torsdag, oktober 22, 2015

Att bryta ner och bygga upp

Nu måste jag skriva något. Det har inte blivit så mycket av bloggandet på sistone. Det har flera orsaker. Ändå har det blivit fler bloggar det här året än tidigare. Under min långa sjukskrivning fanns det gott om tid men sedan jag började arbeta igen är det mindre av den  varan. Det är i grund ingen brist på uppslag. Det finns mycket att kritisera, mycket att kommentera och många idéer att föreslå, särskilt när jag följer det kyrkopolitiska skeendet. Den stora utmaningen och svårigheten är att sådant som sker på nationell nivå, och då tänker jag på oreda, förvirring, oklarheter och oegentligheter, sakta men säkert nu når det lokala. Och jag känner att det kan jag inte skriva om, tyvärr.

Tystadens kultur, marginalisering i syfte att eliminera, för att använda Dag Sandahls analys, är påtaglig.

Ta bara Torbjörn Lindahls situation som exempel. Han skrev om hur ordet fobi används som ett slagträ och vips drog han på sig fem anmälningar till domkapitlet. De första dessutom från anonyma anmälare. Sådana borde inte ens tas upp enligt min mening. Nu har dessa inte behandlats än men det ska bli intressant att följa utslaget. Eller Olle Fogelkvists situation där han med nöd och näppe undkom ett avkragande. Om ryktet stämmer har han nu lämnat sin tjänst. Jag tror han blev utköpt. Dag Sandahl blev prickad för sitt sätt att skriva och också över mig hänger hotet. Och jag vet att många,  många fler kämpar.

I den tid vi lever och kämpar är det helt nödvändigt att fler vågar stå upp för Kristi sak. Som det nu är konverterar allt fler till Rom och det är inte svårt att förstå. Konvertiterna kommer inte bara från Svenska kyrkan även om många gör det. Mikael Karlendahl som jag följt en tid och som jag länkat till kom från Pingst via EFS till Rom. Också från mitt eget lokala sammanhang konverterar folk. De har min fulla förståelse och mitt stöd trots att det blir ett stort tomrum efter dem och trots smärtan att inte längre kunna dela brödet med varandra. Här ät något riktigt grundläggande fel. Men det är kanske just det som måste få komma i dager.

Det som stör mig mest är att ledande inom Svenska kyrkan inte tycks bry sig. Jag får snarare intryck av att de är nöjda. Själv har jag av en framträdande person inom Svenska kyrkan blivit ombedd att lämna. "Du passar inte in i Svenska kyrkan" sas det och så kan det säkert vara för närvarande. Svenska kyrkan görs om i grund, töms på sitt innehåll och fylls med nytt. Ska jag då lämna för det? För att våldsverkare uppmanar till det? Eller ska jag fortsätta att tro att Gud också är närvarande och verksam i nedbrytandet? Vad säger profeterna?

För närvarande tror jag att Gud i nedbrytandet också gör något nytt. Då tänker jag inte att det sker genom att folk går från ett samfund till ett annat. Inte hellet tänker jag att det kan bli som förr, att frikyrkor eller folkkyrkor skulle kunna förnyas. Det finns mycket lite som talar för det. De idealen hör hemma i 1900-talet. De hade sin tid och nu kommer nya tider. Riktigt vad det innebär kan jag bara ana, men jag är helt upptagen med att försöka finna ut vad det kan innebära.

Att bryta ner har uppenbarligen sin tid, men att bygga upp har också sin tid.


2 kommentarer:

Torbjörn Lindahl sa...

Det gläder mig att bli omnämnd i vänliga ord. Men faktum är att det slutligen blev sex anmälningar varav fyra anonyma. Utslaget i Luleå domkapitel kommer först 3 dec.

Håkan Sunnliden sa...

Hej Torbjörn. Anmäld sex gånger. Det var inte illa.l Jag trodde inte det kunde bli så illa, men, men ...
För övrigt följer jag dig via bloggen. Skönt att se att du överlevt olyckan och att Gud välsignat din sjukskrivning.
Nu längtar jag bara efter att få möta dig ansikte mot ansikte. Blir det kyrkomötet efter nästa val?