Idag har jag haft besök av några frikyrkopastorer och en prästkollega. Vi delar vardagens mödor med varandra, vi träffas regelbundet, samtalar och ber tillsammans. Så skälet till att vi träffas är inte formellt, inte för att Jesus denna vecka ber för oss vilket annars är Evangeliebokens rubrik för denna vecka. Nej, vi träffas andra veckor också därför att vi vill. Idag var vi hemma hos oss. Vi talar förutom om oss själva också ofta om våra vänner på gräsrotsnivå. Det finns en stark önskan hos oss att mötas i hemmen och vi delar erfarenheter från tidigare bönegrupper, hemgruppet och celler. Det har ofta sagts att det inte är så noga vad vi kallar våra små grupper, men det visar sig snart att det har stor betydelse. När vi en gång samtalade just om vad de små grupperna bäst borde kallas kunde vi inte hitta något bra namn. Vi stannade vid Jesus-grupper eftersom huvudtanken är att vi ska möta Jesus. Att tala om husmöten kunde kanske vara relevant.
En av pastorerna lånade mig en ny-utkommen bok Tillbaka till församlingen av Runar Eldebo som är pastor i Värnamo Missionskyrka eller heter den Equmeniakyrkan? Jag läste boken med intresse eftersom den utspelar sig i Värnamo. Boken handlar om hur medlemmarna bör tänka församling. Dessa tankar är i hög grad särskilt relevanta för ledare av olika slag. Jag tycker om kapitlet Accepterad och använd. Eldebo låter dessa begrepp ersätta de vanligare nåd och tjänst. På det sättet vill han förskjuta tyngdpunkten från människan till Gud. Gud accepterar oss för Jesu Kristi skull och han använder oss där vi står. Det är genomgående att Eldebo vill göra det bibliska språket för oss mer vardagsnära. Kapitel 5 av 9 heter Hallen, vardagsrummet och köket. Orden beskriver vägen in till centrum. Men här finns också utsagt att medlemmarna bör bjuda hem nya vänner till sig. Jag vet från egna samtal med Runar att detta att vara Alpha-medarbetare betyder att till vardags umgås med deltagarna. Det är deras främsta uppgift och det har lett till nya medlemmar.
Däremot sätter jag ifråga hur Eldebo tänker sig församling. Det är tveklöst så att han står för och arbetar vidare med PP Waldenströms tankar om "den nytestamentliga församlingen". Men att en svensk frikyrkoförsamling, organiserad som en demokratisk förening, skulle kunna jämföras med den nytestamentliga församlingen begriper jag helt enkelt inte. Och då är jag inte helt obevandrad i Nya Testamentet.
Gång efter annan kommer jag tillbaka till hushållen och de nytestamentliga husförsamlingarna. Måste det inte komma en tid då dessa återupprättas. Vad är en folkkyrka utan husförsamlingar, en frikyrka utan husförsamlingar? Lever inte människor i vardagen, i hem och skola, med arbetskamrater och bästa vänner? Är det inte där växten sker? Tillbaka till församlingen heter boken, men frågan kvarstår: vad betyder det? Inte betyder det väl tillbaka i tiden, till slutet av 1800-talet eller till föreningskyrkan.
Häromdagen fick jag till låns en bok av en prästkollega, en bok av frikyrkopastorn Peter Halldorf med titeln Doften av helgon. Det är väl så långt ifrån frikyrkan man kan komma. Ja, det spretar sannerligen i vår tid.
En av pastorerna lånade mig en ny-utkommen bok Tillbaka till församlingen av Runar Eldebo som är pastor i Värnamo Missionskyrka eller heter den Equmeniakyrkan? Jag läste boken med intresse eftersom den utspelar sig i Värnamo. Boken handlar om hur medlemmarna bör tänka församling. Dessa tankar är i hög grad särskilt relevanta för ledare av olika slag. Jag tycker om kapitlet Accepterad och använd. Eldebo låter dessa begrepp ersätta de vanligare nåd och tjänst. På det sättet vill han förskjuta tyngdpunkten från människan till Gud. Gud accepterar oss för Jesu Kristi skull och han använder oss där vi står. Det är genomgående att Eldebo vill göra det bibliska språket för oss mer vardagsnära. Kapitel 5 av 9 heter Hallen, vardagsrummet och köket. Orden beskriver vägen in till centrum. Men här finns också utsagt att medlemmarna bör bjuda hem nya vänner till sig. Jag vet från egna samtal med Runar att detta att vara Alpha-medarbetare betyder att till vardags umgås med deltagarna. Det är deras främsta uppgift och det har lett till nya medlemmar.
Däremot sätter jag ifråga hur Eldebo tänker sig församling. Det är tveklöst så att han står för och arbetar vidare med PP Waldenströms tankar om "den nytestamentliga församlingen". Men att en svensk frikyrkoförsamling, organiserad som en demokratisk förening, skulle kunna jämföras med den nytestamentliga församlingen begriper jag helt enkelt inte. Och då är jag inte helt obevandrad i Nya Testamentet.
Gång efter annan kommer jag tillbaka till hushållen och de nytestamentliga husförsamlingarna. Måste det inte komma en tid då dessa återupprättas. Vad är en folkkyrka utan husförsamlingar, en frikyrka utan husförsamlingar? Lever inte människor i vardagen, i hem och skola, med arbetskamrater och bästa vänner? Är det inte där växten sker? Tillbaka till församlingen heter boken, men frågan kvarstår: vad betyder det? Inte betyder det väl tillbaka i tiden, till slutet av 1800-talet eller till föreningskyrkan.
Häromdagen fick jag till låns en bok av en prästkollega, en bok av frikyrkopastorn Peter Halldorf med titeln Doften av helgon. Det är väl så långt ifrån frikyrkan man kan komma. Ja, det spretar sannerligen i vår tid.
5 kommentarer:
Men hur ska man organisera sig formellt om inte som en demokratisk förening? För att inte läran ska bli föremål för omröstning behövs en episkopal organisation över, det är ju tydligt. SvK har ju havererat där f.ö.
Detta med husgrupper som träffas i veckorna får jag allt svårare för ju mer jag tänker på det. Hur ska de kristna kunna vara ljus och salt i världen om de bara umgås med varandra. Borde inte söndagens högmässa med samvaro efteråt ge föda åt resten av veckan?
Klart man ska träffas i veckorna också som kristna bröder och systrar! Men vårt nuvarande umgängessätt där båda makar jobbar heltid och på sin höjd hinner med en bjudning i månaden gör ju att det lätt blir ett antingen-eller! Jag tror att man kan träffas lite "sekulärt" under veckorna men avsluta samvaron med ett Guds ord, en bön och en psalm (10 minuter allt som allt) oavsett om alla är kristna eller ej - precis som man i ett kristet hem läser/sjunger bordsbön oavsett om alla kan stämma in eller ej. Martin Alexandersson har skrivit om de olika nivåerna fram till full andlig gemenskap, och det första steget på vägen kan vara en vanlig hockey- eller fotbollskväll på teve där man bjuder hem BÅDE pastorn och kristna och icke kristna bekanta/vänner. Inte för att någon där och då skulle bli omvänd (men Gud kan verkligen göra under!) utan för rent nöjes skull OCH som pre-evangelisation: det blir lättare att bjuda in till Alfa-kursen - och gå med i den - om man redan känner t.ex. pastorn! Tänkvärt, tyckte jag.
I think we have forgotten how to share our lives with those around us, whether it be formal or informal. One aspect of the new testament church, either when they met in their homes or in the synagogues, they were at the avail of the Holy Spirit and open to his promptings and leading. We must learn again how to listen to the Holy Spirit and invite him in to help us share the love of God to who ever and where ever we find our selves. Irrespective of whether that's in the formal church setting or the informal one.
Sorry for writing in English! God Bless
Men alternativet till veckoträffar är inte dumburken på kvällarna. Alternativet är t.ex. ideellt och politiskt engagemang. Jag menar att man som kristen är kallad särskilt till sådant. Herren Jesus själv umgicks ju med korrupta tullindrivare och horor, jag tror inte han träffade dem genom att bjuda in till husandakter. Det slödder och patrask som behöver hjälp till Jesus hittar man genom engagemang i världsliga sammanhang.
Varför får jag bilden av de lyckliga kristna paren som träffas och tävlar i präktighet? Är det kanske avundsjuka (det är en möjlighet) eller är det något annat? För många av oss idag är familjelivet annat än en gemensam strävan hos två troende makar. Hur gär man då med hemgrupper?
Jag tror vi måste hitta nya vägar och de bli nog med nödvändighet rätt egenmäktiga. De olika samfunden bidrar inte särskilt och kan knappast göra det heller. Möjligen kunde man lära något av historien för att sedan bjuda på nya vägar. Vi få se. Jag ska skriva några bloggar om det.
Skicka en kommentar