Matteuspassionen, del 3 och 4

26:30-56  På Oljeberget

Berättelsen om vad som händer på Oljeberget består av två delar, dels 31-35 där Jesus förutsäger lärjungarnas fall och dels v 36-56 som beskriver hur han efter någon timmes bön grips.

26:31-35 Jesus förutsäger Petrus förnekelse

Matteus betonar ofta hur Skrifterna går i fullbordan i Jesus. Tydligast är de elva så kallade reflexionscitaten, se not till 1:23 där det första förekommer. Det sista av de elva hittar vi i 27:9. Men Matteus använder också andra sätt för att visa på hur Skrifterna går i fullbordan. Ett annat sätt är att låta formuleringarna anspela på Skriften så att den som kan Skriften associerar till dess texter. I avsnittet om hur Jesus ber och sedan grips i Getsemane finnes sådana tankar.

I v 31-35 förhöjs spänningen genom att läsaren får en föraning av vad som ska ske samtidigt som lidandet skjuts upp. Det är lätt att associera till berättelse om Abraham och Isak, 1 Mos 22. Då frågar Isak var är offret. Abraham svarar undvikande och offrandet skjuts upp.

Jesus var helt medveten om vad som ska hända, men vet sig vila i Guds händer. Inte ens det faktum att lärjungar överger honom ligger utanför Guds plan. I v 31 används det grekiska ordet skandalsthesthe, ett ord som vi mötte i 11:6, 13:57 och 18:6 och som var viktigt i urkyrkan. ”Denna natt skall ni alla skandalsthesthe” mig. Risken för avfall har Jesus också talat om i liknelsen i 13:18-23.

Vidare i v 31 hänvisar Jesus direkt till profeten Sakarja och talar om sin uppståndelse. Men kopplingen till Sakarja stannar inte vid ett citat. Läs Sak 9:9 + 11:12 f + 13:7 så ser du det profetiska mönstret. Men tematiken från Sakarja fortsätter. Endast en del av folket ska leva kvar, de ska bli prövade, de ska åkalla Gud och bli bönhörda. Hos Matteus omformas denna förutsägelse till en profetia om Kyrkans grundläggning uppe i Galiléen, se 13:9-10. Guds ekklesia ska uppstå när de kommer till Galiléen, se 26:32, 28:7, 10 och 16 ff.

GT                                      profetia                                                    Matteus

Sak 11:12                            30 siklar silver                                          26:15

Ps 41:9, 15:12-14                förrådd av en vän                                     26:21-25, 47-50

Sak 13:7                              övergiven av sina lärjungar                       26:31-56

Jes 50:6                               bespottad                                                  26:67, 27:30

Ps 22:8-9                             hånad                                                        26:67-68

Jes 50:6                               slagen                                                       26:67, 27:26, 30

Sak 11:12                            köpet av Krukmakarens åker                    27:7

Mik 4:14, 5:1 slagen på kinden                                       27:30

Ps 22:16-17                         korsfäst                                                     27:35

Ps 69:21-22                         vin blandat med galla                               27:34

Jes 53:12                             betraktad som missgärningsman              27:38

Jes 53:9                               begravd som rik                                        27:57-60

Jes 53:9-10, Ps 2:7, 16:10   uppstånden från de döda                         28:1-20

Berättelsen om Jesus i Getsemane vill visa oss hur Jesus lämnades ensam och därför också genomför frälsningen alldeles ensam. Scenen är ytterligare en etapp i utlämnandet av Jesus.

26:36-46 Jesus i Getsemane

Påsknatten är en vakenatt, 2 Mos 12:42. Det är under denna natt som födslovåndorna äger rum. Under denna natt ska det judiska folket sjunga och be så mycket som möjligt, inte minst är det ett sätt att hålla sig vaken. Vakan kunde bara brytas på två sätt, antingen på grund av soluppgången eller genom att deltagarna somnade. Det senare fick inte ske.  Om en eller två somnade eller nickade må vara hänt, men inte alla. Det var en vanlig metod att ställa en fråga till den som började bli alltför sömnig. Jesus ber sina lärjungar att vaka tillsammans med honom, v 38.

Jesus säger i v 38, att han är bedrövad till döds och anknyter till Ps 42-43 (42:7, 12, 43:5) och den rättfärdiges lidande och även till den lidande Tjänaren i Jes 52:13-53 och Ps 22. Enligt dessa texter får den rättfärdige dö, men Gud ska inte överge honom. Orden ”ända till döds” kan också förstås i ljuset av 5 Mos 21:22 f som talar om den yttersta förbannelsen. På grekiska heter det: e psyche mou eos thanatou. Just den ordalydelsen återfinns i Septuaginta (LXX) och Jona 4:9.

I Bergspredikan, 6:9, talar Jesus om för sina lärjungar hur der ska be. Jag har där också kommenterat bönen Fader vår. När vi nu följt med Jesus ända till Getsemane ser vi hur han själv praktiserar detta bönemönster.

