Jo, så hade koinonian en inspirationsdag i lördags. Det var en välsignad dag med med Ord och Sakrament, men även samtal och förbön. Det är en stor förmån att kunna samla på detta sätt utan att det reduceras till ett verksamhetsprogram som måste genomföras. Här råder friheten att tala med varandra och att ställa de frågor man bär på. Och att bli tagen på allvar!
Eftersom jag lovade att göra en kortare sammanställning av undervisningen kan jag lika gärna lägga ut den också här. Vi har under längre tid ägnat oss åt tredje trosartikeln, åt livet i den Helige Ande. Men detta liv är inte ett privat liv utan det levs i gemenskap. Koinonia är kanske den främsta grundkvalitén i församlingen.
Jag inledde med att berätta om besöket hos United i Malmö, se förra bloggen, och att tillstå att jag tror att Gud ritar om kartan. Sedan läste vi Matt 16 där Jesus säger att han bygger sin församling. Man får nästan intryck av att han talar om något som vi andra inte gör när han talar om att bygga sin församling. Och till dels är det så. Det är bara Herren själv som kan ge syndernas förlåtelse, födas oss på nytt, förklara oss heliga och rättfärdiga, foga oss samman, ja, kort sagt; som kan bygga sin församling. Vi samtalade sedan om hur Jesus gör när han bygger sin församling och följande faktorer hördes och noterades:
1. Han samlar sin eskatologiska församling. Han gör oss till medborgare i sitt rike där vi lever det eviga livet.
2. Han ger oss del av det nya livet genom sin Ande. Den helige Ande är utgjuten i våra hjärtan skriver aposteln.
3. Han bygger genom sina apostlar. Det var och är många som väljer att lyssna till Jesus, men han väljer själv sina apostlar och garanterar på det sättet sin apostoliska fortsättning.
4. En fjärde tanke som lyftes är därför vikten av mission. Ordet och Sakramenten ska förmedlas vidare till nya grupper. De får inte stanna i det egna sammanhanget med risk att gemenskapen blir sluten.
5. För det femte var vi införstådda med att Jesus bygger sin församling i korsets skugga. Korset är ett av församlingens kännetecken och en närvarande verklighet ibland oss.
6, Någon talade med stor medkänsla om sökningstider. Om det är Herren som bygger sin församling finns det sökningstider och det gäller för oss att vara både lyhörda och lydiga.
Innan dagen var slut samtalade vi också något om spänningen mellan den kristne som enskild och församlingen som helhet. Uttrycket "jag ska gå till kyrkan" är ett standarduttryck som nu måste sättas i fråga. Vi kan lika gärna påstå att vi är kyrkan. I koinonians fall är vi en församlingsliknande gemenskap och vi önskar att den över sikt ska vara stabil.
Avslutningsvis talade vi om reformationen och den artikeln i CA som säger att "de heligas samfund är där Guds Ord rent förkunnas och sakramenten rät förvaltas." Denna formulering skrevs av romersk-katolska kristna. Det är något vi kanske inte tänker på men jag tror att den definitionen i sin enkelhet ännu är gångbar i såväl den Romersk-katolska kyrkan som i de ortodoxa kyrkorna. Martin Luther bröt aldrig med Rom men exkommunicerades av Rom. Våra bekännelseskrifter antagna vid Upsala möte 1593 ville justera vad man menade smärre avvikelser från den allmänkyrkliga uppfattningen. I den meningen ville Luther representera den allmänkyrkliga linjen likaväl som påven. När reformationen genomfördes i Sverige bildades aldrig någon ny kyrka. Den gamla reformerades. Men det måste erkännas att historien har satt sina spår. Vår allmänneliga kyrka blev Svenska kyrkan och den stora krisen i dag är nog att Svenska kyrkan behöver räddas från förfall och genomgå en ny reformation.
Vi läste också tillsammans biskop Biörns artikel i DAGEN. Du kan hitta den och läsa den genom att klicka här.
Eftersom jag lovade att göra en kortare sammanställning av undervisningen kan jag lika gärna lägga ut den också här. Vi har under längre tid ägnat oss åt tredje trosartikeln, åt livet i den Helige Ande. Men detta liv är inte ett privat liv utan det levs i gemenskap. Koinonia är kanske den främsta grundkvalitén i församlingen.
Jag inledde med att berätta om besöket hos United i Malmö, se förra bloggen, och att tillstå att jag tror att Gud ritar om kartan. Sedan läste vi Matt 16 där Jesus säger att han bygger sin församling. Man får nästan intryck av att han talar om något som vi andra inte gör när han talar om att bygga sin församling. Och till dels är det så. Det är bara Herren själv som kan ge syndernas förlåtelse, födas oss på nytt, förklara oss heliga och rättfärdiga, foga oss samman, ja, kort sagt; som kan bygga sin församling. Vi samtalade sedan om hur Jesus gör när han bygger sin församling och följande faktorer hördes och noterades:
1. Han samlar sin eskatologiska församling. Han gör oss till medborgare i sitt rike där vi lever det eviga livet.
2. Han ger oss del av det nya livet genom sin Ande. Den helige Ande är utgjuten i våra hjärtan skriver aposteln.
3. Han bygger genom sina apostlar. Det var och är många som väljer att lyssna till Jesus, men han väljer själv sina apostlar och garanterar på det sättet sin apostoliska fortsättning.
4. En fjärde tanke som lyftes är därför vikten av mission. Ordet och Sakramenten ska förmedlas vidare till nya grupper. De får inte stanna i det egna sammanhanget med risk att gemenskapen blir sluten.
5. För det femte var vi införstådda med att Jesus bygger sin församling i korsets skugga. Korset är ett av församlingens kännetecken och en närvarande verklighet ibland oss.
6, Någon talade med stor medkänsla om sökningstider. Om det är Herren som bygger sin församling finns det sökningstider och det gäller för oss att vara både lyhörda och lydiga.
Innan dagen var slut samtalade vi också något om spänningen mellan den kristne som enskild och församlingen som helhet. Uttrycket "jag ska gå till kyrkan" är ett standarduttryck som nu måste sättas i fråga. Vi kan lika gärna påstå att vi är kyrkan. I koinonians fall är vi en församlingsliknande gemenskap och vi önskar att den över sikt ska vara stabil.
Avslutningsvis talade vi om reformationen och den artikeln i CA som säger att "de heligas samfund är där Guds Ord rent förkunnas och sakramenten rät förvaltas." Denna formulering skrevs av romersk-katolska kristna. Det är något vi kanske inte tänker på men jag tror att den definitionen i sin enkelhet ännu är gångbar i såväl den Romersk-katolska kyrkan som i de ortodoxa kyrkorna. Martin Luther bröt aldrig med Rom men exkommunicerades av Rom. Våra bekännelseskrifter antagna vid Upsala möte 1593 ville justera vad man menade smärre avvikelser från den allmänkyrkliga uppfattningen. I den meningen ville Luther representera den allmänkyrkliga linjen likaväl som påven. När reformationen genomfördes i Sverige bildades aldrig någon ny kyrka. Den gamla reformerades. Men det måste erkännas att historien har satt sina spår. Vår allmänneliga kyrka blev Svenska kyrkan och den stora krisen i dag är nog att Svenska kyrkan behöver räddas från förfall och genomgå en ny reformation.
Vi läste också tillsammans biskop Biörns artikel i DAGEN. Du kan hitta den och läsa den genom att klicka här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar