Guds församling, på hebreiska kehal jahve, förstods av judarna inte bara som en beteckning på Israel utan också som en eskatologisk gemenskap bestående av människor av alla folk och stammar som Gud hade kallat och utvalt. Som Paulus skriver; först och främst juden men också greken. Det ord Paulus använde när han ville tala om Guds församling var ekklesia tou theou. Vi översätter det helt enkelt med vårt ord: kyrkan.
Det svenska ordet kyrka är ett germanskt ord. På tyska kirche eller på norska kirke. Går vi längre tillbaka kommer vi till grekiskans kyriakä som betyder det som tillhör Herren, grekiska kyrios. De romanska språken behöll däremot det bibliska ekklesia. Därför heter det iglesia på spanska och église på franska. På den tiden då Nya testamentet skrevs var meningen glasklar. Ordet syftade på dem som samlades. Eller på dem som hade församlats. Mellan samlingarna existerade inte församlingen.
När vi läser Nya Testamentet är inte ordets ursprung det viktiga utan ordets innehåll. När Skriften talar om kehal jahve eller som det kom att översättas till grekiska ekklesia var det Guds församling som åsyftades. Kyrkan består av de människor som kallats samman och valts ut av HERREN, av dem som har honom i centrum. Detta blev allt viktigare för det gamla Israel som i framtiden såg Guds församling som bestående av människor med nya hjärtan och klädda med Guds Ande. I och med att de första kristna tog till sig ordet kehal jahve och ekklesia tou theou identifierade de sig som Guds eskatologiska församling, den sanna Kyrkan. Det är så vi ska förstå ordet kyrka och/eller församling i våra översättningar.
Ordet kyrka/församling används 114 gånger i Nya testamentet, om jag minns rätt, särskilt i Apostlagärningarna och än mer av Paulus. Det handlar om Guds församling eller om dem som är "i Jesus Kristus". Hans Küng drar fyra slutsatser efter att ha studerat ordet i Nya testamentet.
1. Ordet anger för det första en process som syftar på att människor samlas. Församlingen är en församling i vardande. Församlingen består inte av ett territorium eller en medlemsmatrikel. Och för det andra på den församlade gemenskapen. Küng stryker under betydelsen av det första; att församlingen inte är formad en gång för alla. Det faktum att människor regelbundet kommer samman för att tjäna Gud gör dem till en biblisk församling. De som församlas så utgör Guds folk, Krisi kropp och Andens tempel. Det duger inte, för att knyta an till Modéus avhandling, med en tillfällig gemenskap.
2. På engelska används flera ord för att tala om Guds församling. Küng använder congregation, community och church närmast som synonymer. Det första ordet pekar just på att människor samlas. Det andra att visar att församlingen aldrig är en institution, statiskt frånvarande utan mer en gemenskap som möts regelbundet vid en viss tid. Det tredje orde Church anger att individerna är inlemmade i Kristus, i något mycket större än bara sig själva eller sin ort.
Jag tycker det är oerhört välgörande att få större perspektiv på detta, på svenska, mer eller mindre obegripliga, förstörda ord som kyrka och/eller församling. Kyrkan är helt och hållet till genom Guds kallelse och utkorelse. Den är i vardande och den är lokal. Kyrkan utgörs av människor som ingår i Guds hushåll, Kristi kropp och utgör Andens tempel. Att hon sedan också blir och är historiskt synlig och består av människor som dras med sin syndfulla natur förtar inte Kyrkans väsen.
Men det var lite mer jag ville ha med och som har betydelse för gemenskapen. Det får bli nästa blogg.
Det svenska ordet kyrka är ett germanskt ord. På tyska kirche eller på norska kirke. Går vi längre tillbaka kommer vi till grekiskans kyriakä som betyder det som tillhör Herren, grekiska kyrios. De romanska språken behöll däremot det bibliska ekklesia. Därför heter det iglesia på spanska och église på franska. På den tiden då Nya testamentet skrevs var meningen glasklar. Ordet syftade på dem som samlades. Eller på dem som hade församlats. Mellan samlingarna existerade inte församlingen.
När vi läser Nya Testamentet är inte ordets ursprung det viktiga utan ordets innehåll. När Skriften talar om kehal jahve eller som det kom att översättas till grekiska ekklesia var det Guds församling som åsyftades. Kyrkan består av de människor som kallats samman och valts ut av HERREN, av dem som har honom i centrum. Detta blev allt viktigare för det gamla Israel som i framtiden såg Guds församling som bestående av människor med nya hjärtan och klädda med Guds Ande. I och med att de första kristna tog till sig ordet kehal jahve och ekklesia tou theou identifierade de sig som Guds eskatologiska församling, den sanna Kyrkan. Det är så vi ska förstå ordet kyrka och/eller församling i våra översättningar.
Ordet kyrka/församling används 114 gånger i Nya testamentet, om jag minns rätt, särskilt i Apostlagärningarna och än mer av Paulus. Det handlar om Guds församling eller om dem som är "i Jesus Kristus". Hans Küng drar fyra slutsatser efter att ha studerat ordet i Nya testamentet.
1. Ordet anger för det första en process som syftar på att människor samlas. Församlingen är en församling i vardande. Församlingen består inte av ett territorium eller en medlemsmatrikel. Och för det andra på den församlade gemenskapen. Küng stryker under betydelsen av det första; att församlingen inte är formad en gång för alla. Det faktum att människor regelbundet kommer samman för att tjäna Gud gör dem till en biblisk församling. De som församlas så utgör Guds folk, Krisi kropp och Andens tempel. Det duger inte, för att knyta an till Modéus avhandling, med en tillfällig gemenskap.
2. På engelska används flera ord för att tala om Guds församling. Küng använder congregation, community och church närmast som synonymer. Det första ordet pekar just på att människor samlas. Det andra att visar att församlingen aldrig är en institution, statiskt frånvarande utan mer en gemenskap som möts regelbundet vid en viss tid. Det tredje orde Church anger att individerna är inlemmade i Kristus, i något mycket större än bara sig själva eller sin ort.
Jag tycker det är oerhört välgörande att få större perspektiv på detta, på svenska, mer eller mindre obegripliga, förstörda ord som kyrka och/eller församling. Kyrkan är helt och hållet till genom Guds kallelse och utkorelse. Den är i vardande och den är lokal. Kyrkan utgörs av människor som ingår i Guds hushåll, Kristi kropp och utgör Andens tempel. Att hon sedan också blir och är historiskt synlig och består av människor som dras med sin syndfulla natur förtar inte Kyrkans väsen.
Men det var lite mer jag ville ha med och som har betydelse för gemenskapen. Det får bli nästa blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar