När du läser det här är jag på väg till Linköpings Universitetssjukhus. Det är dags att inleda slutbehandlingen efter olyckan. Åtminstone hoppas jag att det är slutbehandlingen.
Det har gått 93 veckor sedan olyckan då också min vänstra arm bröts på två ställen. Det ena har läkt bra men det andra har inte läkt. Läkarna har hoppats att det skulle läka naturligt. De har sannolikt också varit rädda för de multiresistenta bakterier jag fick och därför inte velat operera. Det är så jag förstår det även om de varit tystlåtna.
Det går att leva med och fungera bra med bruten arm. Jag har inte heller haft ont i den mer än undantagsvis. Faran är om jag ramlar omkull. Då är risken stor att benbiten kommer genom huden. Inte heller har jag vågat lyfta tungt, som barnbarn eller tyngre matkassar. Om, säger om, jag då ska leva 20 år till är det rimligt att de skruvar ihop armen, tyckte jag. Och då tyckte läkaren i Linköping också det.
Nu är det alltså dags. Kl 13 är det inskrivning och imorgon torsdag, på dagen 93 veckor efter olyckan, blir det operation, om allt går som planerat. Det är inte självklart utan återstår att se. Inget är självklart utan allt det ligger i Guds händer.
Min bön är att jag efter operationen ska bli bättre och starkare, att jag inte ska bli sämre. Vidare att jag ska få med mig en remiss så jag efter operationen får hjälp av en sjukgymnast.
Det har gått 93 veckor sedan olyckan då också min vänstra arm bröts på två ställen. Det ena har läkt bra men det andra har inte läkt. Läkarna har hoppats att det skulle läka naturligt. De har sannolikt också varit rädda för de multiresistenta bakterier jag fick och därför inte velat operera. Det är så jag förstår det även om de varit tystlåtna.
Det går att leva med och fungera bra med bruten arm. Jag har inte heller haft ont i den mer än undantagsvis. Faran är om jag ramlar omkull. Då är risken stor att benbiten kommer genom huden. Inte heller har jag vågat lyfta tungt, som barnbarn eller tyngre matkassar. Om, säger om, jag då ska leva 20 år till är det rimligt att de skruvar ihop armen, tyckte jag. Och då tyckte läkaren i Linköping också det.
Nu är det alltså dags. Kl 13 är det inskrivning och imorgon torsdag, på dagen 93 veckor efter olyckan, blir det operation, om allt går som planerat. Det är inte självklart utan återstår att se. Inget är självklart utan allt det ligger i Guds händer.
Min bön är att jag efter operationen ska bli bättre och starkare, att jag inte ska bli sämre. Vidare att jag ska få med mig en remiss så jag efter operationen får hjälp av en sjukgymnast.
2 kommentarer:
Ber Att det inte ska gå snett- när jag kommer ihåg det! AT
Ja Gud vet väl ändå, tänker jag ibland, men jag lovar att påminna honom ;o) Eftersom han har sagt att vi ska ropa och öppna oss för hans hjälp och nåd. Ja, be även för varandra. Så nu ber jag medan jag skriver: Gud, välsigna armoperationen och välsigna Håkan och de år han har kvar här på jorden! Och välsigna även fortsättningsvis den andre pastorns livsgärning och efterlevande. I Jesu namn.
Skicka en kommentar