Bibelskolan och Missionsbasen

Bibelskola

Efter sju veckor av möten var, trots att kyrkan fortfarande fylldes varje kväll, de ledande överens om att det var dags att byta inriktning. Förslaget blev att fortsätta med bibelundervisning. Kyrkorådet ställde sig bakom förslaget och en kommitté utsågs som också skulle verka för att arbetet skulle ske ekumeniskt.(12) Hjälmserydskretsens frikyrkor inbjöds att vara med, men eftersom pastorn i kretsen var avvaktande inför en kyrkoherde som dels var negativ till kvinnliga präster, dels drev en högkyrklig linje, föll den tanken och verksamheten bedrevs enbart i Svenska kyrkans regi.* Det var fullsatt i församlingshemmet i Rörvik när kyrkoherden undervisade över ämnen som nådegåvorna och det andliga livet. Där samlades människor främst från Svenska kyrkan, Alliansmissionen och Pingströrelsen. Under de följande somrarna deltog församlingen efter beslut i kyrkorådet i tältkampanjer i Gamla Hjälmseryd (Tält84) och Stigåsa (Tält85).(13) Många av de frikyrkliga stannade kvar i sina församlingar, men inte så få började hitta sin församlingsgemenskap i Svenska kyrkan i Hjälmseryd.* Antalet gudstjänst-besökare vid högmässorna i Hjälmseryds kyrka ökade från 15-20 till omkring 100.*

Så då levde ju verkligen Hjälmseryds församling upp, så att en normal söndag så kunde det ju vara 100 personer i kyrkan, och nattvardsgång och lovsång och öppenhet.* Orsaken till detta var också att bibelskolan drog till sig människor från ett större geografiskt område. De hyrde rum i bygden och gudstjänsterna i Hjälmseryds nya kyrka blev en naturlig mötesplats.

Vid kyrkorådet 1985-02-08 redogjorde kyrkoherden för planerna på en bibelskola. Mer information gavs under de följande kyrkoråden, bl.a. om studieförbundet SKS var intresserade av att medverka.
(14) 1985-09-21 meddelas i protokollet att bibelskolan startat. Under första året var antalet elever drygt 30. Bibelskolan på årsbasis fortgick till och med vårterminen 1989 med lärare från såväl Sverige som andra länder. Bland dem fanns Eva Spångberg, flera präster varav någon senare anslöt sig till Livets ord, samt Charles Sibthorpe och Marc Dupont med flera andra som var flitigt anlitade i karismatiska kretsar vid denna tid.*

Vad jag har förstått genom intervjuer och protokollsläsning var det under denna tid ingen större kritik inom Hjälmseryds församling mot utvecklingen. En del av det som hände kunde uppfattas som svårt att förstå, men det positiva tycks ha övervägt med t.ex. välfyllda gudstjänster.* 1986 hölls den första sommarbibelskolan med hundratals tillresande, då ”hela bygden var engagerad i det här” och ställde upp med praktiskt arbete, samt mat och logi för deltagarna.(15)

Missionscenter

Första januari 1992 trädde en ny pastoratsindelning i kraft. Församlingarna Hjälmseryd, Hultsjö och Stockaryd bildade därmed ett pastorat.(16) Kyrkoherden i Stockaryd blev med ålderns rätt kyrkoherde i pastoratet, medan tjänsten för kyrkoherden i Hjälmseryd förändrades till en komministertjänst.

Till kyrkorådet 1992-10-05 hade det kommit in en ansökan från föreningen Guds ord, den förening som bildats för bibelskolan och missionsarbetet, om att få förvärva ett markområde nära nya kyrkan. Tanken var att marken skulle användas för att bygga ett missionscenter, som också kunde ge utrymme för församlingsaktiviteter. Meningarna i kyrkorådet var delade. I §29 kan man läsa:

En livlig diskussion ang. byggnationen och verksamheten följer, varvid också framkommer den stora oro som finns i bygden, både inom kyrkan och frikyrkan, inför inriktningen av den planerade verksamheten.

Kyrkorådet beslutade att bordlägga frågan. Den togs upp igen vid mötet 29 oktober och där beslutades, med ordförandens utslagsröst som avgörande, att hemställa att kyrkofullmäktige beslutar att inte sälja det aktuella markområdet. En reservation påtalar att markområdet en gång skänkts till Svenska kyrkan för att främja missionsverksamhet. Där skriver reservanten bl.a. att när man säger nej till försäljningen så säger man också… nej till det förnyelsearbete som vuxit sig allt starkare under flera år. Man säger nej till den del av församlingen som genom gåvor och arbetserbjudanden visat att de vill vara med om visionen. Man säger nej till den stora grupp ungdomar som känner församlingen som sitt hem, men som också vill strida för den världsvida kyrkan.(17)

Ansökan togs upp vid kyrkofullmäktigemötet 1992-11-25. Av protokollets § 12 framgår att fullmäktige efter votering med åtta röster mot sex beslutade att ”ej bifalla kyrkorådets förslag”. Fullmäktige upp-drog därmed åt kyrkorådet att förhandla med föreningen Guds ord om priset för fastigheten Boatorp 1:17. Beslutet överklagades dock av formella skäl och vandrade ända upp till Kammarrätten där de klagande fick rätt.

Till kyrkofullmäktiges möte 1993-11-24 hade det kommit en ny ansökan från föreningen Guds ord om köp av fastigheten. Även denna gång hade kyrkorådet föreslagit fullmäktige att säga nej till försäljningen. I fullmäktigeprotokollets § 15 framgår att ansökan denna gång avslogs med åtta röster mot sju. I december 1993 sade den f.d. kyrkoherden upp sin komministertjänst och slutade 15 april 1994. Det året förlades sommarbibelskolan för första gången inte till Hjälmseryd, utan till Växjö domkyrka.(18)

Den som i ett utifrånperspektiv betraktar skeendet i Hjälmseryd åren 1983-1993 får lätt uppfattning-en det leddes av ett homogent team med kyrkoherden och Eva Spångberg som centrala ledare. Några av kritikerna har beskrivit det som skedde som något som var lett av ”en galen präst och en gammal tant”. Bland mina lokala informanter finner jag en helt annan bild. Kyrkoherden ses som en kontroversiell präst och hans förankring i folkkyrkan var ifrågasatt, men det råder konsensus om hans goda läraregenskaper och att församlingen under hans tid upplevde ett uppsving. Eva Spångberg talas det om med stor respekt från både kyrka, frikyrka och samhället i stort. En preliminär analys antyder också att dessa två ledare hade helt olika roller i det som kallas Hjälmserydsväckelsen, där kyrkoherden var den drivande entreprenören och Eva Spångberg förefaller ha haft en roll som varit mer analytisk, men också brobyggande mellan olika åsiktsgrupperingar. Hon kunde t.ex. ha synpunkter på undervisningen när en lärare föreföll dra åt det framgångsteologiska hållet och hon försökte då skapa balans genom att själv undervisa om den sidan av den kristna tron som pekar på korset och lidandet.*

Vid besluten om försäljningen av markområdet till bibelcentret röstade Eva Spångberg båda gångerna mot, vilket kan tyckas förvånande, eftersom kyrkoherden och hon under många år utgjorde ett team. Men det förtroende hon hade i bygden gjorde att hon kunde fånga upp olika åsikter, oro och spänningar. Hennes bedömning blev att ett missionscenter skulle öka spänningarna inom församlingen. Hon var inte negativ till ett missionscenter, men hon hade en annan förståelse än den då f.d. kyrkoherden av förutsättningarna för projektet, som åtminstone i en landsbygdsförsamling inom Svenska kyrkan av många upplevdes kontroversiellt.*

Karismatisk rörelse eller traditionell väckelserörelse?

Hjälmserydsväckelsen skall, menar jag, ses som en gren av den karismatiska rörelse, som utvecklades under 1970-talet. En informant anser att det var inflytandet från denna rörelse på predikanter, församlingsledare och medlemmar i Gamla Hjälmseryds alliansförsamling, som skapade samhörigheten med kyrkoherden i församlingen:

Det var därför den kopplade ihop med en så stark karismatiker [som kyrkoherden]. Där fanns ju det här med förbön och helande. Att man föll under Andens kraft. Det var ju såna påtagliga saker som fanns där.*

Men dessutom fanns tecknen på en traditionell väckelserörelse och flera informanter berättar att det var många som kom till tro under Hjälmserydsväckelsen. En del anslöt sig till församlingar som fanns i området, medan en del valde att inte aktivt engagera sig i någon församling.*

(12) KR Hjälmseryd 1983-10-31 §77,
(13) KR Hjälmseryd 1985-10-19 §67 och 1984-11-23 §87i
(14) KR Hjälmseryd 1985-02-08 §5, 1985-03-08 §21, 1985-04-17 §38 (då även en ledningsgrupp tillsattes för bibelskolan)
(15) KR Hjälmseryd t.ex. 1986-10-22 §72 och 1993-02-04 §3
(16) KR Hjälmseryd 1991-01-08 §2
(17) Beslut samt reservation mot beslutet i KR Hjälmseryd 1992-10-29 §36
(18) KR Hjälmseryd 1994-03-02 §5 och §6, KR 1994-05-04 §4