”Fader”, v39

”inte som jag vill utan som du vill”, v 39

”att ni inte kommer i frestelse”, v 41

 ”låt din vilja ske”, v 42

Just detta urval av böner visar hur Jesus våndas inför vad som ska hända och det är viktigt för vår bild av Jesus. [1]

Jesu bön i Getsemane lär oss att:

• det är viktigt att be
• och att be tillsammans med andra
• att vi ibland behöver upprepa vår böner
• vi inte kan manipulera Guds vilja utan att bönen är att öppna sig för Guds vilja

Bägaren är en gammaltestamentlig symbol för straff och lidande som återfinns i till exempel Ps 11:6 och 75:9. Men Jesus vet att han ”måste”, grekiska dei dricka denna tredje bägare, frälsningen eller välsignelsens bägare för att frälsningen ska förverkligas, jämför 16:21.

Det är troligt att lärjungarna inte förstod vad som höll på att hända. Lärjungarna bröt vakenatten genom att somna, v 43, men jag tycker det är viktigt att notera att:

·         de inte ställde sig i vägen för Jesus

·         v 41 antyder deras goda vilja

·         v 43 talar för att de helt enkelt inte orkade

Det finns en kärlek till Jesus även när de inte förmår visa den. Det finns en sträcka som Jesus ”måste” gå själv.

26:47-56 Jesus fängslas

I det här avsnittet ser vi att det är översteprästerna och folkets äldste som är huvudaktörerna i dramat. Fariséerna är borta och Judas Iskariot spelar närmast en banal roll. Den så kallade tempelaristokratin består av sadducéer och överstepräster. Överstepräster står det i pluralis, trots att denne egentligen bara kan vara en, Arons efterträdare i rätt nedstigande led.

Aristokratin samarbetade med romarna som var de egentliga härskarna och romarna hade för vana att utnämna någon till överstepräst när det passade att visa och utöva makt. Folkhopen, i v 47, var utsänd av tempelaristokratin.

Judas Iskariot uppträder ganska diskret. Vid nattvardsbordet, 26:22 f hade det bara antytts att Judas var förrädaren. Här hälsar han Jesus med en kyss vilket var sed. Han ville ge intryck av att han bara ”råkade” vara där i Getsemane just då liksom många andra pilgrimer. Det är troligt att det var ganska mycket folk i närheten eftersom Getsemane var en bra övernattningsplats för pilgrimerna. Jesus svarar lika diskret genom att konstatera: Min vän, nu har du gjort ditt.[2] Troligen hade Judas tänkt sig detta som en oskyldig handling för att sedan ansluta sig igen till de övriga lärjungarna. Lägg märke till hur Jesus tilltalar Judas med orden ”min vän”. Det är ett tilltal man använder mot någon man inte känner namnet på. Tilltalet är på en gång vänligt och förebrående. Uttrycket förekommer tre gånger i Matteus, 20:13, 22:12 och 26:50, och varje gång har den tilltalade försyndat sig.

I stället uppstår ett tumult vid gripandet. Några försökte försvara Jesus, någon till och med svärd. Enligt Johannesevangeliet 18:10 var det Simon Petrus. Detta leder till att Jesus svarar. Han säger för det första att våld föder våld och anspelar på ordet i Jer 15:2. Han säger för det andra att han mycket väl skulle kunna be Fadern om tolv legioner änglar om han velat. Det är en biblisk tanke att änglarna strider. Det hebreiska ordet Sebaot betyder härskaror och är vanligt i de judiska Skrifterna. I Luk 2:13 berättas om hur herdarna i Betlehem hade fått se en stor himmelsk här. Det grekiska ordet för här är hämtat från det militära och heter där stratia. En stratia var en romersk legion, den största militära enheten och bestod av 6000 man. Jesus talar om tolv legioner änglar, det vill säga 72.000 änglar.  

Det tredje han säger är att detta måste ske. För vilken gång i ordningen säger han detta? Tidigare har han talat om Människosonen men det som tidigare varit underförstått är nu tydligt.

Jesus har många gånger tidigare talat om för lärjungarna att Guds rike måste komma genom utblottelse och lidande, se 16:21, 20:22, 28, 26:21f, 34 men de har inte förstått denna princip och verkar helt oförberedda när Jesus grips i Getsemane.

I v 55 f riktar sig Jesus till folkhopen, densamma som omnämns i v 47. Det betyder att folkhopen ”med svärd och påkar” utan att veta det förverkligade Guds plan med Jesus. Så avslutar Matteus berättelsen om vad som hände på Oljeberget med orden ”men allt detta har skett för att …”.

Jesu lidande beskrivs som en serie händelser. Nu är ännu en etapp avklarad. Jesus utlämnas, grekiska paradidomi, steg för steg. Jag hänvisar här till kommentaren i 17:22 f. Ordet paradidomi är ett nyckelord i urkyrkan och förekommer 15 gånger, som ett ledord, i berättelsen om Jesu lidande. Du och jag är en del av detta överlämnande som sker på gott och ont.

---

[1] Bönen Fader vår var den bön som var vanligast i urkyrkan. Den är också återgiven i Didache, en skrift från 100 e Kr. Getsemane betyder Oljepress. Platsen finns kvar än idag och över den klippa som går i öppen dager och som utpekats som den plats där Jesus föll ner för att be har ”Alla nationers kyrka” byggts. Kyrkan kallas också Fader vår-kyrkan.

[2] Bibel 2000 har översatt orden som ett påstående. Folkbibeln har däremot översatt meningen som en fråga, medan Giertz föredrar att översätta det som en uppmaning. Alla tre översättningarna är i och för sig riktiga. Orden måste tolkas.