Så var det hög tid att skriva något.
I torsdags var jag på United i Malmö. Det var verkligen en fin upplevelse. Ja, mer än så eftersom jag hade ett långt samtal med pastorn Magnus Persson. Han har gjort en fascinerande resa. Från att ha varit den store busen till att leva med den Herren som förbarmar sig över alla. Under senare år har han upptäckt det reformatoriska arvet med sina Sola Scriptura, Sola fidei och så vidare, och han har steg för steg delat med sig av sina upptäckte till församlingen. Jag fick klart för mig att gode vännen kyrkoherden Bert Löndahl varit hans mentor. Bättre mentor går knappast att få.
På kvällen firades mässan. United firar nu mässan varje söndag och varje torsdagskväll. Den kristna församlingens absoluta centrum är just nattvarden med Herren Jesus i centrum. Allt annat kan vi klara oss utan. Och detta enkla faktum att Jesus Kristus är i, med och under gestalterna av bröd och vin. Är han inte det kan vi klara oss utan nattvarden också.
Vi firade inte mässan i stora salen utan i kapellet. det rymmer kanske 70-80 personer. Kapellet var helt fyllt och människor satt utanför ingången men deltog som om de satt längst fram. De flesta var i åldern mellan 20 och 40 år och när de svarade i växelläsningarna var det som om de var ett hjärta och en röst.
Under några år minskade församlingen i antal. Alla tyckte inte om förändringen, men nu verkar det som att minskningen stannat av och jag tror att antalet medlemmar åter kommer att öka. Jag har aldrig varit på söndagens högmässa, men uppfattade att det i det närmaste 'är fullt i stora salen det vill säga mellan 2 och 300.
I vårt samtal som jag inte ska berätta om här framgick ändå att Magnus Persson liksom jag själv längtade efter nya reformatoriska nätverk. Det får nu vara mitt nya böneämne. Magnus är i grund pingstpastor och har en helt annan bakgrund än jag själv har, men var det inte framåt vi skulle se? Peter Halldorf är också pingstpastor av födseln och visst måste det kunna sägas att hans upptäckter och sätta att leda har förändrats? Jag tycker att det är tydligt att Gud möblerar om i kyrkogeografin, förmodligen för att de behövs.
I går predikade jag i Pingstkyrkan i Klevshult. Jag hade fått ämnet "Hoppet", och började med att fråga om de trodde att det finns hopp för svenska kristenhet. Med erfarenheterna från Malmö kunde jag antyda att det finns det. Profeten Elia befann sig i en djup depression med självmordstankar och trodde att han var ensam kvar i Israel. Då, där i grottan, talade Herren till honom och sa att det finns 7 000 män i landet som inte har böjt knä för Baal. Jag hade inte tänkt ut formuleringen i förväg men hörde mig själv säga att det finns många kristna i vårt land som i bildlig mening lever sina liv i grottor. Det är dags att komma ut ur grottorna!!!
Vi lever i spännande tider och under de närmaste månaderna ska jag ha flera sådana möten. Vi får se vart det tar vägen. Funderar aldrig du över vad som behöver hända i Guds församling? Hur ber du? Hur hör du?
I torsdags var jag på United i Malmö. Det var verkligen en fin upplevelse. Ja, mer än så eftersom jag hade ett långt samtal med pastorn Magnus Persson. Han har gjort en fascinerande resa. Från att ha varit den store busen till att leva med den Herren som förbarmar sig över alla. Under senare år har han upptäckt det reformatoriska arvet med sina Sola Scriptura, Sola fidei och så vidare, och han har steg för steg delat med sig av sina upptäckte till församlingen. Jag fick klart för mig att gode vännen kyrkoherden Bert Löndahl varit hans mentor. Bättre mentor går knappast att få.
På kvällen firades mässan. United firar nu mässan varje söndag och varje torsdagskväll. Den kristna församlingens absoluta centrum är just nattvarden med Herren Jesus i centrum. Allt annat kan vi klara oss utan. Och detta enkla faktum att Jesus Kristus är i, med och under gestalterna av bröd och vin. Är han inte det kan vi klara oss utan nattvarden också.
Vi firade inte mässan i stora salen utan i kapellet. det rymmer kanske 70-80 personer. Kapellet var helt fyllt och människor satt utanför ingången men deltog som om de satt längst fram. De flesta var i åldern mellan 20 och 40 år och när de svarade i växelläsningarna var det som om de var ett hjärta och en röst.
Under några år minskade församlingen i antal. Alla tyckte inte om förändringen, men nu verkar det som att minskningen stannat av och jag tror att antalet medlemmar åter kommer att öka. Jag har aldrig varit på söndagens högmässa, men uppfattade att det i det närmaste 'är fullt i stora salen det vill säga mellan 2 och 300.
I vårt samtal som jag inte ska berätta om här framgick ändå att Magnus Persson liksom jag själv längtade efter nya reformatoriska nätverk. Det får nu vara mitt nya böneämne. Magnus är i grund pingstpastor och har en helt annan bakgrund än jag själv har, men var det inte framåt vi skulle se? Peter Halldorf är också pingstpastor av födseln och visst måste det kunna sägas att hans upptäckter och sätta att leda har förändrats? Jag tycker att det är tydligt att Gud möblerar om i kyrkogeografin, förmodligen för att de behövs.
I går predikade jag i Pingstkyrkan i Klevshult. Jag hade fått ämnet "Hoppet", och började med att fråga om de trodde att det finns hopp för svenska kristenhet. Med erfarenheterna från Malmö kunde jag antyda att det finns det. Profeten Elia befann sig i en djup depression med självmordstankar och trodde att han var ensam kvar i Israel. Då, där i grottan, talade Herren till honom och sa att det finns 7 000 män i landet som inte har böjt knä för Baal. Jag hade inte tänkt ut formuleringen i förväg men hörde mig själv säga att det finns många kristna i vårt land som i bildlig mening lever sina liv i grottor. Det är dags att komma ut ur grottorna!!!
Vi lever i spännande tider och under de närmaste månaderna ska jag ha flera sådana möten. Vi får se vart det tar vägen. Funderar aldrig du över vad som behöver hända i Guds församling? Hur ber du? Hur hör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar