Jesus fungerade som en motståndsman till hela etablissemanget, som en liten sten i skon, ytterst irriterande. Hur då? Jo, han identifierade sig själv med Gud på ett sätt som kom att ställa alla andra i dålig dager. De som redan var ställda i dålig dager hade inget att förlora. De var redan fattiga, sjuka, illa ansedda och orena. För dem spelade det ingen roll, men för etablissemanget som sagt ytterst irriterande. För alla dem som hade gjort och gjorde sitt yttersta för att följa lagen var Jesu sätt att tala om lagen och förhålla sig till den provokativt. "Ni har hört att det blev sagt till de gamle, men JAG säger er ..."
Sedan fanns det många som hade lagt sig till med något slag av askes, men i deras ögon var Jesus "världslig". Medan de gjorde allt för att vara rena kunde de se Jesus äta med publikaner och syndare.
Inte så få av de etablerade väntade på en politisk messias-gestalt som kunde besegra romarna, som kunde befria Guds folk om så med våld. Jesus talade hela tiden om att Guds rike skulle upprättas men utan våld och han blev därför för dem en besvikelse. Gissa om det frestade på dessa människors tålamod.
Vidare fanns, då som nu, skaror av mindre troende människor, sådan som levde ett vanligt Svensson-liv. De tyckte säkert att Jesus var alltför allvarlig, alltför kompromisslös. Dåligt anpassad helt enkelt. Kort sagt det fanns inte en grupp som inte retade sig på Jesus. Han var inte lierad med någon. Möjligen ingav han hopp med dem som redan vara satta i dålig dager.
Ändå var Jesus omtyckt. Hans lärjungar älskade honom. De fick sitt värde genom att de kallats. De fick ett uppdrag, löften om en härlig framtid. Jesus talade om Guds rike, MEN talade han någonsin om att starta en kyrka? En gemenskap vid sidan om den judiska? Började han medvetet under sin livstid på en sådan? Nej, ingenting talar egentligen för det. I alla fall inte ur en "vetenskaplig" synvinkel, menar Küng. Jesus upprättade ingen bas, inget kontor. Han kom inte från någon prästfamilj. Han hade ingen teologisk utbildning. Han hade ingen titel. Han var en vanlig människa. Han representerade på en och samma gång en sann Gud och sanna människor. Människor tvingade ta ställning till hans predikan, till hans gärningar, ja, till hans person, att komma i dålig dager eller att bli troende, att fortsätta som ingenting hade hänt eller att omvända sig, att säja ja eller att säga nej.
Att vandra med Jesus är som att ha Gud själv som en vänlig och helt tillförlitlig partner. När koinoian samlas brukar vi sjunga:
Sedan fanns det många som hade lagt sig till med något slag av askes, men i deras ögon var Jesus "världslig". Medan de gjorde allt för att vara rena kunde de se Jesus äta med publikaner och syndare.
Inte så få av de etablerade väntade på en politisk messias-gestalt som kunde besegra romarna, som kunde befria Guds folk om så med våld. Jesus talade hela tiden om att Guds rike skulle upprättas men utan våld och han blev därför för dem en besvikelse. Gissa om det frestade på dessa människors tålamod.
Vidare fanns, då som nu, skaror av mindre troende människor, sådan som levde ett vanligt Svensson-liv. De tyckte säkert att Jesus var alltför allvarlig, alltför kompromisslös. Dåligt anpassad helt enkelt. Kort sagt det fanns inte en grupp som inte retade sig på Jesus. Han var inte lierad med någon. Möjligen ingav han hopp med dem som redan vara satta i dålig dager.
Ändå var Jesus omtyckt. Hans lärjungar älskade honom. De fick sitt värde genom att de kallats. De fick ett uppdrag, löften om en härlig framtid. Jesus talade om Guds rike, MEN talade han någonsin om att starta en kyrka? En gemenskap vid sidan om den judiska? Började han medvetet under sin livstid på en sådan? Nej, ingenting talar egentligen för det. I alla fall inte ur en "vetenskaplig" synvinkel, menar Küng. Jesus upprättade ingen bas, inget kontor. Han kom inte från någon prästfamilj. Han hade ingen teologisk utbildning. Han hade ingen titel. Han var en vanlig människa. Han representerade på en och samma gång en sann Gud och sanna människor. Människor tvingade ta ställning till hans predikan, till hans gärningar, ja, till hans person, att komma i dålig dager eller att bli troende, att fortsätta som ingenting hade hänt eller att omvända sig, att säja ja eller att säga nej.
Att vandra med Jesus är som att ha Gud själv som en vänlig och helt tillförlitlig partner. När koinoian samlas brukar vi sjunga:
Vilken vän jag fann, närmre än en broder.
ingen är som han, ingen här på jorden.
Gud är i Jesus inte "långt bortom rymder vida". Han är hos mig. Han ger varje stund innehåll, mening och sätter in det som sker i hans plan. Varje detalj i mitt liv "vinns" av honom, också olyckor, sjukdom och död. Att vandra med honom är inte något andligt i grekisk mening utan helt verkligt.
Det händer att människor kritiserar den bibliska världsbilden genom att hävda att den är primitiv. Gud beskrivs som en människa med humör och de bibliska texterna sägs vara fyllda av myter, symboler och legender. Men låt inte lura dig. Detta sätt att tala om Gud är det enda verkliga språk du kan förstå Gud på. Detta är det sätt på vilket Gud kom till oss på! Detta är en del av provokationen.
Jesus fullständigt förvandlar vår uppfattning av Gud. Han är inte långt borta till vilken vi ska fly. Gud är nära. Gud är inte ett resultat av människors önskningar. Gud är inte etablissemangets sätt att förtrycka andra. Gud är inte moralens garant, inte ett resultat av en taskig barndom. Sådana påståenden är hämtade från Feuerbach, Marx, Nietsche och Freud och de har präglat svensken under hela 1900-talet. Men Jesus står inte samman med någon av dem.
Det händer att människor kritiserar den bibliska världsbilden genom att hävda att den är primitiv. Gud beskrivs som en människa med humör och de bibliska texterna sägs vara fyllda av myter, symboler och legender. Men låt inte lura dig. Detta sätt att tala om Gud är det enda verkliga språk du kan förstå Gud på. Detta är det sätt på vilket Gud kom till oss på! Detta är en del av provokationen.
Jesus fullständigt förvandlar vår uppfattning av Gud. Han är inte långt borta till vilken vi ska fly. Gud är nära. Gud är inte ett resultat av människors önskningar. Gud är inte etablissemangets sätt att förtrycka andra. Gud är inte moralens garant, inte ett resultat av en taskig barndom. Sådana påståenden är hämtade från Feuerbach, Marx, Nietsche och Freud och de har präglat svensken under hela 1900-talet. Men Jesus står inte samman med någon av dem.
Det finns inte många likheter mellan Jesus och Buddha. Jesus kan inte jämföras med någon av hinduismens hundratusentals gudar eller med reduceras till en profet vid sidan av Muhammed. Jesus blev osams med alla människor av rang samtidigt som han gav sitt liv för dem OCH för de fattiga, sjuka, ängsliga, orena och oönskade. Han gick till dem. Det gjorde aldrig Buddha, Shiva, Visnu eller Mohammed. Jesus blev aldrig etablissemangets idol. Han förklarades vara en falsk profet, en hädare och bedragare, den sämste av alla människor. Han förtjänade att dö efter tre år. Det gick inte att ha kvar en sådan. Inte ens hans egen familj ville ha med honom att göra.,
Och ändå kom han att förändra världen för all framtid. Hur är det möjligt?
1 kommentar:
Och för många är han fortfarande en ytterst irriterande sten i skon.
Lite kul att inse det är rätt lätt att flytta de grupper som mest irriterades, från olika håll o utgångspunkter, in i dagens samhälle.
Skicka en kommentar