Efter Andra världskriget utvecklades den ekumeniska rörelsen snabbt, särskilt i västvärlden. För-hoppningen under 1970-talets karismatiska våg var, att den skulle stanna inom och förnya de etablerade samfundsförsamlingarna. Samtidigt fanns rädslan att de nya rörelserna skulle splittra de gamla församlingarna, vilket vi sett exempel på i frikyrkorna i Rörvik och Stockaryd. När församlingen Guds kraft startade 1987 upplevdes detta av övriga kyrkor som en mycket negativ splittring och under de första åren fanns inga relationer mellan Guds kraft och övriga församlingar i Sävsjö kommun.
Kören hade planerat att trycka upp t-shirts. Det fanns en blyertsskiss gjord med vad som skulle tryck-as. När de arbetade med namnet på stiftelsen – de upplevde att namnet var viktigt för deras identitet – fick körledaren en dag syn på skissen där det stod ”Guds kraft. Ja, tack!” – och så ett uppståndelsekors. Det blev svaret på namnfrågan.*
Under 1987-88 var det några i gruppen som gick bibelskolan på Livets ord. De åkte dock hem åtminstone varannan vecka för att hålla möten i bygdegården i Rörvik. Ibland kom någon av lärarna från Livets ord till Rörvik för att undervisa. De kunde då ha upp till åtta möten från fredag till söndag. Från Alliansförsamlingens sida upplevdes det som väldigt smärtsamt. Vid denna tid var det mycket diskussion om de frågor som ställdes på sin spets genom undervisningen som gick ut från Livets ord. Det handlade om framgångsteologi, ledarstil, helande (Kan Gud hela alla?), människor som föll under bön och andra karismatiska företeelser. Diskussionen, inte minst inom frikyrkorna, var intensiv. 1988 kom boken Parakyrkligt, som ifrågasatte alla kristna verksamheter som inte var förankrade i de traditionella samfunden – och framför allt Livets ord. Boken fanns med i studiecirklar och dess innehåll användes i det offentliga samtalet i slutet av 1980-talet.*(19) Året på bibelskolan och sommarkonferensen på Livets ord 1988 skapade en entusiasm och en övertygelse hos ledarna att Gud ville att de skulle starta en församling. Det skedde i augusti 1988 i bygdegården i Rörvik. Det hade skrivits i tidningarna om splittringen som blivit. Gruppen var kontroversiell. Normalt kunde det ändå komma 150 personer till bygdegården. Inför det möte då de skulle starta för-samlingen hade de satt in en annons som meddelade detta. Då kom bara 19 personer.*
Den tidigare körledaren var nu pastor i församlingen Guds kraft. De behövde en ny lokal och fann den i Sävsjö, så från och med 1990 blev de en Sävsjöförsamling. Misstänksamheten mot den nya församling-en var stor, så de valde att hålla sig för sig själva de första åren. De såg inte ekumenik vare sig som möjlig eller högprioriterad.*
Under de första åren var det inget problem med tillväxten, men omkring 1995 kom församlingen in i en svår period. De upplevde att glädjen försvann och engagemanget avtog – trots att många fortfarande åkte till Livets ord och kom tillbaka ”nästan övertända”.
Och vi fattade inte vad det var. Och det var riktigt, riktigt jobbigt ända tills en predikant kom och bara bad en enkel bön i början innan han skulle predika och bad bl.a. så här: ”Jesus, så bryter vi isoleringen som har kommit mot den här församlingen."*
Församlingen hade hyrt i en fastighet där även Sävsjö nya gymnasieskola expanderade. Det började bli trångt och församlingen bad och sökte en ny plats att vara på. En informant berättar om att Ulf Ekman hade fått ett profetiskt tilltal om att församlingen skulle placeras mitt i samhället. Bönesvaret blev hotellet i Sävsjö, som hade stått tomt ett år. Flytten blev en del av vägen ur isoleringen. Hotellet var komplett och församlingen började driva det som ett aktiebolag. Det upplevdes positivt av Sävsjöborna, som nu kunde ordna rum för sina gäster. Kontakter skapades och sektstämpeln började blekna.*
Pastorn i Guds kraft tog vid den här tiden ett initiativ för närmande till de andra kyrkorna i Sävsjö ge-nom att inbjuda till en ledarsamling. De möttes, men de övriga tyckte att det var horribelt att ”den store splittraren i kommunen nu tog en ansats till enhet”, som en informant uttrycker det.*
Ett viktigt steg för församlingen att orientera sig ekumeniskt blev mötet med den nya pastorn i Hög-landskyrkan (då Baptistkyrkan) i Sävsjö 1996. Han kom in på hotellet en dag och de två pastorerna fann varandra och en vänskap utvecklades under de 14 år som pastorn stannade i Höglandskyrkan. Deras relation blev vägen för församlingen Guds kraft in i gemenskap med de andra kyrkorna – även om den vägen inte var rak.*
Första steget in i den formella ekumeniska gemenskapen kom att bli församlingens engagemang i skolkyrkan i Sävsjö, ett expanderande arbete som gjorde att arbetsgruppen möttes nästan varje månad. Bl.a. introducerades ett kamratstödjararbete. Vid samma tid tog pastorerna i församlingarna Hög-landskyrkan och Guds kraft ett initiativ, till vad de kallade strategisk förbön för Sävsjö. Alla kyrkor inbjöds, men den första tiden alternerade bönetillfällena mellan dessa två kyrkor. Efter hand hölls bönesamlingarna, som pågick regelbundet under tio år, även i Svenska kyrkan och andra kyrkor i kommunen. Församlingen Guds kraft fick också, vid samma tid som de inbjöds till skolkyrkoarbetet, en inbjudan till Sävsjö kristna råd, men den inbjudan togs tillbaka, eftersom det framkom att församlingarnas företrädare inte var eniga. Numera är församlingen medlem i Sävsjö kristna råd.*
I början av 2000-talet då upplevde nog jag att vi var accepterade på ett plan, men sen finns det ju andra plan. Jag menar, att det är en sak att vi som ledare umgås. [---] Om inte annat så finns det tveksamhet. Det kan bero på teologiska saker, men det kan också bara bero på att dom kom på nåt möte och tyckte: Vad konstiga dom är! Och så låg det oss i fatet så att säga. Det har ju funnits en pe-riod, då ganska många inte hälsade. Dom gick demonstrativt över på andra sidan gatan.*
Det tog alltså ungefär 15 år för församlingen Guds kraft att finna en plats i den ekumeniska gemenskapen i Sävsjö. Det är ungefär samma tid som behövdes av försoningsprocesser i relation till trosförsamlingarna i Borås och Uddevalla, vilka också studeras i detta projekt. Det är kortare tid, historiskt sett, än vad det ofta tar att återknyta relationer som skadats mellan församlingar, när nya samfund uppstått. Detta kan ha berott på att det på alla dessa orter funnits nyckelpersoner som aktivt medverkat till försoningsprocessen genom relationsbyggande.
2001 startade församlingen Guds kraft en kristen skola. Hotellet var inte ändamålsenligt för denna, så de köpte en annan byggnad centralt i Sävsjö, där både skolan och församlingen sedan dess har bedrivit sin verksamhet.*
(19) Nilsson, Fred (1988) .Parakyrkligt - om business och bön i Sverige Verbum
Guds kraft
Efter separationen vintern 1987 mellan Alliansförsamlingen i Rörvik och ungdomarna i kören saknade dessa en tydlig församlingstillhörighet. De samlades till bön och bibelstudier hemma hos körledaren och hans fru. De var ofta omkring 30 personer, men kunde någon gång vara 50 – de flesta under 25 år, många tonåringar. Det var en tid av mycket bön och samtal för körledaren och gruppens kärna, cirka tio personer. De ville inte starta någon ny församling, men ville ”bli mer offentliga med detta”. När de sökte en form för arbetet fick de höra att Livets ord var en stiftelse, så de startade en stiftelse.*Kören hade planerat att trycka upp t-shirts. Det fanns en blyertsskiss gjord med vad som skulle tryck-as. När de arbetade med namnet på stiftelsen – de upplevde att namnet var viktigt för deras identitet – fick körledaren en dag syn på skissen där det stod ”Guds kraft. Ja, tack!” – och så ett uppståndelsekors. Det blev svaret på namnfrågan.*
Under 1987-88 var det några i gruppen som gick bibelskolan på Livets ord. De åkte dock hem åtminstone varannan vecka för att hålla möten i bygdegården i Rörvik. Ibland kom någon av lärarna från Livets ord till Rörvik för att undervisa. De kunde då ha upp till åtta möten från fredag till söndag. Från Alliansförsamlingens sida upplevdes det som väldigt smärtsamt. Vid denna tid var det mycket diskussion om de frågor som ställdes på sin spets genom undervisningen som gick ut från Livets ord. Det handlade om framgångsteologi, ledarstil, helande (Kan Gud hela alla?), människor som föll under bön och andra karismatiska företeelser. Diskussionen, inte minst inom frikyrkorna, var intensiv. 1988 kom boken Parakyrkligt, som ifrågasatte alla kristna verksamheter som inte var förankrade i de traditionella samfunden – och framför allt Livets ord. Boken fanns med i studiecirklar och dess innehåll användes i det offentliga samtalet i slutet av 1980-talet.*(19) Året på bibelskolan och sommarkonferensen på Livets ord 1988 skapade en entusiasm och en övertygelse hos ledarna att Gud ville att de skulle starta en församling. Det skedde i augusti 1988 i bygdegården i Rörvik. Det hade skrivits i tidningarna om splittringen som blivit. Gruppen var kontroversiell. Normalt kunde det ändå komma 150 personer till bygdegården. Inför det möte då de skulle starta för-samlingen hade de satt in en annons som meddelade detta. Då kom bara 19 personer.*
Den tidigare körledaren var nu pastor i församlingen Guds kraft. De behövde en ny lokal och fann den i Sävsjö, så från och med 1990 blev de en Sävsjöförsamling. Misstänksamheten mot den nya församling-en var stor, så de valde att hålla sig för sig själva de första åren. De såg inte ekumenik vare sig som möjlig eller högprioriterad.*
Under de första åren var det inget problem med tillväxten, men omkring 1995 kom församlingen in i en svår period. De upplevde att glädjen försvann och engagemanget avtog – trots att många fortfarande åkte till Livets ord och kom tillbaka ”nästan övertända”.
Och vi fattade inte vad det var. Och det var riktigt, riktigt jobbigt ända tills en predikant kom och bara bad en enkel bön i början innan han skulle predika och bad bl.a. så här: ”Jesus, så bryter vi isoleringen som har kommit mot den här församlingen."*
Församlingen hade hyrt i en fastighet där även Sävsjö nya gymnasieskola expanderade. Det började bli trångt och församlingen bad och sökte en ny plats att vara på. En informant berättar om att Ulf Ekman hade fått ett profetiskt tilltal om att församlingen skulle placeras mitt i samhället. Bönesvaret blev hotellet i Sävsjö, som hade stått tomt ett år. Flytten blev en del av vägen ur isoleringen. Hotellet var komplett och församlingen började driva det som ett aktiebolag. Det upplevdes positivt av Sävsjöborna, som nu kunde ordna rum för sina gäster. Kontakter skapades och sektstämpeln började blekna.*
Pastorn i Guds kraft tog vid den här tiden ett initiativ för närmande till de andra kyrkorna i Sävsjö ge-nom att inbjuda till en ledarsamling. De möttes, men de övriga tyckte att det var horribelt att ”den store splittraren i kommunen nu tog en ansats till enhet”, som en informant uttrycker det.*
Ett viktigt steg för församlingen att orientera sig ekumeniskt blev mötet med den nya pastorn i Hög-landskyrkan (då Baptistkyrkan) i Sävsjö 1996. Han kom in på hotellet en dag och de två pastorerna fann varandra och en vänskap utvecklades under de 14 år som pastorn stannade i Höglandskyrkan. Deras relation blev vägen för församlingen Guds kraft in i gemenskap med de andra kyrkorna – även om den vägen inte var rak.*
Första steget in i den formella ekumeniska gemenskapen kom att bli församlingens engagemang i skolkyrkan i Sävsjö, ett expanderande arbete som gjorde att arbetsgruppen möttes nästan varje månad. Bl.a. introducerades ett kamratstödjararbete. Vid samma tid tog pastorerna i församlingarna Hög-landskyrkan och Guds kraft ett initiativ, till vad de kallade strategisk förbön för Sävsjö. Alla kyrkor inbjöds, men den första tiden alternerade bönetillfällena mellan dessa två kyrkor. Efter hand hölls bönesamlingarna, som pågick regelbundet under tio år, även i Svenska kyrkan och andra kyrkor i kommunen. Församlingen Guds kraft fick också, vid samma tid som de inbjöds till skolkyrkoarbetet, en inbjudan till Sävsjö kristna råd, men den inbjudan togs tillbaka, eftersom det framkom att församlingarnas företrädare inte var eniga. Numera är församlingen medlem i Sävsjö kristna råd.*
I början av 2000-talet då upplevde nog jag att vi var accepterade på ett plan, men sen finns det ju andra plan. Jag menar, att det är en sak att vi som ledare umgås. [---] Om inte annat så finns det tveksamhet. Det kan bero på teologiska saker, men det kan också bara bero på att dom kom på nåt möte och tyckte: Vad konstiga dom är! Och så låg det oss i fatet så att säga. Det har ju funnits en pe-riod, då ganska många inte hälsade. Dom gick demonstrativt över på andra sidan gatan.*
Det tog alltså ungefär 15 år för församlingen Guds kraft att finna en plats i den ekumeniska gemenskapen i Sävsjö. Det är ungefär samma tid som behövdes av försoningsprocesser i relation till trosförsamlingarna i Borås och Uddevalla, vilka också studeras i detta projekt. Det är kortare tid, historiskt sett, än vad det ofta tar att återknyta relationer som skadats mellan församlingar, när nya samfund uppstått. Detta kan ha berott på att det på alla dessa orter funnits nyckelpersoner som aktivt medverkat till försoningsprocessen genom relationsbyggande.
2001 startade församlingen Guds kraft en kristen skola. Hotellet var inte ändamålsenligt för denna, så de köpte en annan byggnad centralt i Sävsjö, där både skolan och församlingen sedan dess har bedrivit sin verksamhet.*
(19) Nilsson, Fred (1988) .Parakyrkligt - om business och bön i Sverige Verbum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar