Den kristna tron och särskilt de historiska dokumenten vi känner som Bibeln är genomlysta på alla tänkbara sätt. De har analyserats med hjälp av historisk-kritiska metoder i mer än hundra år. Det finns en rad olika metoder som sorterar under den historisk-kritiska som till exempel text-kritisk metod, litteraturkritisk, form- och genrekritisk, traditionskritisk för att inte nämna om andra sätt än den historisk-kritiska. Materialet har bearbetats fram och tillbaka, upp och ner flera gånger om. Det tycker jag är bra.
Och det är riktigt och viktigt att tillvara den moderna forskningen även om vi alltmer gått in i en postmodern tid. Det som är vetenskapligt hållbart består också i nyare tider när nya insikter kommer till. Det har visat sig att i alla de svårigheter forskarna möter när man vill kartlägga Jesus Kristus finns det ett starkt samband mellan den historiske Jesus Kristus och den första kristna församlingen sådan den träder fram efter Påskdagen. Det går nämligen inte att förstå sig på den kristna kyrkan med mindre än att den härleds till den historiske Jesus. Det är till och med helt nödvändigt att koppla samman de två. Det är också helt nödvändigt för att beskydda den kristna kyrkan. Kyrkan måste vara grundad i historien för att inte kastas hit och dit. Om så inte sker kommer kyrkan bara att framstå som en ideologi, som en myt, som en projektion av våra egna fantasier. Det är här jag blir orolig när jag ser vad som sker i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan måste kopplas samman med Jesus Kristus, jag menar i praktiken, för att återfå sin trovärdighet.
Hur är det då med de kristnas tro?
Är det en fråga om att förstå, att grunda sin tro på forskningsresultaten? Nej, tron kan inte stå och falla med forskningen oavsett vart forskningen leder oss.
Är det en fråga om vilja? Om tron är en viljeakt oberoende av vad forskningen säger, om den är en munnens bekännelse eller en lydnadsakt, typ att gå till kyrkan, är den vilseledande.
Är det en fråga om känslor? Att bygga sin tro på känslor, oavsett vad forskningen visar, om det är så "att jag tror" är det viktiga har jag en vacklande grund att stå på, ja, en falsk tro, åtminstone ett ödesdigert missförstånd.
Kristen tro grundar sig inte på något av förslagen ovan. Tron (vi talar om fides qua) är hjärtats inställning, absoluta förtröstan på och fulla lit till Jesus Kristus. Tron omfattar hela mitt inre och förstånd, vilja och känsla. Det är att gå emot honom i tron att han är den Gud har sänt.
Det är så här långt härligt att läsa Küng. Han talar klart, tydligt och rättframt om tron.
Och det är riktigt och viktigt att tillvara den moderna forskningen även om vi alltmer gått in i en postmodern tid. Det som är vetenskapligt hållbart består också i nyare tider när nya insikter kommer till. Det har visat sig att i alla de svårigheter forskarna möter när man vill kartlägga Jesus Kristus finns det ett starkt samband mellan den historiske Jesus Kristus och den första kristna församlingen sådan den träder fram efter Påskdagen. Det går nämligen inte att förstå sig på den kristna kyrkan med mindre än att den härleds till den historiske Jesus. Det är till och med helt nödvändigt att koppla samman de två. Det är också helt nödvändigt för att beskydda den kristna kyrkan. Kyrkan måste vara grundad i historien för att inte kastas hit och dit. Om så inte sker kommer kyrkan bara att framstå som en ideologi, som en myt, som en projektion av våra egna fantasier. Det är här jag blir orolig när jag ser vad som sker i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan måste kopplas samman med Jesus Kristus, jag menar i praktiken, för att återfå sin trovärdighet.
Hur är det då med de kristnas tro?
Är det en fråga om att förstå, att grunda sin tro på forskningsresultaten? Nej, tron kan inte stå och falla med forskningen oavsett vart forskningen leder oss.
Är det en fråga om vilja? Om tron är en viljeakt oberoende av vad forskningen säger, om den är en munnens bekännelse eller en lydnadsakt, typ att gå till kyrkan, är den vilseledande.
Är det en fråga om känslor? Att bygga sin tro på känslor, oavsett vad forskningen visar, om det är så "att jag tror" är det viktiga har jag en vacklande grund att stå på, ja, en falsk tro, åtminstone ett ödesdigert missförstånd.
Kristen tro grundar sig inte på något av förslagen ovan. Tron (vi talar om fides qua) är hjärtats inställning, absoluta förtröstan på och fulla lit till Jesus Kristus. Tron omfattar hela mitt inre och förstånd, vilja och känsla. Det är att gå emot honom i tron att han är den Gud har sänt.
Det är så här långt härligt att läsa Küng. Han talar klart, tydligt och rättframt om tron.
1 kommentar:
Tack för oerhört läsvärda inlägg. Uppmuntrande och lärorika, ett "salt i förruttnelsen ".
Detta inlägg om tron är själva kärnan och kan inte nog betonas.
Tyvärr ser vi varje dag i media uttalanden och annat inom kristenheten som avslöjar att tron inte är vad den kunde vara och tack än en gång för ditt inlägg.
Skicka en kommentar