Det finns olika slag av spiritualiteter inom Kyrkan eller ska jag skriva profiler för att det ska bli lättare att förstå för den som inte är teolog. Det är rätt att tala om mångfald i sammanhanget och fel att tala om motsättningar även om sådana lätt uppstår.
Vad kan jag förvänta mig av koinonian i Värnamo?
Redan i förra bloggen slog jag fast att koinonian lever i "en, helig, allmännelig och apostolisk" kyrka. Det betyder att var och en på personlig basis själv kan odla sin profil. I koinonian finns ingen tvångströja. Vill någon regelbundet åka på OAS-möten är det fritt fram även om andra hellre ägnar sig åt retreater eller pilgrimsvandringar.
Flera av dem som nu avgett löften (jag ska redogöra för löftena i nästa blogg) har ingen uttalad kristen bakgrund. Några kom till tro genom våra Alfa-kurser. Andra har växt upp i frikyrkliga eller oftare inomkyrkliga rörelser. Också de som kommer från mer renodlat svenskkyrkliga förhållanden kan ha olika bakgrund som låg-, gammal- eller högkyrklig. Vi bejakar denna mångfald och ser den som en tillgång.
Det är tron på Herren Jesus och "en, helig, allmännelig och apostolisk" Kyrka som förenar oss. Med denna överenskommelse är det till och med tänkbart att individer konverterar, byter gudstjänstsammanhang, utan att de behöver lämna koinonian. Som det är just nu, med något undantag, firar samtliga medlemmar högmässan i Värnamo kyrka. Jag är medveten om att det i denna generositet kan komma uppstå spänningar men tror samtidigt att de går att lösa.
När vi samlas, samlas vi för att möta Herren Jesus, som är närvarande genom Ordet och Anden och, än mer påtagligt, i våra brödet och systrar. Koinonian utgör ett Guds hushåll, en utökad familj. Ledordet är från 1 Kor 14:26:
Hur skall det då vara, bröder och systrar? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.
Konkret innebär det att när alla samlats hälsar någon välkommen, delar ett ord och ber en bön. Sedan vidtar mingel och enkel förtäring. Någon gång kan man tänka sig att vi delar en måltid. Nästa moment är att genom "psalmer, hymner och andliga visor" rikta uppmärksamheten på Herren Jesus. Troligen fortsätter vi som tidigare med att någon ger ett ord till undervisning för att sedan i avvaktan, med ett öppet slut, invänta fortsättningen. Samlingen avslutas med praktisk information och uppmuntran till vardaglig tjänst.
Koinonians gemensamma spiritualitet kan sägas vara karismatisk.
Vi samlas som tidigare sista fredagen i varje månad. Till det kommer den söndagliga högmässan och kanske också varje vecka cellmöte och/eller onsdagskvällens mässa. Om det låter mycket kan jag meddela att det beds sext och vesper varje dag i Värnamo kyrka. Sedan räknar vi för övrigt med att inte bara leva i en gemensam livsrytm utan också dagligen enskilt eller gemensamt utveckla vår livsstil.
Vad kan jag förvänta mig av koinonian i Värnamo?
Redan i förra bloggen slog jag fast att koinonian lever i "en, helig, allmännelig och apostolisk" kyrka. Det betyder att var och en på personlig basis själv kan odla sin profil. I koinonian finns ingen tvångströja. Vill någon regelbundet åka på OAS-möten är det fritt fram även om andra hellre ägnar sig åt retreater eller pilgrimsvandringar.
Flera av dem som nu avgett löften (jag ska redogöra för löftena i nästa blogg) har ingen uttalad kristen bakgrund. Några kom till tro genom våra Alfa-kurser. Andra har växt upp i frikyrkliga eller oftare inomkyrkliga rörelser. Också de som kommer från mer renodlat svenskkyrkliga förhållanden kan ha olika bakgrund som låg-, gammal- eller högkyrklig. Vi bejakar denna mångfald och ser den som en tillgång.
Det är tron på Herren Jesus och "en, helig, allmännelig och apostolisk" Kyrka som förenar oss. Med denna överenskommelse är det till och med tänkbart att individer konverterar, byter gudstjänstsammanhang, utan att de behöver lämna koinonian. Som det är just nu, med något undantag, firar samtliga medlemmar högmässan i Värnamo kyrka. Jag är medveten om att det i denna generositet kan komma uppstå spänningar men tror samtidigt att de går att lösa.
När vi samlas, samlas vi för att möta Herren Jesus, som är närvarande genom Ordet och Anden och, än mer påtagligt, i våra brödet och systrar. Koinonian utgör ett Guds hushåll, en utökad familj. Ledordet är från 1 Kor 14:26:
Hur skall det då vara, bröder och systrar? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.
Konkret innebär det att när alla samlats hälsar någon välkommen, delar ett ord och ber en bön. Sedan vidtar mingel och enkel förtäring. Någon gång kan man tänka sig att vi delar en måltid. Nästa moment är att genom "psalmer, hymner och andliga visor" rikta uppmärksamheten på Herren Jesus. Troligen fortsätter vi som tidigare med att någon ger ett ord till undervisning för att sedan i avvaktan, med ett öppet slut, invänta fortsättningen. Samlingen avslutas med praktisk information och uppmuntran till vardaglig tjänst.
Koinonians gemensamma spiritualitet kan sägas vara karismatisk.
Vi samlas som tidigare sista fredagen i varje månad. Till det kommer den söndagliga högmässan och kanske också varje vecka cellmöte och/eller onsdagskvällens mässa. Om det låter mycket kan jag meddela att det beds sext och vesper varje dag i Värnamo kyrka. Sedan räknar vi för övrigt med att inte bara leva i en gemensam livsrytm utan också dagligen enskilt eller gemensamt utveckla vår livsstil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar