Puh, så var matchen slut. Svenskarna får vara mycket nöjda med resultatet 1-1 mot Nederländerna. Det var ett viktigt resultat. Men som nye tränaren sa: "Här finns mycket att jobba på. Mycket att förbättra", och det är inte svår att hålla med om.
Idag har jag börjat med Bibelförklaringarna. Under åtta tisdagar framöver ska jag gå igenom och försöka förklara Romarbrevets tredje huvuddel, det vill säga kapitlen 9-11. De handlar om Paulus sorg och vånda över spänningarna i församlingen i Rom. Han måste få judarna att förstå att hedningarna också hör till det utvalda folket genom tron på Messias. Han bedyrar att så har Guds frälsningsplan sett ut och den är inte ändrad på något sätt. Problemet för Israel är att de snavar och faller på sin väg till Gud på en sten. Det är deras eget fel att de i sin iver inte är öppna och mottagliga för Guds Messias, Jesus från Nasaret. I slutet av genomgången förklarar Paulus att Israels fall inte gäller alla. Det har alltid funnits en kvarleva som bär löftena vidare genom historien och deras fall är tillfälligt. Det kommer en dag när hela Israel ska bli frälst. Vänner, vi har något att se fram emot!
Tidigare på dagen har jag fortsatt utkasten till helgen. På fredag bär det iväg till Finland, tillbaka på måndagen för att se Bajen spela mot Örebro och hem på tisdagen för nästa del av Bibelförklaringarna, då 9:6ff. Det blir några intensiva dagar och som det ser ut nu kan det inte bli några bloggar i helgen. Om jag inte hittar någon dator på hotellet och det är väl inte helt omöjligt.
I högerspalten här bredvid har jag länkat till några vänner, bland andra Anders Gerdmar. Under några månader har jag lite besviket konstaterat att där inte händer något. Nu har jag upptäckt att han har bytt adress och jag har ändrat länken. Den går nu till hans hemsida. Den är snygg och lätt att orientera sig på och värd ett besök. Där finns också några videoinspelningar från Skandinaviska teologiska högskolan till min glädje. Jag har inte haft tid att lyssna på mer än en halvtimme, men senare ska jag ta tid till det. Där hittar du högklassisk undervisning.
I samma högerspalt hittar du prästen Patrik Pettersson. Också¨han är värd att besöka. Idag läste jag hans insändare i SvD där han lägger till rätta ärkebiskopen Antje Jackelens påhopp. Sofia Lilly Jönsson går steget längre i Expressen. Där lyder rubriken "Allt handlar inte om dig, Antje Jackelen." Du hittar den genom att klicka här. Antje har skrivit en artikel om hur eländigt det är att bli kritiserad, ja avrättad, av så många på Twitter. Sofia Lilly kallar artikeln, där Antje hänger ut prästen Patrik Pettersson, för "pinsamt självömkande". Och det är just vad det är. Dag Sandahl skrev i samma ärende någon dag tidigare att biskop Giertz eller biskop Gärtner hade varit tacksamma och glada om förföljelsen hade stannat vid Twitter. Som det blev hängdes de och kv*nn*pr*stmotst*nd*re i allmänhet ut i TV, radio och de stora dagstidningarna. Hela den offentliga makten häcklade kyrkans trogna. Även om förföljelsen avtagit något så har vi i stället fått en tystnadens kultur. Inte bara i dogmatiska frågor utan mer allmänt om mobbning, arbetsmiljö och politikerstyrning. Men nu verkar det faktiskt som att bubblan håller på att spricka. Det tycker jag är spännande även om ingen av oss vet vad som kan komma i stället.
För övrigt har jag idag läst ut boken Den glömda kyrkan - om herrnhutismen i Skandinavien. Sista bidraget i denna antologi var intressant. Det handlar om Nådens ordning. Jag har alltid trott att schemat kommer från gammalkyrkligheten, typ Stengrunden. Men tydligen fanns mönstret förankrat redan inom herrnhutismen. I sista kapitlet jämför Per von Wachenfeldt de herrnhutiska levnadsförloppen och David Hollatz bok Nådens Ordning som kom ut 1742. Wachenfeldt visar på långtgående likheter, men som jag nämnde tidigare har herrnhutismen setts över axeln av svenska forskare. Men det verkar vara så att både pietismen i allmänhet och herrnhutismen tagit intryck av bland andra Francke och Spener. Zinzendorf läste som bekant teologi för Francke.
Det har alltid funnits i min mening en onödig spänning mellan det subjektiva och det objektiva. Det är förvisso så att frälsningen sker uteslutande gnom Guds nåd och den sker oavsett vad människan tycker och tänker om den saken. Guds Ord och sakrament är det ständiga nådeserbjudandet. Men samtidigt är människan just människa med allt vad det innebär och då kan det inte vara oviktigt med kallelsen, upplysningen, omvändelsen, nyfödelsen, rättfärdiggörelsen, unio mystica, helgelsen och härliggörelsen.
Så går en dag med tankar. Plötsligt känns 1-1 som ganska oviktigt. Nu går jag och lägger mig.
