Idag är det dags att ta styngnen, kl 11. Efter att ha läst och begrundat dagens ord av Martin Luther känner jag mig tillfreds. Luther reflekterar över ordet:
Han (Jesus) gick med sitt eget blod en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning. (Hebr 9:12)
Tänk att det är så enkelt. Denna lilla vers återger evangelium och jag gläds i mitt inre. Det är kyrkans uppdrag att förklara för människor vad detta betyder.
Därför blir det allt mer obegripligt och anstötligt att det finns människor som till och med är anställda för detta, men som underlåter eller bort förklarar. En förklaring kan naturligtvis vara att dessa personer själva inte har insikt i, kan urskilja eller förstår något av evangelium. En annan förklaring kan vara att kyrkan och då tänker jag främst på vår egen Svenska kyrkan under hundratals år anpassat sig till samtiden. Vid närmare eftertanke är jag beredd att säga att det blev fel redan från början. Gustav Wasas åstundan var inte den kristna saken. Det är mer riktigt att inse att han utnyttjade kyrkan och så har det fortsatt. Visst har kyrkan haft mycket glädje av relationen till staten. Det är jag den förste att erkänna, men viljan att leva i allians med staten har skett på bekostnad av budskapet. Idag är det så uppenbart. Frågan är om det går att rätta till. Jag tvivlar starkt.
Det hindrar inte att svenskarna får ännu en besökelsetid. Även om Skriften talar om den yttersta tidens väldiga avfall och om att evangeliet ska vända tillbaka till Israel kan det vara så att vi ännu inte är där. Skriften talar om en tid då människor ska längta efter att höra Guds ord men inte få det. Det är för sent. Det finns inte längre någon som kan predika det, eftersom prästerna och pastorerna är upptagna med annat. Men vi kanske inte är där ännu.
Däremot kan vi nog vara ganska säkra på att om, säger om, det blir ett uppvaknande kommer det inte att rymmas inom den nuvarande Svenska kyrkans organisation. Gårdagens väckelser fick inte rum och än mindre kommer morgondagens väckelser att få rum. Svenska kyrkan är inte organiserad för en sådan omställning. Den är, om än alldeles för pretentiös till omfånget, organiserad för att överleva i sin nuvarande form. De som styr, kyrkopolitikerna, och de som leder arbetet, kyrkoherdarna, är på plats för att anpassa sig. Några kanhända tycker att de förvaltar kyrkans arv i det att de anstränger sig för att underhålla byggnader och kyrkogårdar, men få, vågar jag påstå, är inriktade på uppdraget att berätta om hur Jesus vann en evig förlossning.
Kanske någon tycker att det jag skriver är pessimistiskt, alltför generaliserade eller orättvist. Men tänk efter själv. Var ser du ett arbete som inriktar sig på att förklara för människor att Jesus vunnit en evig förlossning? Hur ser de strategierna ut? Märks de alls i media? Var det för att bättra på det som vi började anställa kommunikatörer? Vad ska de annars ägna dagarna åt? Kan någon säga att Svenska kyrkans organisation är sådan att den underlättar spridningen av evangelium. Jag ställer bara frågor som jag tycker är viktiga och som jag brottas med. Varför ska jag då anklagas för att misskreditera Svenska kyrkan?
Nej, det paradigmskifte som nu äger rum måste också nå in i kyrkan. Vad jag förstår kommer individualiseringen, till exempel friheten att själv välja sin församling och globaliseringen, som det faktum att Svenska kyrkan inte längre kan vara sig själv nog, att ha tiden för sig.
Jesus vann en evig förlossning. Vi kan leva i dess följder, äta av dess frukt men får inte glömma att det är vårt uppdrag att vittna om och dela med oss av den eviga förlossning Jesus vann.
Han (Jesus) gick med sitt eget blod en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning. (Hebr 9:12)
Tänk att det är så enkelt. Denna lilla vers återger evangelium och jag gläds i mitt inre. Det är kyrkans uppdrag att förklara för människor vad detta betyder.
Därför blir det allt mer obegripligt och anstötligt att det finns människor som till och med är anställda för detta, men som underlåter eller bort förklarar. En förklaring kan naturligtvis vara att dessa personer själva inte har insikt i, kan urskilja eller förstår något av evangelium. En annan förklaring kan vara att kyrkan och då tänker jag främst på vår egen Svenska kyrkan under hundratals år anpassat sig till samtiden. Vid närmare eftertanke är jag beredd att säga att det blev fel redan från början. Gustav Wasas åstundan var inte den kristna saken. Det är mer riktigt att inse att han utnyttjade kyrkan och så har det fortsatt. Visst har kyrkan haft mycket glädje av relationen till staten. Det är jag den förste att erkänna, men viljan att leva i allians med staten har skett på bekostnad av budskapet. Idag är det så uppenbart. Frågan är om det går att rätta till. Jag tvivlar starkt.
Det hindrar inte att svenskarna får ännu en besökelsetid. Även om Skriften talar om den yttersta tidens väldiga avfall och om att evangeliet ska vända tillbaka till Israel kan det vara så att vi ännu inte är där. Skriften talar om en tid då människor ska längta efter att höra Guds ord men inte få det. Det är för sent. Det finns inte längre någon som kan predika det, eftersom prästerna och pastorerna är upptagna med annat. Men vi kanske inte är där ännu.
Däremot kan vi nog vara ganska säkra på att om, säger om, det blir ett uppvaknande kommer det inte att rymmas inom den nuvarande Svenska kyrkans organisation. Gårdagens väckelser fick inte rum och än mindre kommer morgondagens väckelser att få rum. Svenska kyrkan är inte organiserad för en sådan omställning. Den är, om än alldeles för pretentiös till omfånget, organiserad för att överleva i sin nuvarande form. De som styr, kyrkopolitikerna, och de som leder arbetet, kyrkoherdarna, är på plats för att anpassa sig. Några kanhända tycker att de förvaltar kyrkans arv i det att de anstränger sig för att underhålla byggnader och kyrkogårdar, men få, vågar jag påstå, är inriktade på uppdraget att berätta om hur Jesus vann en evig förlossning.
Kanske någon tycker att det jag skriver är pessimistiskt, alltför generaliserade eller orättvist. Men tänk efter själv. Var ser du ett arbete som inriktar sig på att förklara för människor att Jesus vunnit en evig förlossning? Hur ser de strategierna ut? Märks de alls i media? Var det för att bättra på det som vi började anställa kommunikatörer? Vad ska de annars ägna dagarna åt? Kan någon säga att Svenska kyrkans organisation är sådan att den underlättar spridningen av evangelium. Jag ställer bara frågor som jag tycker är viktiga och som jag brottas med. Varför ska jag då anklagas för att misskreditera Svenska kyrkan?
Nej, det paradigmskifte som nu äger rum måste också nå in i kyrkan. Vad jag förstår kommer individualiseringen, till exempel friheten att själv välja sin församling och globaliseringen, som det faktum att Svenska kyrkan inte längre kan vara sig själv nog, att ha tiden för sig.
Jesus vann en evig förlossning. Vi kan leva i dess följder, äta av dess frukt men får inte glömma att det är vårt uppdrag att vittna om och dela med oss av den eviga förlossning Jesus vann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar