När jag skriver rubriken först för en gångs skull och tänker på dagen inser jag att ingen dag är en "vanlig" dag. Vanliga dagar finns inte. Varje dag är unik. Så också denna.
Om jag börjar med slutet så kommer Victor snart hit. Äldste sonen är på genomresa och sover över här en natt. Det är dessutom hans födelsedag så det är verkligen ingen vanlig dag. Det kanske dröjer ännu en knapp timme innan han kommer så det blir sen middag idag. Jag har handlat oxfilé! Den kostar väl en bit över 400;- kg så många skulle säkert invända; är det verkligen nödvändigt? Men jag har räknat ut att 100 g kostar 40;-. det betyder samma pris som en hamburgare på McDonalds. Och hamburgare kan människor äta varje dag. En oxfilé per dag är väl att ta i, men varför inte någon gång per år? Det kan knappast vara priset som håller oss tillbaka. Hur som helst ser jag fram emot att snart få tillaga den.
Annars har jag nyss kommit hem från Församlingskårens möte. De hade i kväll bjudit in sina vänner från Gällaryd och bett mig hålla föredrag om Albanien. Det gör jag så gärna. Det betyder att jag fick erinra mig vad vi har varit med om sedan vi kom till Albanien första gången för tio år sedan. Och det är inte lite. Förutom de personliga kontakterna med albaner som har blivit våra vänner, livslånga vänner har vi fått vara med om att starta och säkra det årliga Bibellägret för tonåringar och unga vuxna. I somras när Klas Lindberg var där nere deltog 115 unga. Och de lyssnar och lär sådant de aldrig fått höra från sina föräldrar. Kristen tro fanns inte före 1992 eller var åtminstone inte tillåten.
Nu har vi mer eller mindre överlämnat Bibellägret till albanerna att själva sköta även om de får hjälp på talarsidan. Vi får nu koncentrera oss på det Ledarseminarium vi fick vara med och sjösätta för tre år sedan. Jag har själv haft två av dessa seminarier och förstår inte riktigt hur jag har fått till det med tanke på olyckan. Hur har jag kunnat vara med där två gånger? Det är inte allt man förstår, men så är det.
I går kväll hade Värnamo koinonia sin interna samling och då bestämdes att vi ska satsa på¨detta Ledarseminarium ytterligare två år, 2017-2018, kanske längre om albanerna själva önskar det. Vår insats består av att finansiera deltagarna och min resa. Eftersom Värnamo pastorat dragit sig ur måste vi försöka lösa det finansiella. Kanske inga problem att få in pengarna men det måste bokföras rätt så att inte djävulen attackerar oss på den punkten. Kanske får vi bilda en stödförening till Värnamo koinonia?
Nej, nu kom Victor så jag måste sluta. Ha det!
Om jag börjar med slutet så kommer Victor snart hit. Äldste sonen är på genomresa och sover över här en natt. Det är dessutom hans födelsedag så det är verkligen ingen vanlig dag. Det kanske dröjer ännu en knapp timme innan han kommer så det blir sen middag idag. Jag har handlat oxfilé! Den kostar väl en bit över 400;- kg så många skulle säkert invända; är det verkligen nödvändigt? Men jag har räknat ut att 100 g kostar 40;-. det betyder samma pris som en hamburgare på McDonalds. Och hamburgare kan människor äta varje dag. En oxfilé per dag är väl att ta i, men varför inte någon gång per år? Det kan knappast vara priset som håller oss tillbaka. Hur som helst ser jag fram emot att snart få tillaga den.
Annars har jag nyss kommit hem från Församlingskårens möte. De hade i kväll bjudit in sina vänner från Gällaryd och bett mig hålla föredrag om Albanien. Det gör jag så gärna. Det betyder att jag fick erinra mig vad vi har varit med om sedan vi kom till Albanien första gången för tio år sedan. Och det är inte lite. Förutom de personliga kontakterna med albaner som har blivit våra vänner, livslånga vänner har vi fått vara med om att starta och säkra det årliga Bibellägret för tonåringar och unga vuxna. I somras när Klas Lindberg var där nere deltog 115 unga. Och de lyssnar och lär sådant de aldrig fått höra från sina föräldrar. Kristen tro fanns inte före 1992 eller var åtminstone inte tillåten.
Nu har vi mer eller mindre överlämnat Bibellägret till albanerna att själva sköta även om de får hjälp på talarsidan. Vi får nu koncentrera oss på det Ledarseminarium vi fick vara med och sjösätta för tre år sedan. Jag har själv haft två av dessa seminarier och förstår inte riktigt hur jag har fått till det med tanke på olyckan. Hur har jag kunnat vara med där två gånger? Det är inte allt man förstår, men så är det.
I går kväll hade Värnamo koinonia sin interna samling och då bestämdes att vi ska satsa på¨detta Ledarseminarium ytterligare två år, 2017-2018, kanske längre om albanerna själva önskar det. Vår insats består av att finansiera deltagarna och min resa. Eftersom Värnamo pastorat dragit sig ur måste vi försöka lösa det finansiella. Kanske inga problem att få in pengarna men det måste bokföras rätt så att inte djävulen attackerar oss på den punkten. Kanske får vi bilda en stödförening till Värnamo koinonia?
Nej, nu kom Victor så jag måste sluta. Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar