Så har vi än en gång fått vara med om Juldagen. Detta är dagen då jag på ett särskilt sätt mediterar över undrens under; att den andra personen i gudomen blev människa - för vår skull. För varje år som går får jag större förståelse för lärjungarnas oförståelse. Hur skulle de kunna tänka ut att andra personen i gudomen blir människa?? Det måste ha varit omöjligt. De visste ju inte ens att gudomen är tre personer, oskiljaktiga och åtskilda på en och samma gång. För oss kan det tyckas som en självklarhet. Historien vittnar om detta och så här i efterhand kan vi se att det var uppenbarat i Skriften att Gud är tre-enig och att den också förutsåg att den andra personen i gudomen skulle bli människa. Men lärjungarna som visserligen vandrade med Jesus dag och natt i mer än tre år kunde inte förstå det. Det är klart att de måste ha varit förundrade mer än en gång. Vem är denne Jesus från Nasaret?
Både evangelisten Matteus och Markus börjar sina vittnesbörd om Herren Jesus med att skriva att de handlar om Jesus Kristus och/eller Jesus, Guds Son. Lukas är mån om att visa hur denna oerhörda utsaga är förankrad i historien. Det är inga sagoberättelser vi rör oss med utan historiska händelser. Lukas skriver att Jesu födelse inträffade i samband med den stora skattskrivningen som ägde rum under kejsare Augustus. Han regerade mellan åren 31 f Kr och 14 e Kr. Quirinuis styrde i Syrien. Josef som var av Davids släkt reste till Davids stad Betlehem för att låta skattskriva sig. Så långt krävs ingen tro. Så långt är det ren historia. Det är också det faktum att Jesus föddes där, omvittnat och aldrig vad jag vet ifrågasatt.
Men herdarna ute på ängen fick vara med om sådant som går utöver vår förmåga att förstå. Plötsligt står en ängel framför dem. Herren härlighet omger den och herdarna blir uppriktigt rädda. Inte var de beredda på något sådant? Så får de veta att världens frälsare just fötts inne i staden. Inte inne i härbärget men utanför i stallet. När de går in kommer de att finna den nyfödde lindad och lagd i en krubba. Budskapet var inte svårt att förstå. de förstod vad som sades, men för att riktigt stryka under storheten uppenbarar sig en stor himmelsk här som lovsjunger Gud. Ära vare Gud i höjden och frid på jorden.
När synen försvann blev herdarna stående, stumma av förundran, till en av dem sa att de måste gå in i staden. Det är inte svårt att förstå att deras hjärtan bultade fort och kraftigt, kanske småsprang de in till staden. Och, jodå mycket riktigt, väl framme vid stallet fann de barnet i krubban. Däremot är det än idag svårt att förstå att en en Herrens ängel faktiskt talat med herdarna och att en hel himmelsk här visat sig för dem. Och att de hört den himmelska lovsången. Men det är inte i här storheten ligger. De kan knappast heller ha förstått att det var den andra personen i gudomen som nu blivit människa!
När Herodes fick höra att en kung blivit född blev han så rädd att han planlade en förföljelse av värsta slag. Han blev rädd. Hur rädd hade han inte blivit om han förstått att den andra personen i gudomen blivit människa?
Till och med för oss som har facit i hand är Guds människoblivande både obegripligt och närgånget. Tänk om människor i vår tid inte bara fick höra om Guds människoblivande utan också komma till tro på denna händelse och de händelser som senare kom att inträffa. Jesus Kristus inte bara föddes för vår skull. Han levde, dog och återvände också till sin Far för vår skull.
Så går tankarna på juldagen. Understundom blir tankarna levande och då kan också jag höra lovsången.
Både evangelisten Matteus och Markus börjar sina vittnesbörd om Herren Jesus med att skriva att de handlar om Jesus Kristus och/eller Jesus, Guds Son. Lukas är mån om att visa hur denna oerhörda utsaga är förankrad i historien. Det är inga sagoberättelser vi rör oss med utan historiska händelser. Lukas skriver att Jesu födelse inträffade i samband med den stora skattskrivningen som ägde rum under kejsare Augustus. Han regerade mellan åren 31 f Kr och 14 e Kr. Quirinuis styrde i Syrien. Josef som var av Davids släkt reste till Davids stad Betlehem för att låta skattskriva sig. Så långt krävs ingen tro. Så långt är det ren historia. Det är också det faktum att Jesus föddes där, omvittnat och aldrig vad jag vet ifrågasatt.
Men herdarna ute på ängen fick vara med om sådant som går utöver vår förmåga att förstå. Plötsligt står en ängel framför dem. Herren härlighet omger den och herdarna blir uppriktigt rädda. Inte var de beredda på något sådant? Så får de veta att världens frälsare just fötts inne i staden. Inte inne i härbärget men utanför i stallet. När de går in kommer de att finna den nyfödde lindad och lagd i en krubba. Budskapet var inte svårt att förstå. de förstod vad som sades, men för att riktigt stryka under storheten uppenbarar sig en stor himmelsk här som lovsjunger Gud. Ära vare Gud i höjden och frid på jorden.
När synen försvann blev herdarna stående, stumma av förundran, till en av dem sa att de måste gå in i staden. Det är inte svårt att förstå att deras hjärtan bultade fort och kraftigt, kanske småsprang de in till staden. Och, jodå mycket riktigt, väl framme vid stallet fann de barnet i krubban. Däremot är det än idag svårt att förstå att en en Herrens ängel faktiskt talat med herdarna och att en hel himmelsk här visat sig för dem. Och att de hört den himmelska lovsången. Men det är inte i här storheten ligger. De kan knappast heller ha förstått att det var den andra personen i gudomen som nu blivit människa!
När Herodes fick höra att en kung blivit född blev han så rädd att han planlade en förföljelse av värsta slag. Han blev rädd. Hur rädd hade han inte blivit om han förstått att den andra personen i gudomen blivit människa?
Till och med för oss som har facit i hand är Guds människoblivande både obegripligt och närgånget. Tänk om människor i vår tid inte bara fick höra om Guds människoblivande utan också komma till tro på denna händelse och de händelser som senare kom att inträffa. Jesus Kristus inte bara föddes för vår skull. Han levde, dog och återvände också till sin Far för vår skull.
Så går tankarna på juldagen. Understundom blir tankarna levande och då kan också jag höra lovsången.
1 kommentar:
Den ständiga förundran är motorn i mitt kristna liv. Att ständigt ständigt stanna till och att inte ta något för givet. Han gjorde detta bara för att han ÄLSKADE oss alla. Tänk att få ha en personlig relation med Jesus, det är LIVET.Just detta med herdarna. Han blev först känd för dessa enkla människor. Så är det idag också, den enkla människan har lättast att ta in detta underbara budskap.
Tack Håkan S för ett fint budskap.
Skicka en kommentar