Även om jag var ledig under några dagar förrförra veckan har det varit fullt upp. Som jag berättade i en tidigare blogg hade jag glädjen att besöka Bjärka-Säby när aKF hade ett dygn om att bygga församling. Det var mycket gott att få träffa likasinnade och lyssna till kunskaper och insikter. Jag fick också tillfälle att berätta för Peter Halldorf att vi formaliserat en koinonia i Värnamo. Det gick inte att ta miste på hans uppskattning. Jag har funderat på om kommuniteten i Bjärka, som ju är ekumenisk, sorterar under någon biskop. Det är trots allt en allmännkyrklig tradition att stå i förbindelse med kyrkans ämbete. Tydligen är det så att kommuniteten har löst det hela genom att stå i förbindelse dels med en förtroendefull pingstpastor, jag vet inte vem, och dels med biskopen Biörn Fjärstedt.
Jag funderar en hel del på olika tänkbara lösningar eftersom jag är övertygad om att vi i Svenska kyrkan behöver ta vara på de möjligheter mångfalden ger oss. Frimodig kyrka tänker också åt det hållet även om det inte finns någon enhetlig bild. Det mest konkreta är den motion kh i Vara, Leif Nordlander, skrev till kyrkomötet. Jag hörde att närmast ett mirakel är på väg att hända. Ett mirakel därför att 9 av 10 motioner aldrig gåt igenom och därför att denna motion kommer från fel håll, nämligen Frimodig kyrka. OCH SÅ FÖRESLÅR UTSKOTTET ATT KYRKOMÖTET SKA BIFALLA MOTIONEN! Förklaringen? Förmodligen den att biskop Fredrik Modéus sitter i just det utskottet.
I Växjö stifts FK-grupp samtalade vi ingående och planerade vi för stiftets framtid för någon månad sedan. Då bestämde vi att jag skulle skissa på en liknande motion till stiftet. Det har jag också gjort. Så gissa om jag känner mig inspirerad att inte bara skriva utan också skicka in en motion om nya sätt att vara kyrka. Jag har skrivit den men inte skickat in den ännu.
Förrförra helgen fick jag förtroende att tala till OAS-rörelsens styrelse och ledarskap. Jag presenterade koinonian i Värnamo i fyra delar. Först pekade jag på nödvändigheten av nya strukturer för att kunna utveckla det allmänna prästadömet. Sedan visade jag på koinonians betydelse i Nya Testamentet. Koinonian är en delaktighet av Gud och gemenskap med bröder och systrar särskilt manifesterad i eucharistin. I en tredje del visade jag hur begreppet koinonia förekommit inom Svenska kyrkan under 1900-talet eller rättare från 1850-talet. Man har talat om gemenskapen men aldrig lyckats förverkliga den i form av små auktoriserade grupper. Läget har varit låst, som Modéus visat så tydligt i sin avhandling, och det är fortfarande helt låst. Koinonian i Värnamo har ingen kyrkorättslig ställning. OAS-rörelsens styrelse och ledarskap lyssnade så uppmärksamt att jag dristade mig att också ge dem en motion.
På Åh stiftsgård hade jag också glädjen att träffa kh i Romelanda, Björn Gusmark. Han har till min glädje kommit ut med boken Vilja, Våga, Växa. Hans vilja att få till stånd smågrupper och levande gemenskaper går inte att ta miste på. Han har tillgodogjort sig tankar från Fresh Expressions, NFU med mera och även tagit fram den renodlade Cellkyrkans principer. Det värmer mitt hjärta att se utvecklingen. För mindre än tio år sedan var det mörkare, men nu arbetar tiden för alla oss som längtar efter nya, friare strukturer.
Det finns mycket att kritisera både inom frikyrkan och folkkyrkan, men att avslöja och kritisera är bara en del av vårt uppdrag. Lika viktigt är att förkunna, undervisa och bygga upp. Det är inte självklart att vi får se resultat av våra böner och arbete, men tron tror det som ännu inte syns. Vi kommer säkerligen att få se nya sätt att vara kyrka oavsett vilka beslut som tas av kyrkomötet, stiftsfullmäktige eller varför inte OAS?
Jag funderar en hel del på olika tänkbara lösningar eftersom jag är övertygad om att vi i Svenska kyrkan behöver ta vara på de möjligheter mångfalden ger oss. Frimodig kyrka tänker också åt det hållet även om det inte finns någon enhetlig bild. Det mest konkreta är den motion kh i Vara, Leif Nordlander, skrev till kyrkomötet. Jag hörde att närmast ett mirakel är på väg att hända. Ett mirakel därför att 9 av 10 motioner aldrig gåt igenom och därför att denna motion kommer från fel håll, nämligen Frimodig kyrka. OCH SÅ FÖRESLÅR UTSKOTTET ATT KYRKOMÖTET SKA BIFALLA MOTIONEN! Förklaringen? Förmodligen den att biskop Fredrik Modéus sitter i just det utskottet.
I Växjö stifts FK-grupp samtalade vi ingående och planerade vi för stiftets framtid för någon månad sedan. Då bestämde vi att jag skulle skissa på en liknande motion till stiftet. Det har jag också gjort. Så gissa om jag känner mig inspirerad att inte bara skriva utan också skicka in en motion om nya sätt att vara kyrka. Jag har skrivit den men inte skickat in den ännu.
Förrförra helgen fick jag förtroende att tala till OAS-rörelsens styrelse och ledarskap. Jag presenterade koinonian i Värnamo i fyra delar. Först pekade jag på nödvändigheten av nya strukturer för att kunna utveckla det allmänna prästadömet. Sedan visade jag på koinonians betydelse i Nya Testamentet. Koinonian är en delaktighet av Gud och gemenskap med bröder och systrar särskilt manifesterad i eucharistin. I en tredje del visade jag hur begreppet koinonia förekommit inom Svenska kyrkan under 1900-talet eller rättare från 1850-talet. Man har talat om gemenskapen men aldrig lyckats förverkliga den i form av små auktoriserade grupper. Läget har varit låst, som Modéus visat så tydligt i sin avhandling, och det är fortfarande helt låst. Koinonian i Värnamo har ingen kyrkorättslig ställning. OAS-rörelsens styrelse och ledarskap lyssnade så uppmärksamt att jag dristade mig att också ge dem en motion.
På Åh stiftsgård hade jag också glädjen att träffa kh i Romelanda, Björn Gusmark. Han har till min glädje kommit ut med boken Vilja, Våga, Växa. Hans vilja att få till stånd smågrupper och levande gemenskaper går inte att ta miste på. Han har tillgodogjort sig tankar från Fresh Expressions, NFU med mera och även tagit fram den renodlade Cellkyrkans principer. Det värmer mitt hjärta att se utvecklingen. För mindre än tio år sedan var det mörkare, men nu arbetar tiden för alla oss som längtar efter nya, friare strukturer.
Det finns mycket att kritisera både inom frikyrkan och folkkyrkan, men att avslöja och kritisera är bara en del av vårt uppdrag. Lika viktigt är att förkunna, undervisa och bygga upp. Det är inte självklart att vi får se resultat av våra böner och arbete, men tron tror det som ännu inte syns. Vi kommer säkerligen att få se nya sätt att vara kyrka oavsett vilka beslut som tas av kyrkomötet, stiftsfullmäktige eller varför inte OAS?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar