I går kväll var jag i Markaryd. Kollegan och kyrkoherden Håkan Pehrsson hade bett mig närvara på en "Pub-kväll för män". Tyckte nog det lät lite onödigt publikfriande, men vad då? Jag anlände i god tid och fick en stund med honom innan "männen" kom. Håkan verkar ha det bra i Markaryd. Markaryd är ett pastorat, en församling. Så som det borde vara överallt. Det här gör att han alltid är på rätt plats. Han behöver inte fara omkring och inte hans hjälppräst heller för den delen. De kan turas om, stödja varandra, samtala tillsammans, de bor på samma ort, kan vara förtrogna med varandra, båda kan få samma information när något händer ... Det märktes också på kvällen.
Nu är min namne särskilt social, umgås med alla och vinner förtroende. Tydligen hade några män sagt vid tillfälle att fruarna samlas regelbundet, men varför aldrig vi män?
Det här var första gången som männen bjöds samman och jag undrade nog om det verkligen fanns behov av en mans-samling. Och det fanns det tydligen. Jag räknade inte hur många vi var men uppskattar antalet till cirka 25. Allt eftersom de anlände, fick sig en öl, alkoholfri om någon undrar, steg stämningen. När vi minglat kanske 20-30 minuter hälsade Håkan välkommen och vi fick smörgås. Samtalet fortsatte rätt allmänt. De många talade om Markaryd men även om annat. En man hade hastigt förlorat sin hustru för mindre än ett år sedan. Det var skönt att se hur fritt han i sin sorg kunde berätta om vad som hänt. Stämningen var sådan att det var möjligt. Jag undrar hur det hade låtit om sammanhanget inte hade varit vad det var. Förmodligen hade han inte hörts. Jag tyckte nog att redan här var kvällen motiverad.
Sedan blev det min tur att berätta. Jag berättade om hur jag i unga år blev en kristen, om resor jag fått göra och om besöket i ett sibiriskt fängelse. Jag berätta om olyckan och om tryggheten att leva med Gud "som golv". Uttrycket fick jag från Kyrkans Tidning där Thomas Sjödin intervjuats. Gud är inte taket. Han är golvet, sa Thomas Sjödin. Bra uttryckt.
Sedan hade Håkan ordnat med en musiktävling men så fort den var avslutad ville en annan man, i min egen ålder för övrigt, tala med mig om Gud. Han hade mycket på sitt hjärta och jag skriver inte om det här men detta samtal gjorde kvällen än bättre.
Håkan frågade de församlade om de tyckte det fanns anledning att göra om det här till våren och de svarade samfällt ja. Hhm, tänkvärt eller hur? Någon av de närvarande bestämde sig för att komma tillbaka redan på måndag då Alpha-kursen samlas för andra gången. Han ville prata mer.
Själv har jag idag suttit med Romarbrevet. Eftermiddagen gick åt till kapitel 12, vers 1-2. Vilka fantastiska och evangeliska verser. Jag inser att många bibelläsare inte har en susning om den Ande Paulus förmedlar i sina förmaningar. Han förmaningar förvisso i apostolisk kraft men som det står vid Guds barmhärtighet. Förmaningarna i Skriften är evangelium för var och en som tror! Det där om lagens tredje bruk har jag väl skrivit om tidigare? Jag vill ersätta det uttrycket med det mer paulinska "vandra i Ande". Lagen kommer till oss utifrån, men Anden verkar snarast inifrån. Anden vittnar med vår ande vad som är rätt och riktigt också om vi hör orden utifrån,
Nu är det snart fotboll. Det är svårt att tänka sig att Sverige ska kunna ta poäng i kväll. Men under har skett förr så vi får väl se.
Nu är min namne särskilt social, umgås med alla och vinner förtroende. Tydligen hade några män sagt vid tillfälle att fruarna samlas regelbundet, men varför aldrig vi män?
Det här var första gången som männen bjöds samman och jag undrade nog om det verkligen fanns behov av en mans-samling. Och det fanns det tydligen. Jag räknade inte hur många vi var men uppskattar antalet till cirka 25. Allt eftersom de anlände, fick sig en öl, alkoholfri om någon undrar, steg stämningen. När vi minglat kanske 20-30 minuter hälsade Håkan välkommen och vi fick smörgås. Samtalet fortsatte rätt allmänt. De många talade om Markaryd men även om annat. En man hade hastigt förlorat sin hustru för mindre än ett år sedan. Det var skönt att se hur fritt han i sin sorg kunde berätta om vad som hänt. Stämningen var sådan att det var möjligt. Jag undrar hur det hade låtit om sammanhanget inte hade varit vad det var. Förmodligen hade han inte hörts. Jag tyckte nog att redan här var kvällen motiverad.
Sedan blev det min tur att berätta. Jag berättade om hur jag i unga år blev en kristen, om resor jag fått göra och om besöket i ett sibiriskt fängelse. Jag berätta om olyckan och om tryggheten att leva med Gud "som golv". Uttrycket fick jag från Kyrkans Tidning där Thomas Sjödin intervjuats. Gud är inte taket. Han är golvet, sa Thomas Sjödin. Bra uttryckt.
Sedan hade Håkan ordnat med en musiktävling men så fort den var avslutad ville en annan man, i min egen ålder för övrigt, tala med mig om Gud. Han hade mycket på sitt hjärta och jag skriver inte om det här men detta samtal gjorde kvällen än bättre.
Håkan frågade de församlade om de tyckte det fanns anledning att göra om det här till våren och de svarade samfällt ja. Hhm, tänkvärt eller hur? Någon av de närvarande bestämde sig för att komma tillbaka redan på måndag då Alpha-kursen samlas för andra gången. Han ville prata mer.
Själv har jag idag suttit med Romarbrevet. Eftermiddagen gick åt till kapitel 12, vers 1-2. Vilka fantastiska och evangeliska verser. Jag inser att många bibelläsare inte har en susning om den Ande Paulus förmedlar i sina förmaningar. Han förmaningar förvisso i apostolisk kraft men som det står vid Guds barmhärtighet. Förmaningarna i Skriften är evangelium för var och en som tror! Det där om lagens tredje bruk har jag väl skrivit om tidigare? Jag vill ersätta det uttrycket med det mer paulinska "vandra i Ande". Lagen kommer till oss utifrån, men Anden verkar snarast inifrån. Anden vittnar med vår ande vad som är rätt och riktigt också om vi hör orden utifrån,
Nu är det snart fotboll. Det är svårt att tänka sig att Sverige ska kunna ta poäng i kväll. Men under har skett förr så vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar