I lördags hade Värnamo koinonia en undervisningsdag på Lidnäs. Ämnet var dopet i den helige Ande. Det kan tyckas vara ett smalt ämne att tala om och några kanske till och med tycker att det är lite onödigt. Ja, det beror förstås på vilken syn, vilken spiritualitet man företräder.
Det är nu några år sedan jag tog till mig James Dunn´s bok Baptism in the Holy Spirit. Det var revolutionerande att upptäcka Nya testamentets undervisning om den helige Ande efter att tidigare försökt bli klok på pingstvännernas lära om den helige Ande och för all del också sakramentalisternas. Dunn´s bok är mycket klargörande och välgörande.
Det är också närmast omskakande att inse att dopet i den helige Ande är vägen in i Guds koinonia. Förmodligen därför att vi sällan eller aldrig talar om dopet i den helige Ande i vår svenskkyrkliga tradition. På sin höjd kan vi få höra att "du får Anden i dopet". Det är riktigt men till dopet hör inte bara vatten och namngivning utan också omvändelse, tro och lärjungaskap. Det hör liksom till själva förutsättningen. Urkyrkans praxis framgår av Joh 3:5f som talar om vatten och Ande och Hebr 6:2 som talar om Anden och handpåläggningen. Halldorf gör en fin genomgång av det senare i sin bok Drick djupt av Anden.
Den gemenskap vi fogats in i, Kyrkan, sker alltså genom nyfödelse och den gemenskap vi har med Gud och varandra har vi genom tron på Kristus och i Anden.
När därför en konkret gemenskap växer fram som den i Värnamo koinonia behöver vi tala med varandra om den gemenskapens förutsättningar. Hur kommer man med i Guds koinonia? Vad betyder det att vara med i en gemenskap? Hur tar sig gemenskapen ut i praktisk handling? Vad är det som håller samman gemenskapen i Anden?
Dessa frågor och liknande har blivit viktiga för oss eftersom de berör vår vardag och anger riktningen på våra liv.
Det var vinter i lördags, rå luft och lite kallt. Så vi bestämde oss för att celebrera mässan i undervisningssalen och inte i kapellet. Sagt och gjort. När kristna kommer samman förenas de genom att de håller fast vid
Nej, att tala om dopet i den helige Ande är inte marginellt. Det är tvärtom helt avgörande för utan Anden stannar tron vid bokstav. Låt mig få sluta bloggen med att citera en ortodox teolog som sa att
Det är nu några år sedan jag tog till mig James Dunn´s bok Baptism in the Holy Spirit. Det var revolutionerande att upptäcka Nya testamentets undervisning om den helige Ande efter att tidigare försökt bli klok på pingstvännernas lära om den helige Ande och för all del också sakramentalisternas. Dunn´s bok är mycket klargörande och välgörande.
Det är också närmast omskakande att inse att dopet i den helige Ande är vägen in i Guds koinonia. Förmodligen därför att vi sällan eller aldrig talar om dopet i den helige Ande i vår svenskkyrkliga tradition. På sin höjd kan vi få höra att "du får Anden i dopet". Det är riktigt men till dopet hör inte bara vatten och namngivning utan också omvändelse, tro och lärjungaskap. Det hör liksom till själva förutsättningen. Urkyrkans praxis framgår av Joh 3:5f som talar om vatten och Ande och Hebr 6:2 som talar om Anden och handpåläggningen. Halldorf gör en fin genomgång av det senare i sin bok Drick djupt av Anden.
Den gemenskap vi fogats in i, Kyrkan, sker alltså genom nyfödelse och den gemenskap vi har med Gud och varandra har vi genom tron på Kristus och i Anden.
När därför en konkret gemenskap växer fram som den i Värnamo koinonia behöver vi tala med varandra om den gemenskapens förutsättningar. Hur kommer man med i Guds koinonia? Vad betyder det att vara med i en gemenskap? Hur tar sig gemenskapen ut i praktisk handling? Vad är det som håller samman gemenskapen i Anden?
Dessa frågor och liknande har blivit viktiga för oss eftersom de berör vår vardag och anger riktningen på våra liv.
Det var vinter i lördags, rå luft och lite kallt. Så vi bestämde oss för att celebrera mässan i undervisningssalen och inte i kapellet. Sagt och gjort. När kristna kommer samman förenas de genom att de håller fast vid
- apostlarnas undervisning
- bönerna
- gemenskapen
- brödsbrytelsen
Nej, att tala om dopet i den helige Ande är inte marginellt. Det är tvärtom helt avgörande för utan Anden stannar tron vid bokstav. Låt mig få sluta bloggen med att citera en ortodox teolog som sa att
- Fadern har ett hus
- Sonen är dörren
- Den helige Ande är nyckeln till dörren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar