Det är härligt att göra nya erfarenheter i livet. En sådan är det för min del att medverka i direktsändning under nästan tre timmar. Kanal 10 drivs vad jag förstår helt med hjälp av gåvor, möjligen lite reklampengar och annat men i alla fall. Något förvånad blev jag när jag kom fram och ser att där måste ha varit minst ett 20-tal personer, kanske 30. Så mycket folk går det åt att göra och sända TV. Jag tror jag räknade till nästan tio kameramän om uttrycket tillåts. Uttrycket inkluderar i gammal god svenska även kamerakvinnor.
Eftersom jag genom mina studier alltifrån småskolan till och med universitetsstudierna lärt mig att betrakta allt med kritiska ögon ska jag delge er en men först det positiva.
Jag möttes av idel vänlighet. Här finns ett antal glada, tacksamma och entusiastiska människor, professionella och amatörer i god gemenskap. De har samma mål att sprida vittnesbördet om Jesus till svenska folket. En kväll som den i går, direktsändning mitt i veckan, har uppemot 100 000 tittare. Hur många gånger måste jag predika i kyrkbyggnader för att komma upp i den siffran, frågar jag mig?
Det är också uppenbart att sändningarna innehåller mycket spontanitet. Kanske är det ett skäl till att det är lätt för tittarna att "känna sig hemma"? Hemkänslan är i alla fall tydlig när man sitter i studion. Det applåderas efter sånginslagen, det diskuteras vad vi ska säga efter sånginslaget och pratas till och med lågmält om annat också under själva inslaget.
Den som har sett Kanal 10 och lyssnat till Nenne och Ted kan inte undgå den avslappnade stämningen. I går visade det sig under sändningen att Ted fyllde 60 år. När det upptäcktes var Börje tvungen att avbryta och Kjell fick spela en hyllning på trumpeten. Så går det till. Men det kritiska då?
Det är för mig uppenbart att det finns mycket mer att önska ur ett ekumeniskt perspektiv. Jag har tyckt det tidigare när Kanal 10 var ny men fick det nu bekräftat på plats. För några år sedan skrev jag till Kanal 10 att man till exempel kunde sända helgmålsbön varje lördag kl 18. I samma takt som SVT tappar den kristna profilen kunde en kristen kanal plocka upp detta, knyta an till det kyrkans år som så många kristna lever med. Jag minns inte att jag fick något svar, men Börje påminde mig om att han faktiskt hade ringt. Heder åt honom även om det inte blev något.
När jag pratade med Börje påpekade han att vi har samma grund, "men dopet skiljer oss åt". Den baptistiska profilen krymper svensk kristenhet alltför mycket. Plötsligt kände jag mig förflyttad till 1900-talet. Döp som ni vill men gör ingen affär av det. På 2000-talet inser vi att det finns olika traditioner inom kristenheten men också att det är dags att samla ihop sig för att kristen tro ska överleva i ett sekulariserat land som Sverige. Förresten tänkte jag detsamma när jag mötte Anders Gerdmar i TV 2020. Anders medger i programmet att det finns mycket gott i den Romersk-katolska katekesen, men att vi måste se upp med de efterbibliska läror som skiljer oss åt. Det känns inte, åtminstone inte i vår ekumeniska koinonia som någon bra ingång.
Nej, det är dags att upptäcka det allmänkyrkliga arvet och förstå att det finns företeelser som rör sig i periferin. Då gäller det att bygga broar, inte att resa murar. Jag skriver det här för att peka på utvecklingen av Kanal 10. Börje är dominanten, kanske giganten i sammanhanget, men han är också pingstvännen från 1950-talet. Kan det verkligen hålla i längden? Måste här inte ske en förnyelse av Kanal 10 om den ska överleva på sikt?
 |
| Bilden togs under ett musikinslag. Fr v Börje Claesson, undertecknad och Kjell Lindstedt |
Jag möttes av idel vänlighet. Här finns ett antal glada, tacksamma och entusiastiska människor, professionella och amatörer i god gemenskap. De har samma mål att sprida vittnesbördet om Jesus till svenska folket. En kväll som den i går, direktsändning mitt i veckan, har uppemot 100 000 tittare. Hur många gånger måste jag predika i kyrkbyggnader för att komma upp i den siffran, frågar jag mig?
Det är också uppenbart att sändningarna innehåller mycket spontanitet. Kanske är det ett skäl till att det är lätt för tittarna att "känna sig hemma"? Hemkänslan är i alla fall tydlig när man sitter i studion. Det applåderas efter sånginslagen, det diskuteras vad vi ska säga efter sånginslaget och pratas till och med lågmält om annat också under själva inslaget.
Den som har sett Kanal 10 och lyssnat till Nenne och Ted kan inte undgå den avslappnade stämningen. I går visade det sig under sändningen att Ted fyllde 60 år. När det upptäcktes var Börje tvungen att avbryta och Kjell fick spela en hyllning på trumpeten. Så går det till. Men det kritiska då?
Det är för mig uppenbart att det finns mycket mer att önska ur ett ekumeniskt perspektiv. Jag har tyckt det tidigare när Kanal 10 var ny men fick det nu bekräftat på plats. För några år sedan skrev jag till Kanal 10 att man till exempel kunde sända helgmålsbön varje lördag kl 18. I samma takt som SVT tappar den kristna profilen kunde en kristen kanal plocka upp detta, knyta an till det kyrkans år som så många kristna lever med. Jag minns inte att jag fick något svar, men Börje påminde mig om att han faktiskt hade ringt. Heder åt honom även om det inte blev något.
När jag pratade med Börje påpekade han att vi har samma grund, "men dopet skiljer oss åt". Den baptistiska profilen krymper svensk kristenhet alltför mycket. Plötsligt kände jag mig förflyttad till 1900-talet. Döp som ni vill men gör ingen affär av det. På 2000-talet inser vi att det finns olika traditioner inom kristenheten men också att det är dags att samla ihop sig för att kristen tro ska överleva i ett sekulariserat land som Sverige. Förresten tänkte jag detsamma när jag mötte Anders Gerdmar i TV 2020. Anders medger i programmet att det finns mycket gott i den Romersk-katolska katekesen, men att vi måste se upp med de efterbibliska läror som skiljer oss åt. Det känns inte, åtminstone inte i vår ekumeniska koinonia som någon bra ingång.
Nej, det är dags att upptäcka det allmänkyrkliga arvet och förstå att det finns företeelser som rör sig i periferin. Då gäller det att bygga broar, inte att resa murar. Jag skriver det här för att peka på utvecklingen av Kanal 10. Börje är dominanten, kanske giganten i sammanhanget, men han är också pingstvännen från 1950-talet. Kan det verkligen hålla i längden? Måste här inte ske en förnyelse av Kanal 10 om den ska överleva på sikt?
1 kommentar:
Visst, kanal 10 har sin kultur, och den passar för de flesta inom frikyrkligheten "de redan frälsta". Men också jag betvivlar att den når nya generationer.
Stig walldin
Skicka en kommentar