Det är söndag, Palmsöndag och idag inleds Stilla Veckan. Enligt Evangelieboken kommer veckans alla gudstjänster att hålla sig till Matteuspassionen. Själv kommer jag inte att predika under veckan eftersom jag är sjukskriven också denna vecka, sjukskriven till och med 28 mars.
Så hade jag tänkt att fortsätta blogga om Svenska kyrkans organisation. Kritiskt naturligtvis eftersom organisationen blivit överordnad och inte längre tjänar organismen, men jag vill gärna hitta nya vägar framåt som ni vet. Men jag tar inte detta i Stilla veckan utan det får bli efter påsk.
Däremot ska jag under Stilla veckan publicera bibelteologiska tankar över Matteuspassionen, en varje dag. Här kommer dagens förberedande text, (obs att detta inte är predikan. Det är bibelutläggning och den är hämtad ur min kommentar till Matteusevangeliet.)
21:1-22, Intåget i Jerusalem
Så hade jag tänkt att fortsätta blogga om Svenska kyrkans organisation. Kritiskt naturligtvis eftersom organisationen blivit överordnad och inte längre tjänar organismen, men jag vill gärna hitta nya vägar framåt som ni vet. Men jag tar inte detta i Stilla veckan utan det får bli efter påsk.
Däremot ska jag under Stilla veckan publicera bibelteologiska tankar över Matteuspassionen, en varje dag. Här kommer dagens förberedande text, (obs att detta inte är predikan. Det är bibelutläggning och den är hämtad ur min kommentar till Matteusevangeliet.)
Kap 21-23, Jesus på Tempelplatsen
21:1-22 Intåget i Jerusalem
21:23-22:14
Mottagandet av Guds profeter
22:15-46 Fyra
stridssamtal
23:1-39 De sju
ve-ropen
Vi läser först om hur Jesus rider
in på en åsna i Jerusalem och tar sig till templet. Hela avsnittet utspelar
sig, med undantag av fikonträdet som vissnade, vid templet. Avsnittet hålls
därför samman som en geografisk enhet. Avsnittet är en enda stor slutuppgörelse
med olika judiska grupper.
21:1-22, Intåget i Jerusalem
Nu ska vi ta oss an tre symbolhandlingar, den om intåget i
Jerusalem, den om hur templet rensas och den om fikonträdet som vissnade. I
dessa verser kan vi se hur Matteus citerat Skrifterna fyra gånger och på vilket
sätt han gjort det. Men låt oss ta ett avsnitt i taget.
21:1-11 Intåget i Jerusalem
v 1 Betfage var en liten plats på Oljeberget, en kilometer
öster om templet, nära byn Betania. Detta är den enda berättelse där Betfage
omnämns, men däremot var Jesus ofta hos sina vänner i Betania.
v 4 Det är tydligt att Jesus arrangerat sitt intåg på ett
särskilt sätt. Han planerar att rida in som en kung, men inte på en häst, utan
på en åsna. Enligt en rabbinsk tradition ska Messias rida in på en häst, men om
Israel skulle befinnas ovärdigt att ta emot Messias ska denne rida in på en
åsna. Genom att rida på en åsna visar Jesus dels att Israel inte var värdigt
att ta emot Messias och dels att hans rike är annorlunda, jfr Joh 18:36. När
Matteus återger vad som hände citerar han Skriften genom att kombinera Sak 9:9f
och Jes 62:11. Detta räknas som det tionde (av elva) reflexionscitat. Det är
med andra ord ett citat som överraskade judarna och av Joh 12:16 framgår att
lärjungarna inte förstod innebörden av vad som skedde förrän efter
uppståndelsen. Profeten Sakarja talar om hur kungen kommer ödmjukt ridande på
en åsna för att upprätta sitt fridsrike. Det är en profetia om den kommande
Messias. Judarna hade snarast en förväntan om en politisk Messias.
v 8 Även vid tidigare tillfällen
hade folket brett sina mantlar här. 842 f.Kr. hade Jehu ridit in och utropats
till kung, 2 Kon 9:13. Men än tydligare anspelningar finner vi till Simon
Mackabeus och hans intåg, se 1 Mack 13:51, 2 Mack 10:7 och obs Ps 118:25ff.
Vi läser 118:25-27 och orden
”Hosianna, välsignad är han som kommer i Herrens namn”. Från början syftade
dessa ord på varje pilgrim som drog upp till templet, men Matteus har skjutit
in orden ”Davids son” och på det sättet tolkat Ps 118 så att den kommer att
syfta på Messias! Jesus är därmed inte bara en av tusentals pilgrimer, utan
Messias!
v 10 De som hyllar honom är de som
gick före och de som följde efter. Matteus antyder därmed att folket i
Jerusalem inte visste vem Jesus är. De frågar ju: ”Vem är han?” och några
svarar: ”Han är profeten från Nasaret” det vill säga den som omtalas i 5 Mos
18:15.
2 kommentarer:
I vilken grad kan en organisation tjäna en organism? De representerar olika världsbilder. En organism är ju skapad, har liv, livsyttringar, är inom sig mycket välorganiserad, lagbunden i sin utveckling, människokroppen, fysiken, kosmos osv. Ett syfte, en plats att fylla, mening.
I skapelsen fick vi ansvar att " råda " över det skapade, så frågan är väl vem som ska tjäna vem? Ska samhället tjäna kyrkan eller tvärt om, genom att förbli kyrkan förblir i 'vinträdet" ? Tänker också på din förra blogg, hur långt ska men underordna sig strukturerna, var går gränsen för självutplåning? Ansvaret är utan tvekan tungt på den som har stort ledaransvar och utövar makt. At
Det är en bra fråga. Men som du skriver har varje organism sin organisation. I den meningen kan en organism inte existera utan en organisation. Organisationen rymmer organismen i sig. Syftet med organisationen är att hålla samman organismen, låta den växa, mogna och bära den frukt som är nerlagd i organismen.
Svenska kyrkans organisation har börjat leva sitt eget liv. Det ser mörkt ut. En förhoppning kunde vara att Svenska kyrkan delegerar, frigör och underlättar för de andliga krafterna. Organismen hitta nog sin väg hur som helst. Kristi kyrka finns ju fortfarande.
Skicka en kommentar