Idag har jag börjat med Bibelförklaringarna. Under åtta tisdagar framöver ska jag gå igenom och försöka förklara Romarbrevets tredje huvuddel, det vill säga kapitlen 9-11. De handlar om Paulus sorg och vånda över spänningarna i församlingen i Rom. Han måste få judarna att förstå att hedningarna också hör till det utvalda folket genom tron på Messias. Han bedyrar att så har Guds frälsningsplan sett ut och den är inte ändrad på något sätt. Problemet för Israel är att de snavar och faller på sin väg till Gud på en sten. Det är deras eget fel att de i sin iver inte är öppna och mottagliga för Guds Messias, Jesus från Nasaret. I slutet av genomgången förklarar Paulus att Israels fall inte gäller alla. Det har alltid funnits en kvarleva som bär löftena vidare genom historien och deras fall är tillfälligt. Det kommer en dag när hela Israel ska bli frälst. Vänner, vi har något att se fram emot!
Tidigare på dagen har jag fortsatt utkasten till helgen. På fredag bär det iväg till Finland, tillbaka på måndagen för att se Bajen spela mot Örebro och hem på tisdagen för nästa del av Bibelförklaringarna, då 9:6ff. Det blir några intensiva dagar och som det ser ut nu kan det inte bli några bloggar i helgen. Om jag inte hittar någon dator på hotellet och det är väl inte helt omöjligt.
I högerspalten här bredvid har jag länkat till några vänner, bland andra Anders Gerdmar. Under några månader har jag lite besviket konstaterat att där inte händer något. Nu har jag upptäckt att han har bytt adress och jag har ändrat länken. Den går nu till hans hemsida. Den är snygg och lätt att orientera sig på och värd ett besök. Där finns också några videoinspelningar från Skandinaviska teologiska högskolan till min glädje. Jag har inte haft tid att lyssna på mer än en halvtimme, men senare ska jag ta tid till det. Där hittar du högklassisk undervisning.
I samma högerspalt hittar du prästen Patrik Pettersson. Också¨han är värd att besöka. Idag läste jag hans insändare i SvD där han lägger till rätta ärkebiskopen Antje Jackelens påhopp. Sofia Lilly Jönsson går steget längre i Expressen. Där lyder rubriken "Allt handlar inte om dig, Antje Jackelen." Du hittar den genom att klicka här. Antje har skrivit en artikel om hur eländigt det är att bli kritiserad, ja avrättad, av så många på Twitter. Sofia Lilly kallar artikeln, där Antje hänger ut prästen Patrik Pettersson, för "pinsamt självömkande". Och det är just vad det är. Dag Sandahl skrev i samma ärende någon dag tidigare att biskop Giertz eller biskop Gärtner hade varit tacksamma och glada om förföljelsen hade stannat vid Twitter. Som det blev hängdes de och kv*nn*pr*stmotst*nd*re i allmänhet ut i TV, radio och de stora dagstidningarna. Hela den offentliga makten häcklade kyrkans trogna. Även om förföljelsen avtagit något så har vi i stället fått en tystnadens kultur. Inte bara i dogmatiska frågor utan mer allmänt om mobbning, arbetsmiljö och politikerstyrning. Men nu verkar det faktiskt som att bubblan håller på att spricka. Det tycker jag är spännande även om ingen av oss vet vad som kan komma i stället.
För övrigt har jag idag läst ut boken Den glömda kyrkan - om herrnhutismen i Skandinavien. Sista bidraget i denna antologi var intressant. Det handlar om Nådens ordning. Jag har alltid trott att schemat kommer från gammalkyrkligheten, typ Stengrunden. Men tydligen fanns mönstret förankrat redan inom herrnhutismen. I sista kapitlet jämför Per von Wachenfeldt de herrnhutiska levnadsförloppen och David Hollatz bok Nådens Ordning som kom ut 1742. Wachenfeldt visar på långtgående likheter, men som jag nämnde tidigare har herrnhutismen setts över axeln av svenska forskare. Men det verkar vara så att både pietismen i allmänhet och herrnhutismen tagit intryck av bland andra Francke och Spener. Zinzendorf läste som bekant teologi för Francke.
Det har alltid funnits i min mening en onödig spänning mellan det subjektiva och det objektiva. Det är förvisso så att frälsningen sker uteslutande gnom Guds nåd och den sker oavsett vad människan tycker och tänker om den saken. Guds Ord och sakrament är det ständiga nådeserbjudandet. Men samtidigt är människan just människa med allt vad det innebär och då kan det inte vara oviktigt med kallelsen, upplysningen, omvändelsen, nyfödelsen, rättfärdiggörelsen, unio mystica, helgelsen och härliggörelsen.
Så går en dag med tankar. Plötsligt känns 1-1 som ganska oviktigt. Nu går jag och lägger mig.
2 kommentarer:
Tack Hakan, mycket intressant. Har du last boken heart and mind av teologen Dr Alexander Shaia. Det stammer med vad du har sagt, sarskilt kapitlet som handlar om Markus evangeliet.
Gud Välsignar Er!
James
Hej James. Upptäckte först nu att du skrivit. Nej, jag har inte läst boken eller ens hört talas om den. Ska lägga den på minnet. Jag läser gärna. Ha det så bra och hälsa!
Skicka en kommentar