Det händer fortfarande att jag får höra om den välsignade tiden i Hjälmseryd. Visst, det var väckelse, men är det inte fantastiskt att man 30 år senare för höra om välsignelserna?! Idag ringde en broder från Finland i ett ärende. Han ville jag skulle komma och tala på en konferens. Men så berättade han att han och familjen var med på Sommarbibelskolan för 30 år sedan. Då hade deras yngste son varit med på ett av barnmötena. Han kunde väl ha varit 8-10-12 år vad jag förstår och på ett av mötena hade han tagit emot Jesus i sitt hjärta och blivit fylld med den Helige Ande. Ett personligt möte som förvandlad honom med andra ord. Idag, berättade pappan, är sonen missionär i Grekland. Han har varit där i två år och upplever att han har en kallelse till folket.
Grekland är ett ortodoxt land och inte alls främmande för kristen tro, men kyrkan är inte bara nationalistisk utan också starkt centrerad till just kyrkan och dess sakrament. Det betyder att det som går dit i stor utsträckning är främmande för det personliga. Vad jag fick med mig var att många greker mer än gärna hör att Gud är en personlig Gud och att Han bryr sig om din person och din vardag.
Gud bryr sig om oss i vår vardag. Det är en av de mest obegripliga sanningarna. Jag har ibland lättare för att tro på Treenigheten än på att Gud bryr sig om mig.
Det här får mig också att tänka på det föredrag som Ove Wikström höll i Johanneskyrkan för några veckor sedan. Han berättade om ett möte med en ortodox munk i Grekland. De samtalade om altarets sakrament, den heliga nattvarden. Munken sa; ni i väst håller bara på och krånglar med Jesu närvaro. Jesus är i, med och under, vid sidan om och över och på ... Inte kan vi väl räkna ut sådant. Och vi behöver det inte heller. Det vi behöver är att erkänna Hans närvaro och tillbe!" Munken hade helt rätt i det. Vi västerlänningar krånglar gärna till det med vårt logiska tänkande.
Det kanske inte är så konstigt att flera av mina vänner föredrar ortodox teologi framför romersk? Den romerska är mer noggrann med filosofin och sättet att tänka teologi. det betyder inte per automatik att de ortodoxa inte tänker men för dem är liturgin viktigare. De talar om Skriften och Traditionen och gestaltar dessa två sidor av Kristus i liturgin, i gudstjänsten!
Jag tänkte på det när jag var med Nordisk-katolska kyrkan för ett par veckor sedan. Präster och diakoner kretsade kring altaret med rökelsekaret. Det bugades och det korstecknades väldeliga och jag som är lite ovan tänkte att de bär sig åt som om Gud själv var närvarande på altaret. I samma stund som jag tänkte tanken insåg jag att just så är det! Gud är närvarande och det ger oss skäl att "bete" oss i Hans närhet. Egentligen kan vi inte buga nog, inte göra tillräckligt många knäfall och korstecken, - bara vi vet vad vi gör.
På onsdag reser vi 15-20 personer till Vasakyrkan i Göteborg där det frias ökenmässa. Jag ser mycket fram emot detta studiebesök och hoppas att vi ska kunna fira ökenmässan framöver också i Värnamo.
Grekland är ett ortodoxt land och inte alls främmande för kristen tro, men kyrkan är inte bara nationalistisk utan också starkt centrerad till just kyrkan och dess sakrament. Det betyder att det som går dit i stor utsträckning är främmande för det personliga. Vad jag fick med mig var att många greker mer än gärna hör att Gud är en personlig Gud och att Han bryr sig om din person och din vardag.
Gud bryr sig om oss i vår vardag. Det är en av de mest obegripliga sanningarna. Jag har ibland lättare för att tro på Treenigheten än på att Gud bryr sig om mig.
Det här får mig också att tänka på det föredrag som Ove Wikström höll i Johanneskyrkan för några veckor sedan. Han berättade om ett möte med en ortodox munk i Grekland. De samtalade om altarets sakrament, den heliga nattvarden. Munken sa; ni i väst håller bara på och krånglar med Jesu närvaro. Jesus är i, med och under, vid sidan om och över och på ... Inte kan vi väl räkna ut sådant. Och vi behöver det inte heller. Det vi behöver är att erkänna Hans närvaro och tillbe!" Munken hade helt rätt i det. Vi västerlänningar krånglar gärna till det med vårt logiska tänkande.
Det kanske inte är så konstigt att flera av mina vänner föredrar ortodox teologi framför romersk? Den romerska är mer noggrann med filosofin och sättet att tänka teologi. det betyder inte per automatik att de ortodoxa inte tänker men för dem är liturgin viktigare. De talar om Skriften och Traditionen och gestaltar dessa två sidor av Kristus i liturgin, i gudstjänsten!
Jag tänkte på det när jag var med Nordisk-katolska kyrkan för ett par veckor sedan. Präster och diakoner kretsade kring altaret med rökelsekaret. Det bugades och det korstecknades väldeliga och jag som är lite ovan tänkte att de bär sig åt som om Gud själv var närvarande på altaret. I samma stund som jag tänkte tanken insåg jag att just så är det! Gud är närvarande och det ger oss skäl att "bete" oss i Hans närhet. Egentligen kan vi inte buga nog, inte göra tillräckligt många knäfall och korstecken, - bara vi vet vad vi gör.
På onsdag reser vi 15-20 personer till Vasakyrkan i Göteborg där det frias ökenmässa. Jag ser mycket fram emot detta studiebesök och hoppas att vi ska kunna fira ökenmässan framöver också i Värnamo.
3 kommentarer:
Varmt välkomna till oss på onsdag !
Hälsar
Lars W i Vasakyrkan
Vad är ökenmässa
Riktig iakttagelse; Katolska kyrkan är med för att formulera dogmer än Ortodoxa kyrkan vilket har fått till sin följd att kritiken från Ortodoxa kyrkan ofta är att en dogm har formulerats och inte att det som dogmen säger skulle vara fel, i och för sig! Men sådana hinder borde kunna gå att lösa en dag, även om det lite lär vara imorgon eller nästa år heller för den delen.
De ortodoxa är ju också mer för att stå upp i princip hela liturgin medan man i Katolska kyrkan också knäfaller i eukaristins liturgi. På tal om det är det ju ett problem i hur man utformar gudstjänstlokalerna i Svenska kyrkan när knäfall som regel saknas. De som nu vill knäfalla får det inte bekvämt!
Jonas M
Skicka en kommentar