Det finns en föreställning bland oss kristna att "vi har det", tror jag. Det är kyrkan som förvaltar Guds hemlighet. Naturligtvis ansvarar vi för att ge budskapet vidare, förvaltar sakramenten och äger det levande hoppet. Vi har många skäl att vara glada och stolta, men glöm inte bort att det endast sker genom Guds nåd. Utan att Gud verkar blir det ingenting. Det vore nog nyttigt för oss att bli påminda om hur beroende vi är av Gud.
Guds rike är större än kyrkan. Kyrkan är endast Guds ofullkomliga redskap. Jesus predikade att Guds rike hade kommit med honom, det vill säga Guds herravälde. Och han uppmanar oss att söka Guds rike, det vill säga Guds herravälde. Med andra ord; be att Gud får regera i våra liv och i gemenskapen. Vi kan be att Guds vilja sker men han själv bestämmer när, var och hur. Gud är fullständigt suverän i sitt rike. Det är hans rike. Han ensam gör att säden växer och mognar.
Vi kan likt änkan vädja dag och natt, vi kan försöka inta Guds rike, försöka likt de visa jungfrurna vara beredda. Vi kan vara tjänarna som gör vad vi ska göra för att vara färdiga när Herren kommer. Men vi kan inte ta oss någonting. Det är han som kommer med riket och som ger oss riket. Han överlämnar det och bestämmer vem eller vilka som får ta del av det. Gud är den suveräne, omutlige, fri och omöjlig att rubba. Det finns ingen människa som administrerar Guds rike.
Jesus sa till Nikodemus att om han inte föds på nytt kan han inte se Guds rike. Guds rike är osynligt. Nikodemus förstod inte hur han kunde födas på nytt men vi som varit med om det vet att vi inte födde oss själva på nytt. När vi förstod vem Jesus är och såg upp mot honom där han korsfästs och förstod att det skedde för vår skull - då föddes vi på nytt. Vi såg något av Guds herravälde och blev delaktiga av det. Vi blev medborgare i Guds rike.
Så började det och så fortsätter det. Vi ber: låt ditt rike komma.
Guds rike är större än kyrkan. Kyrkan är endast Guds ofullkomliga redskap. Jesus predikade att Guds rike hade kommit med honom, det vill säga Guds herravälde. Och han uppmanar oss att söka Guds rike, det vill säga Guds herravälde. Med andra ord; be att Gud får regera i våra liv och i gemenskapen. Vi kan be att Guds vilja sker men han själv bestämmer när, var och hur. Gud är fullständigt suverän i sitt rike. Det är hans rike. Han ensam gör att säden växer och mognar.
Vi kan likt änkan vädja dag och natt, vi kan försöka inta Guds rike, försöka likt de visa jungfrurna vara beredda. Vi kan vara tjänarna som gör vad vi ska göra för att vara färdiga när Herren kommer. Men vi kan inte ta oss någonting. Det är han som kommer med riket och som ger oss riket. Han överlämnar det och bestämmer vem eller vilka som får ta del av det. Gud är den suveräne, omutlige, fri och omöjlig att rubba. Det finns ingen människa som administrerar Guds rike.
Jesus sa till Nikodemus att om han inte föds på nytt kan han inte se Guds rike. Guds rike är osynligt. Nikodemus förstod inte hur han kunde födas på nytt men vi som varit med om det vet att vi inte födde oss själva på nytt. När vi förstod vem Jesus är och såg upp mot honom där han korsfästs och förstod att det skedde för vår skull - då föddes vi på nytt. Vi såg något av Guds herravälde och blev delaktiga av det. Vi blev medborgare i Guds rike.
Så började det och så fortsätter det. Vi ber: låt ditt rike komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar