Idag, lördag är det Alla Helgons dag och i morgon söndag är det Alla själars dag. Vi påminns därmed om att gemenskapen ingår i ett sammanhang som är betydligt större än det egna, något många av oss verkligen behöver påminnas om. Det är lätt att bli alltför inåtvänd. Från Hans Küngs bok The Curch hämtar jag information om kyrkan. Jag fortsätter från gårdagens blogg.
3. Den lokala ekklesian är en kyrka, inte kyrkan i bestämd form. Den lokala församlingen är en del av Kyrkan samtidigt som hon helt och full representerar hela Kyrkan. Här har vi en nyckel till vår förståelse av kyrkan/församlingen.
För det första är den lokala församlingen inte att jämföra med en organisatorisk sektion, en provins eller "endast" en del av kyrkan. Den är kyrkan. Den lokala församlingen är kyrkan i sin fullhet, bärare av alla löften och hela tron. Den har odelad nåd och lever i den odelade Kristus. Det betyder att den lokala församlingen inte bara hör till Kyrkan utan den är kyrkan.
För det andra är Kyrkan inte en samling lokala församlingar ellet stift, inte ett råd eller förbund. Ordet ekklesia innehåller flera olika nyanser och används på ett variationsrikt sätt. I den meningen finns ingen enkel eller självklar definition utan hänsyn måste tas till sammanhanget. Men så mycket kan sägas att varje lokal församling har tagit emot samma evangelium, samma uppdrag och samma löften. Så de lokala församlingarna hör inte bara samman i yttre mening utan lika mycket i inre mening. De utgör inte bara en organisation utan en kyrka.
4. Kyrkan är Guds församling. Den består av människor som inser att de tillhör Kristus och hör samman i homom. De utgör verkligen ingen tillfällig eller godtycklig gemenskap. Församlingen är mycket mer än så.
Kyrkan eller församlingen består förvisso av människor som tagit emot evangelium och döpts. Dessa är synliga. Men kyrkan är mer än en stor skara människor. Den är av den osynlige Guden. Ingen av människorna hade varit med i Guds församling om inte Gud hade kallat och utvalt dem. Det är Guds verk att människor tas in i Guds hushåll, inlemmas Kristi kropp och Andens tempel. Det är detta som gör Kyrkan och drn lokala församlingen till Guds, till något mer än en samling människor som firar gudstjänst. Människor har ingen makt övet Guds församling. Jesus sa: "Jag skall bygga min församling", på grekiska ekklesia. Denna gemenskap är helig och i mycket osynlig.
Så är då kyrkan både osynlig och synlig, både organism och organisation. Aldrig bara det ena.
Denna kyrka är bara möjlig i Jesus Kristus, genom att han dog och uppväcktes. Denna gemenskap av människor är begynnelsen av det eskatologiska Israel. När Jesus dog och uppstod var det en eskatologisk vändpunkt. Den nya tiden har kommit och nu set vi inte längre fram mit att den ska komma. Den är här, vi lever i dess förverkligande och ser fram mot fullkomningen.
De första kristna visste att de placerats i löftenas fullbordan. De hade nått löfteslandet och utgjorde den eskatologiska församling världrn väntat på så länge.
Jag tror bestämt vi behöver en ny reformation.
3. Den lokala ekklesian är en kyrka, inte kyrkan i bestämd form. Den lokala församlingen är en del av Kyrkan samtidigt som hon helt och full representerar hela Kyrkan. Här har vi en nyckel till vår förståelse av kyrkan/församlingen.
För det första är den lokala församlingen inte att jämföra med en organisatorisk sektion, en provins eller "endast" en del av kyrkan. Den är kyrkan. Den lokala församlingen är kyrkan i sin fullhet, bärare av alla löften och hela tron. Den har odelad nåd och lever i den odelade Kristus. Det betyder att den lokala församlingen inte bara hör till Kyrkan utan den är kyrkan.
För det andra är Kyrkan inte en samling lokala församlingar ellet stift, inte ett råd eller förbund. Ordet ekklesia innehåller flera olika nyanser och används på ett variationsrikt sätt. I den meningen finns ingen enkel eller självklar definition utan hänsyn måste tas till sammanhanget. Men så mycket kan sägas att varje lokal församling har tagit emot samma evangelium, samma uppdrag och samma löften. Så de lokala församlingarna hör inte bara samman i yttre mening utan lika mycket i inre mening. De utgör inte bara en organisation utan en kyrka.
4. Kyrkan är Guds församling. Den består av människor som inser att de tillhör Kristus och hör samman i homom. De utgör verkligen ingen tillfällig eller godtycklig gemenskap. Församlingen är mycket mer än så.
Kyrkan eller församlingen består förvisso av människor som tagit emot evangelium och döpts. Dessa är synliga. Men kyrkan är mer än en stor skara människor. Den är av den osynlige Guden. Ingen av människorna hade varit med i Guds församling om inte Gud hade kallat och utvalt dem. Det är Guds verk att människor tas in i Guds hushåll, inlemmas Kristi kropp och Andens tempel. Det är detta som gör Kyrkan och drn lokala församlingen till Guds, till något mer än en samling människor som firar gudstjänst. Människor har ingen makt övet Guds församling. Jesus sa: "Jag skall bygga min församling", på grekiska ekklesia. Denna gemenskap är helig och i mycket osynlig.
Så är då kyrkan både osynlig och synlig, både organism och organisation. Aldrig bara det ena.
Denna kyrka är bara möjlig i Jesus Kristus, genom att han dog och uppväcktes. Denna gemenskap av människor är begynnelsen av det eskatologiska Israel. När Jesus dog och uppstod var det en eskatologisk vändpunkt. Den nya tiden har kommit och nu set vi inte längre fram mit att den ska komma. Den är här, vi lever i dess förverkligande och ser fram mot fullkomningen.
De första kristna visste att de placerats i löftenas fullbordan. De hade nått löfteslandet och utgjorde den eskatologiska församling världrn väntat på så länge.
Jag tror bestämt vi behöver en ny reformation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar