Under ganska många år har jag varit engagerad i Hela Människan både lokalt och på riks. Jag har träffat många goda människor, haft fina diskussioner och fått vara med att sjösätta fantastiska projekt. Det mest kända är arbetet med De Glömda Barnen och jag kan aldrig glömma visionären Greger Walve. Men allt har uppenbarligen sin tid. Nu vill jag berätta om en eller kanske två viktiga insikter som jag tror behöver förnyas.
1. Hela Människan bedriver socialt arbete på kristen grund. Vad betyder det i praktiken? Formuleringen kom sig bland annat av att ordet diakoni ansågs för svårt för vanligt folk. På riksplanet utgör kontakten med politiker, myndigheter, forskare och institutioner en viktig bas. De vet i regel inte vad diakoni är. Men att bara tala om socialt arbete blir inte heller rätt. Alltså blev det socialt arbete på kristen grund. Men hur kommer det kristna till sin rätt? Vad betyder det?
Jag inledde ett samtal med riksstyrelsen i Stockholm genom att knyta an till de mänskliga rättigheterna. Varje människa är skapad av Gud och försedd med både uppdrag och utrustning. Det är varje människas rättighet att upptäcka, bli delaktig och få möjlighet att växa i sitt sammanhang. Våra socialt utsatta vänner har av olika skäl förlorat dessa sina rättigheter. Kyrkan ska hjälpa dem att få tillbaka dessa genom att föra deras talan.
När en människa har förlorat är det Kyrkans uppdrag att befria, återställa och hela genom att tillmötesgå, tala goda och uppmuntrande ord, bereda rum och utrusta varje individ. Det är inget litet uppdrag att gå Guds ärende till en människa, att på Guds vägnar säga: "Jag har kallat dig vid namn. Du är min."
Uppdraget börjar med gemensam grund. Det är försoningens grund. Varje människa har för Jesu Kristi skull rätt till försoning. Det är frid med Gud, sig själv och andra.
2. Det betyder att den kristna diakonin i första hand ska rikta sig till individen och dess upprättelse. Tyvärr förlorar vi fokus när vi blir alltför upptagna med interna utmaningar som lokaler, anställningar, samarbetssvårigheter och ekonomi. Det är viktigt att sådant fungerar och det finns människor som älskar den typen av uppdrag, men det är också sant att det näst bästa är det bästas fiende. Redan i Ps 146 beskrivs Guds uppdrag:
Salig är den som ... sätter sitt hopp till HERREN, sin Gud ...
som skaffar rätt åt de förtryckta och ger bröd åt dr hungriga.
HERREN befriar de fångna,
HERREN öppnar de blindas ögon,
HERREN reser upp de nerböjda,
HERREN älskar de rättfärdiga,
HERREN bevarar främlingar och styrker faderlösa och änkor,
men de ogudaktigas väg gör Han krokig.
Detta var det uppdrag Herren Jesus fullbordade genom sin försoningsdöd och uppståndelse från de döda. Och det är det uppdrag han fortsätter att utföra genom sin Kyrka. Det är ett uppdrag som först riktar sig till individen, men sedan fortsätter in i återlösningen av hela system. Det uppdraget fortsätter att utmana oss.
1. Hela Människan bedriver socialt arbete på kristen grund. Vad betyder det i praktiken? Formuleringen kom sig bland annat av att ordet diakoni ansågs för svårt för vanligt folk. På riksplanet utgör kontakten med politiker, myndigheter, forskare och institutioner en viktig bas. De vet i regel inte vad diakoni är. Men att bara tala om socialt arbete blir inte heller rätt. Alltså blev det socialt arbete på kristen grund. Men hur kommer det kristna till sin rätt? Vad betyder det?
Jag inledde ett samtal med riksstyrelsen i Stockholm genom att knyta an till de mänskliga rättigheterna. Varje människa är skapad av Gud och försedd med både uppdrag och utrustning. Det är varje människas rättighet att upptäcka, bli delaktig och få möjlighet att växa i sitt sammanhang. Våra socialt utsatta vänner har av olika skäl förlorat dessa sina rättigheter. Kyrkan ska hjälpa dem att få tillbaka dessa genom att föra deras talan.
När en människa har förlorat är det Kyrkans uppdrag att befria, återställa och hela genom att tillmötesgå, tala goda och uppmuntrande ord, bereda rum och utrusta varje individ. Det är inget litet uppdrag att gå Guds ärende till en människa, att på Guds vägnar säga: "Jag har kallat dig vid namn. Du är min."
Uppdraget börjar med gemensam grund. Det är försoningens grund. Varje människa har för Jesu Kristi skull rätt till försoning. Det är frid med Gud, sig själv och andra.
2. Det betyder att den kristna diakonin i första hand ska rikta sig till individen och dess upprättelse. Tyvärr förlorar vi fokus när vi blir alltför upptagna med interna utmaningar som lokaler, anställningar, samarbetssvårigheter och ekonomi. Det är viktigt att sådant fungerar och det finns människor som älskar den typen av uppdrag, men det är också sant att det näst bästa är det bästas fiende. Redan i Ps 146 beskrivs Guds uppdrag:
Salig är den som ... sätter sitt hopp till HERREN, sin Gud ...
som skaffar rätt åt de förtryckta och ger bröd åt dr hungriga.
HERREN befriar de fångna,
HERREN öppnar de blindas ögon,
HERREN reser upp de nerböjda,
HERREN älskar de rättfärdiga,
HERREN bevarar främlingar och styrker faderlösa och änkor,
men de ogudaktigas väg gör Han krokig.
Detta var det uppdrag Herren Jesus fullbordade genom sin försoningsdöd och uppståndelse från de döda. Och det är det uppdrag han fortsätter att utföra genom sin Kyrka. Det är ett uppdrag som först riktar sig till individen, men sedan fortsätter in i återlösningen av hela system. Det uppdraget fortsätter att utmana oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar