Matteuspassionen, del 6

27:1-2 Rådets beslut

Nu är vi tillbaka till det förhör Kajafas hållit med Jesus under tiden. Hur länge det pågick är oklart, men det står att översteprästerna och folkets äldste beslutat att döda Jesus och att utlämna (sic!) honom till Pilatus. Jesus stöts ur den judiska gemenskapen, korsfästs utanför murarna och berövas gemenskapen med Gud, v 46.

27:3-10 Judas död

Matteus är ensam om att berätta om Judas död. Matteus visar hur Judas handlar i fyra steg. Först inser Judas vad han gjort, v 3. Det grekiska ordet för ångra sig, metameletheis ska inte förväxlas med metanoia som vi översätter positivt till bättring, ånger och tro. Det förra ska förstår negativt. Judas hade tappat kontrollen. Han hade inte avsett att det skulle gå så långt som till avrättning. Men nu inser han det. För det andra drar Judas den korrekta slutsatsen. Han har syndat och förrått oskyldigt blod, v 4. Därför vill han inte, för det tredje, behålla pengarna som nu blivit blodspengar. Han vill köpa sig fri från ansvaret och vill därför lämna tillbaka dem. Något som misslyckas, v 3, 5a. Då kastar han de 30 silvermynten på golvet. Det fjärde Matteus berättar är att Judas hängde sig. Därefter omnämns inte Judas mer.

Det finns en förklaring i 1 Mos 9:5 f och i helighetslagarna i 4 Mos 35:30 ff och 5 Mos 19:10 ff till Judas handlande.

Det betyder inte att Matteus tolkade Judas självmord positivt utan bara att Judas fick betala ett högt pris för sin handling. Orden i 1 Mos 9:5 f tolkas som att endast Gud får ta liv, inte människor. Men Judas självmord kan ses som en desperat handling för att nå försoning.

Matteus har i sitt evangelium noggrant visat hur allt varit förutsagt i Skrifterna. Det gäller också den här berättelsen. Se kommentaren till 26:30-35.

 27:11-31 Inför Pontius Pilatus

Pilatus var känd som en grym politiker och helt okänslig för judisk egenart eller judisk övertygelse. Han var inte särskilt road av det här ärendet. Översteprästerna har därför förvandlat anklagelsen mot Jesus till en politisk sådan. När Pilatus i v 11 frågar Jesus om han är kung beror det säkerligen på att översteprästerna presenterat Jesus på det viset för Pilatus.

När man jämför berättelsen i Matteus med Markus och Lukas stämmer de väl överens. Men Matteus har lyft fram tre avsnitt som de andra inte har.

1. Judas Iskariots självmord, 3 ff
2. Pilatus hustrus mardrömmar, v 19
3. Pilatus två sina händer, v 24 f

Dessa scener har det gemensamt att det gemensamt att de berör frågan om skuld. Vem tar på sig ansvaret för att oskyldigt blod har utgjutits`. Vi har redan talat om Judas Iskariot, men ska nedan läsa mer om denna frågeställning. Vårt avsnitt kan delas in i tre mindre.

27:11-14 Jesus ställs inför Pilatus

27:15-26 Barabbas friges och Jesus döms

27:27-31 Soldaterna hånar Jesus

27:11-14 Jesus ställs inför Pilatus

Scenen liknar den i Kajafas hus fast nu har anklagelsen en politisk dimension. Något annat hade inte fungerat. När vi läser texten förstår vi, om inte förr, att Jesus knappast hade några politiska anspråk. Istället har han teologiska sådan som tar sig uttryck i att han tiger, vilket leder tanken till den lidande Tjänaren som tyst förs bort för att slaktas, Jes 53:7. Detta kan Pilatus knappast ha begripit.

Däremot förstår nog Pilatus att denne Jesus stött sig med prästaristokratin och blivit offer för dem, v 18.

27:15-26 Barabbas friges och Jesus döms

Det verkar som att båda personerna heter Jesus, se noten till v 16 i FB och den ene med ett tillnamn, Barabbas, som betyder faderns son. Båda var väl kända av det judiska folket, men av olika skäl. En är skyldig och den andre är oskyldig. Nu vill Pilatus göra ett byte mellan dem och det blir också ett byte, men inte som Pilatus tänkt sig.

I v 19 sänder Pilatus hustru ett meddelande till dem där hon säger att Pilatus inte ska göra något orätt mot denne rättfärdige, grekiska to dikaio, man. Den tidiga kristna litteraturen berättar att hon hette Claudia Procla och hon betraktas som ett helgon i Greklands och Etiopiens ortodoxa kyrkor. Den romerske officeren säger samma sak om Jesus i 27:54.

Pilatus tog sin hustrus varning på allvar och handlar efter den i så måtto att han inte vill ta ansvar för detta justitiemord. Han tar, i v 24, sin tillflykt till en israelitisk reningsceremoni som återfinns i 5 Mos 21:6 f, se också Ps 26:6 och Jes 1:15 f.

Folket förstod att Pilatus inte var villig att ta på sig skulden för detta mord. Men vart tar då skulden vägen? Jos 2:19 och 1 Kon 2:5 f, 29-33.

Judas hade tagit sitt ansvar och nu är pöbeln snarare än folket villigt att ta sitt ansvar, v 25. Men Matteus använder inte ett ord för pöbel. När han tidigare talat om folkhopen har han använt det grekiska ordet ochlos, till exempel i v 24, men i v 25 använder han olyckligtvis det grekiska laos, ett ord som syftar på gudsfolket, och provokation som fått förödande följder. Vi ska komma ihåg att Matteus såg den framväxande fariseismen som det största hotet mot den framväxande kyrkan. Han har markerat detta tidigare, till exempel i 21:43 och 23:34-36.[1] Men orden i v 25 har tolkats som att det gäller alla judar genom alla tider. Denna mörka tolkningstradition har brutits förs i vår egen tid. Andra Vatikankonciliet skriver:

Hans blod må komma över oss och över våra barn (Matt 27:25) är ropet från en folkhop i Jerusalem. Den hade ingen rätt att tala för hela deet judiska folket. Allvaret i Jesu dom över Jerusalemn (Matt 27:35ff etc) ger inget stöd eller bevis för att det egna judiska folket skulle ha någon kollektiv skuld för korsfästelsen.[2]

Man har också påmint om att Jesu försoningsdöd gäller alla människor, också judar.  

Den folkhop vi läser om kunde ropa med gott samvete, på grund av 4 Mos 15:30, och eftersom de ansåg Jesus som skyldig. De tog ansvar för att Lagen följdes. Jesu ord i v Matt 23:35 f visar att Lagen ska fullbordas också i detta för oss negativa avseende. Lagöverträdelser ska bestraffas. Det är en del av Lagens uppgift.

Jesus hade fullbordat Lagen i positiv mening. Genom att han som oskyldig korsfästs uppfylls Lagen i negativ mening. Endast så kan Lagen uppfyllas helt, endast så kan hela Lagen, både det goda och det onda fullbordas, Gal 3:13. Det kan dessutom bara ske genom en oskyldig, eftersom Lagen annars bara utfört sin uppgift. Men innan vi kommer så långt ska vi vända tillbaka till texten.

Nu har domen fallit och bestraffningen tar vid. Pilatus var högsta instans och det fanns ingen möjlighet att överklaga.

27:27-31 Soldaterna hånar Jesus

Bestraffningen börjar med gisslingen som äger rum inne i pretoriet.[3] Hånet, i v 28 f, ingår inte i detta utan måste ses som ett av flera övergrepp.

I 4:9 f läser vi om hur Jesus tackar nej till hela världen och här läser vi därför om hur han i stället drabbas av hela världens förakt. I stället för att här sväva ut i ord rekommenderar jag er alla att se The Passion of the Christ. Filmen finns i församlingens ägo. 

---

[1] Därför kunde biskop Melito av Sardes mot slutet av 100-talet säga: ”Gud har blivit mördad, Israels kung har dödats av en israelitisk hand. Förfärliga mord! …” Ur hans Påskhomilia 96f. Härifrån kommer den beskyllning för ”gudamord” som har följt det judiska folket genom historien.

[2] Ur Nostra Aetate,1965

[3] Också denna plats finns bevarad i Jerusalem under namnet Lithostroton.