka är och förblir en försmak.
2 kommentarer:
Grattis pa 40 ars dagen kara vanner!
Jag ber också att ni fa 40 till.
Gud valsigner er i fortsattningen.
James & Ann-Marie
Det märkliga är att St Paulus inte bara meddelar med stöd i Jesu undervisning om himmelen att äktenskapet upplöses i tillvaron hos lammet utan emedan lammet, som St Johannes tydligare markerar, är slaktat i evighet, dvs redan i Kristi preexistens, också att äktenskapet återspeglar något av Kristi verk, i den innevarande eonen, och om då inte St Paulus och St Johannes skall bli betraktade som i sak åtskiljda, så torde saken vara mer komplicerad än ett upplösande av band. Vad blir då med Jesu undervisning, nja kanske här måste tas hänsyn till hans skarpa ord om upplösande före döden, inte som moraliskt ställningstagande dvs "för era hårda hjärtans skull" utan med iakttagande av vad som binder samman och vad som upplöses. Det är en fråga som tål bes över. Något snabbt svar kan naturligtvis inte ges, och får inte ges, men det är onekligen en dimension i undervisningen hos de som åhörde Jesu undervisning, låter antyda. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar