Martin Luther återupptäckte att människan kunde förklaras rättfärdig genom tron på Jesus eller som det också kan förstås genom Jesu tro (fasthet). Människornas representant var lydig intill döden på korset och just därför har Fadern uppväckt honom från de döda och låter honom leva i evighet.
Luther vill att varje människa skulle få upptäcka vad han själv upptäckt. Han tänkte att det var möjligt i och genom de små grupperna. Han hade god kontakt med hussiterna och såg möjligheten med att också återupptäcka husförsamlingarna för att tron på det sättet skulle kunna fördjupas. Men trots att han talade om dem arbetade han aldrig på att förverkliga dem. I det avseendet förblev reformationen ogjord. I stället "satsade" han på kungar och furstar. Eller "tvingades" han göra det. Kanske följande faktorer blev avgörande:
1. Han fruktade att de mer fördjupade kristna skulle luras tro att de utgjorde en elit. Detta är vad jag förstår ett av skälen till lagens tredje bruk. De kristna ska inte tro att de är något. Med hjälp av lagen ska de helt enkelt hållas på plats. I det avseendet kan Gud till och med bestraffa de kristna, även med yttre våld. Känns detta igen?
2. Luther ändrade mening och skriver 1529 om dessa "elit-kristna" att om de tillåts avskilja sig från övriga genom att på egen hand läsa Skriften, döpa och ta emot sakramentet uppstår en ny kyrka. Det var något Luther till varje pris ville undvika. Det är något alla anti-katoliker bör besinna. Luther ville hålla sig till en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Han ville vara en riktigt god reformkatolik. Ingen splittrare.
3. I samman tid fick anabaptisterna sitt genombrott. Människor tog till sig evangelium och husförsamlingar bildades. Luther avundades det rika liv anabaptisterna visade samtidigt som han kände sig tvungen att avråda de sina att handla på samma sätt. Luther gick ner sig i depression och tänkte att hans bidrag till reformationen misslyckats.
4. Luther var rädd att förlora reformationen till anabaptisterna och den rädslan gjorde att han inte kunde arbeta vidare med det allmänna prästadömet. Den insikten gick i stället till anabaptisterna och andra delar av reformationen.
5. De (kyrko-) politiska krafterna blev honom övermäktiga. Politikerna "samarbetade" med Luther och använde honom för egna syften. Blev detta inte särskilt tydligt i Svenska kyrkan?
Även om reformationen i detta avseende kom till korta försökte andra förverkliga vad Luther en gång initierat men sedan avstått ifrån. En av dem är hans lärjunge Martin Bucer (1491-1551). Bucer var mer praktiskt inriktad än Luther och drogs till de första kristna som betonat både hemmet och templet, både det mindre och det större sammanhanget. I de mindre sammanhangen skulle man arbeta på sin frälsning. Därför kunde bara de som ville göra det vara med i de mindre sammanhangen. Följande punkter menade Bucer vara av särskild vikt:
Minns nu att vi talar 1500-tal och om den del av den reformation som aldrig förfärdigades. Bucer upptäckte att smågrupper och husförsamlingar inte kom med anabaptistetna utan från de första kristna. Här finns nu mycket att göra.
Luther vill att varje människa skulle få upptäcka vad han själv upptäckt. Han tänkte att det var möjligt i och genom de små grupperna. Han hade god kontakt med hussiterna och såg möjligheten med att också återupptäcka husförsamlingarna för att tron på det sättet skulle kunna fördjupas. Men trots att han talade om dem arbetade han aldrig på att förverkliga dem. I det avseendet förblev reformationen ogjord. I stället "satsade" han på kungar och furstar. Eller "tvingades" han göra det. Kanske följande faktorer blev avgörande:
1. Han fruktade att de mer fördjupade kristna skulle luras tro att de utgjorde en elit. Detta är vad jag förstår ett av skälen till lagens tredje bruk. De kristna ska inte tro att de är något. Med hjälp av lagen ska de helt enkelt hållas på plats. I det avseendet kan Gud till och med bestraffa de kristna, även med yttre våld. Känns detta igen?
2. Luther ändrade mening och skriver 1529 om dessa "elit-kristna" att om de tillåts avskilja sig från övriga genom att på egen hand läsa Skriften, döpa och ta emot sakramentet uppstår en ny kyrka. Det var något Luther till varje pris ville undvika. Det är något alla anti-katoliker bör besinna. Luther ville hålla sig till en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Han ville vara en riktigt god reformkatolik. Ingen splittrare.
3. I samman tid fick anabaptisterna sitt genombrott. Människor tog till sig evangelium och husförsamlingar bildades. Luther avundades det rika liv anabaptisterna visade samtidigt som han kände sig tvungen att avråda de sina att handla på samma sätt. Luther gick ner sig i depression och tänkte att hans bidrag till reformationen misslyckats.
4. Luther var rädd att förlora reformationen till anabaptisterna och den rädslan gjorde att han inte kunde arbeta vidare med det allmänna prästadömet. Den insikten gick i stället till anabaptisterna och andra delar av reformationen.
5. De (kyrko-) politiska krafterna blev honom övermäktiga. Politikerna "samarbetade" med Luther och använde honom för egna syften. Blev detta inte särskilt tydligt i Svenska kyrkan?
Även om reformationen i detta avseende kom till korta försökte andra förverkliga vad Luther en gång initierat men sedan avstått ifrån. En av dem är hans lärjunge Martin Bucer (1491-1551). Bucer var mer praktiskt inriktad än Luther och drogs till de första kristna som betonat både hemmet och templet, både det mindre och det större sammanhanget. I de mindre sammanhangen skulle man arbeta på sin frälsning. Därför kunde bara de som ville göra det vara med i de mindre sammanhangen. Följande punkter menade Bucer vara av särskild vikt:
- Smågrupperna är till för dem som önskar fördjupa sig
- Det ska finnas ett ledarskap för de små grupperna
- Syftet är att mogna till sin inre människa, leva i bekännelse och hållas ansvarig
- Vi kan lära av och leva som de första kristna
- Smågrupperna stod i förbindelse med varandra
- Ledarna möttes varje vecka
- Alla smågrupperna möttes varannan månad
Minns nu att vi talar 1500-tal och om den del av den reformation som aldrig förfärdigades. Bucer upptäckte att smågrupper och husförsamlingar inte kom med anabaptistetna utan från de första kristna. Här finns nu mycket att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar