Artikeln Scientismen tolererar bara sin egen tro i SvD den 2 mars 2016 fick tydligen Christer Sturmark och andra att reagera. Vad jag förstår har de inte riktigt hängt med i skeendet i USA. De svenska humanisterna syns leva med en något förenklad bild. De tänker sig att det är oförnuftigt att tro på Gud och därför ska man bara godta sådant som är förnuftigt. Men riktigt så enkelt är det inte.
Sociologen Stephen LeDrew, verksam vid Uppsala Universitet, har studerat den amerikanska nyateismen. Resultatet redovisas i boken The evolution of atheism: the politics of a modern movement. Här ställs inte frågor om tro eller förnuft, utan om vilka politiska krafter som ligger bakom. Vilken ideologi och praktik präglar nyateismen? Det är ett lysande sätt menar jag att närma sig nyateismen och även tillämpbart på de svenska humanisterna.
Recensionen är skriven av docenten i filosofi Jonna Bornemark. Av henne får jag veta att nyateismen består av flera olika strömningar. Grovt kan de sorteras in i två huvudinriktningar, en humanistisk och en scientistisk ateism. Till den förra räknas Feuerbach, Marx, Nietzsche och Freud. Marx kritiserade religionen bland annat därför att den verkar förtryckande på folket, men säger också att andra sekulära institutioner kan göra detsamma. Det är inte religionen i sig utan det sociala spelet som kan verka förtryckande. Därför blir bildning, mänskliga rättigheter och tolerans viktiga redskap i kampen.
Den scientistiska ateismen bygger i stället på evolutionsteorier, framför allt evolutionspsykologi och neurovetenskap. De hanterar dessa discipliner som vetenskap och menar att andra insikter landar i evolutionen. Det gör att naturvetenskapen med sina mätmetodet blir de enda giltiga kunskapsformerna. LeDrew hävdar att detta sätt att tänka är en ideologi som ska guida oss genom livet. Med en sådan snävt fixerad världsbild blir inte bara religionen onödig utan också humaniora och samhällsvetenskap. De senare betraktas som outvecklade grenar av evolutionsbiologin. Det är i den vetenskapliga evolutionen du finner vägen, sanningen ovh livet.
LeDrew går så långt att han kallar nyateismen för fundamentalistisk. Rörelsen är med andra ord en ideologi med politisk drivkraft som monopolitiserar sanningen.
Tidigare betraktades ateisten i USA för gudlösa kommunister men efter 11 september kopplas de samman med USA i kampen mot terroristetna. Ateismen har fått ett uppsving eftersom den kämpar mot de vidskepliga barbarerna i öst, mot islam. USA fick folkets stöd i kriget mor islam. Här strider kristna och ateister plötsligt tillsammans. Detta är en retorik som till exempel Richard Dawkins använder sig av.
I kampen mellan kristna och ateister är ateisterna emot allt som motsäger darwinismen och evolutionsteorierna. Religionen uppfattas som naiv, blind och helt onödig, det vill säga nyateisternas syn på religionen är fundamentalistisk. Så framstår kristna och ateistiska fundamentalister som två olika lag som spelar på samma plan.
Nu stannar inte ateisternas problem längre vid religionen. Ateismen har väldiga problem med verkligheten i form av ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. De postmodena rörelserna utgår från att ingen äger sanningen, det vill säga inte heller ateisterna.
Det är intressanta tankegångar vi får del av från LeDrew som menar sig känna igen de spänningar han studerat, hos de svenska Humanisterna. Det är klart att Sturmark måste reagera.
Sociologen Stephen LeDrew, verksam vid Uppsala Universitet, har studerat den amerikanska nyateismen. Resultatet redovisas i boken The evolution of atheism: the politics of a modern movement. Här ställs inte frågor om tro eller förnuft, utan om vilka politiska krafter som ligger bakom. Vilken ideologi och praktik präglar nyateismen? Det är ett lysande sätt menar jag att närma sig nyateismen och även tillämpbart på de svenska humanisterna.
Recensionen är skriven av docenten i filosofi Jonna Bornemark. Av henne får jag veta att nyateismen består av flera olika strömningar. Grovt kan de sorteras in i två huvudinriktningar, en humanistisk och en scientistisk ateism. Till den förra räknas Feuerbach, Marx, Nietzsche och Freud. Marx kritiserade religionen bland annat därför att den verkar förtryckande på folket, men säger också att andra sekulära institutioner kan göra detsamma. Det är inte religionen i sig utan det sociala spelet som kan verka förtryckande. Därför blir bildning, mänskliga rättigheter och tolerans viktiga redskap i kampen.
Den scientistiska ateismen bygger i stället på evolutionsteorier, framför allt evolutionspsykologi och neurovetenskap. De hanterar dessa discipliner som vetenskap och menar att andra insikter landar i evolutionen. Det gör att naturvetenskapen med sina mätmetodet blir de enda giltiga kunskapsformerna. LeDrew hävdar att detta sätt att tänka är en ideologi som ska guida oss genom livet. Med en sådan snävt fixerad världsbild blir inte bara religionen onödig utan också humaniora och samhällsvetenskap. De senare betraktas som outvecklade grenar av evolutionsbiologin. Det är i den vetenskapliga evolutionen du finner vägen, sanningen ovh livet.
LeDrew går så långt att han kallar nyateismen för fundamentalistisk. Rörelsen är med andra ord en ideologi med politisk drivkraft som monopolitiserar sanningen.
Tidigare betraktades ateisten i USA för gudlösa kommunister men efter 11 september kopplas de samman med USA i kampen mot terroristetna. Ateismen har fått ett uppsving eftersom den kämpar mot de vidskepliga barbarerna i öst, mot islam. USA fick folkets stöd i kriget mor islam. Här strider kristna och ateister plötsligt tillsammans. Detta är en retorik som till exempel Richard Dawkins använder sig av.
I kampen mellan kristna och ateister är ateisterna emot allt som motsäger darwinismen och evolutionsteorierna. Religionen uppfattas som naiv, blind och helt onödig, det vill säga nyateisternas syn på religionen är fundamentalistisk. Så framstår kristna och ateistiska fundamentalister som två olika lag som spelar på samma plan.
Nu stannar inte ateisternas problem längre vid religionen. Ateismen har väldiga problem med verkligheten i form av ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. De postmodena rörelserna utgår från att ingen äger sanningen, det vill säga inte heller ateisterna.
Det är intressanta tankegångar vi får del av från LeDrew som menar sig känna igen de spänningar han studerat, hos de svenska Humanisterna. Det är klart att Sturmark måste reagera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar