Det finns knappast någon tvekan när det gäller Jesu ärende. Han kommer med Guds rike. Han förkunnar det. Och han undervisar om det i sina liknelser för att människorna ska förstå. Liknelserna knyter an till vardagens miljö. Han riktar budskapet till alla människor. Det blir till nya möjligheter för dem fattiga, sörjande, förtryckta och hårt arbetande människorna, för sjuka och döende. Till de rika, självbelåtna och härskande blir förkunnelsen och undervisningen snarast ett hot, Jesus vill verkligen att Guds rike ska etableras här på jorden. Han lär sina lärjungar att be: "tillkomme Ditt rike, på jorden såsom i himmelen". Det är troligt att Jesus själv trodde på det.
Jesus talade aldrig om Kyrkan, dess väsen, liturgi eller uppdrag, än mindre om organisation eller om anställda. Det finns ingenting som tyder på att Jesus ville lansera en ny religion eller starta en kyrka. Han var tämligen övertygad om att Guds rike skulle till fullo upprättas under hans livstid, enligt Küng. Det är därför som de nytestamentliga församlingarna sedan får svårigheter med att hantera det enkla faktum att så inte skedde. Inte minst Paulus får ta sig an detta, först i 1 Thessalonikerbrevet och sedan något mindre i de övriga breven. Det verkar som att förståelsen av växte.
Detta att Jesus, enligt Küng, förväntade sig att Riket skulle få sitt genombrott redan under hans tid förklarar också varför han kunde vara så radikal. "Kan jag först begrava min far ...", frågade mannen. "Nej", svarade Jesus. Det fann inte tid med sådant. Nu är det Guds rike som ska etableras. Jesus levde helt och hållet för den saken. Riket skulle få sitt genombrott plötsligt, snabbt och radikalt. Han berättar om det i en av sina liknelser. Han säger att det är som när en man plöjer sin åker och plötsligt hittar han en skatt, en pärla. Så oförväntat ska det komma. Riket är med andra ord inte en organism som ska växa och utvecklas till något stort. Hhm, var det inte ett senapskorn som blev till ett träd?
Sedan går Küng över till ett mer filosofiskt resonemang. Han börjar med att säga att vi inte kan förstå skapelsen eller änden därför att ingen av oss har varit med om dem. Därför måste vi försöka föreställa oss dessa. Dessa fakta behöver vi gång efter annan återerövra allteftersom vår världsbild förändras. Det är ingenting hotfullt eller farligt med att den världsbild som rådde på Jesu tid inte är vår. Jesus höll sig inom sina ramar när han talade om Guds rike och vi måste orientera oss i en annan världsbild. I den teologiska diskussionen har vi ofta talat om Guds rike som "redan, men inte än". Och det är vad jag förstår både bibliskt och rätt att tänka så.
Küng påstår sedan att uppfyllelsen finns i löftet. Ta till exempel liknelsen om senapskornet som blir ett träd. Küng hävdar att det finns en potential i kornet. Det är så vi ska förstå Jesus, hans predikan och undervisning. Som ett exempel säger Küng att Jesus lärde oss att be "helgat varde Ditt namn", men hävdar samtidigt att Guds namn är helgat i Jesus Kristus. Och det har han förstås rätt i. Redan nu men inte än. Vi måste med andra ord lära oss att slutet, "inte än" redan är närvarande, i "redan".
Jesus använder framtiden för att förändra nutiden. Det är med andra ord nu:et som leder oss in i framtiden. Sug på den!
Jesus talade aldrig om Kyrkan, dess väsen, liturgi eller uppdrag, än mindre om organisation eller om anställda. Det finns ingenting som tyder på att Jesus ville lansera en ny religion eller starta en kyrka. Han var tämligen övertygad om att Guds rike skulle till fullo upprättas under hans livstid, enligt Küng. Det är därför som de nytestamentliga församlingarna sedan får svårigheter med att hantera det enkla faktum att så inte skedde. Inte minst Paulus får ta sig an detta, först i 1 Thessalonikerbrevet och sedan något mindre i de övriga breven. Det verkar som att förståelsen av växte.
Detta att Jesus, enligt Küng, förväntade sig att Riket skulle få sitt genombrott redan under hans tid förklarar också varför han kunde vara så radikal. "Kan jag först begrava min far ...", frågade mannen. "Nej", svarade Jesus. Det fann inte tid med sådant. Nu är det Guds rike som ska etableras. Jesus levde helt och hållet för den saken. Riket skulle få sitt genombrott plötsligt, snabbt och radikalt. Han berättar om det i en av sina liknelser. Han säger att det är som när en man plöjer sin åker och plötsligt hittar han en skatt, en pärla. Så oförväntat ska det komma. Riket är med andra ord inte en organism som ska växa och utvecklas till något stort. Hhm, var det inte ett senapskorn som blev till ett träd?
Sedan går Küng över till ett mer filosofiskt resonemang. Han börjar med att säga att vi inte kan förstå skapelsen eller änden därför att ingen av oss har varit med om dem. Därför måste vi försöka föreställa oss dessa. Dessa fakta behöver vi gång efter annan återerövra allteftersom vår världsbild förändras. Det är ingenting hotfullt eller farligt med att den världsbild som rådde på Jesu tid inte är vår. Jesus höll sig inom sina ramar när han talade om Guds rike och vi måste orientera oss i en annan världsbild. I den teologiska diskussionen har vi ofta talat om Guds rike som "redan, men inte än". Och det är vad jag förstår både bibliskt och rätt att tänka så.
Küng påstår sedan att uppfyllelsen finns i löftet. Ta till exempel liknelsen om senapskornet som blir ett träd. Küng hävdar att det finns en potential i kornet. Det är så vi ska förstå Jesus, hans predikan och undervisning. Som ett exempel säger Küng att Jesus lärde oss att be "helgat varde Ditt namn", men hävdar samtidigt att Guds namn är helgat i Jesus Kristus. Och det har han förstås rätt i. Redan nu men inte än. Vi måste med andra ord lära oss att slutet, "inte än" redan är närvarande, i "redan".
Jesus använder framtiden för att förändra nutiden. Det är med andra ord nu:et som leder oss in i framtiden. Sug på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar