Det är mycket med kyrkan nu. Ja, inte med Svenska kyrkan så mycket som med Kristi kyrka. Jag håller på att avsluta Hans Küngs bok The Church. Det är ingen bok man skyndar igenom precis och på måndag går tiden för fjärrlånet ut. Puh. Finns det någon därute som vet hur man kan få tag på ett ex? Jag skulle gärna ha ett exemplar i min bokhylla. Jag lånade boken för jag ville fördjupa min förståelse av koinonia i Nya Testamentet och jag har inte blivit besviken. Men boken tar ett helhetsgrepp på ekklesiologin och måste vara en klassiker i ordets rätta mening.
I går var jag tillsammans med en av talesmännen i Värnamo koinonia hos biskop Fredrik. Han presenterade sin avhandling och vi samtalade om den. Som jag sagt tidigare gör han en bra genomgång av Svenska kyrkans 1900-tals ekklesiologi. Han visar på ett tydligt sätt nödvändigheten att ta sig ur den låsning Svenska kyrkan befinnet sig i, nödvändigheten att få en förnyad syn på territorialförsamlingen och att öppna dörren för nya gemenskaper. När vetenskapsmannen Fredrik talar om gudstjänstgemenskaper begränsar han sig inte till kyrkohandboken, men när jag ställer frågor till biskopen backar han något. I det förra håller han sig till teologi och i det senare blir det organisation och kyrkorätt. Så blir såväl nödvändigheten och svårigheten uppenbar. Denna arma kyrka.
Ändå tror jag fast att det finns lösningar, men då behöver vi vända oss till den Helige Ande som Gud har gett oss i hjärtat. Och den Helige Ande verkar i människors liv. Den andliga makten ligger inte hos kyrkopolitikerna utan hos de troende. Vi behöver få se en förskjutning från makthavarna till folket. Om folket bara ville se detta och handla därefter. Ja, men, invänder några, finns det inte kyrkopolitiker som är troende? Självklart, men då har de att ledas av Anden som alla andra troende. Det går inte längre att låta sin tjänst utgå från den representativa demokratin, att fortsätta administrera den pågående inre sekulariseringen.
Lösningen är att den Helige Ande får vara drivkraften och att organisationen tjänar Guds rike, en organisation som inte försvårar utan som underlättar för ... de mindre, fria gemenskaperna. En liten gemenskap behöver en liten organisation.
Jag tror inte de minsta gemenskaperna, som celler och husgruppet, är lösningen. Det är först när de kommer samman som medelstora gemenskaper, som husförsamlingar delaktiga i uppdraget att fira gudstjänst, bedriva undervisning, mission och diakoni som koinonian förverkligas. Måtte den tiden komma snart. Var det npgon som sa; den är redan här?
I går var jag tillsammans med en av talesmännen i Värnamo koinonia hos biskop Fredrik. Han presenterade sin avhandling och vi samtalade om den. Som jag sagt tidigare gör han en bra genomgång av Svenska kyrkans 1900-tals ekklesiologi. Han visar på ett tydligt sätt nödvändigheten att ta sig ur den låsning Svenska kyrkan befinnet sig i, nödvändigheten att få en förnyad syn på territorialförsamlingen och att öppna dörren för nya gemenskaper. När vetenskapsmannen Fredrik talar om gudstjänstgemenskaper begränsar han sig inte till kyrkohandboken, men när jag ställer frågor till biskopen backar han något. I det förra håller han sig till teologi och i det senare blir det organisation och kyrkorätt. Så blir såväl nödvändigheten och svårigheten uppenbar. Denna arma kyrka.
Ändå tror jag fast att det finns lösningar, men då behöver vi vända oss till den Helige Ande som Gud har gett oss i hjärtat. Och den Helige Ande verkar i människors liv. Den andliga makten ligger inte hos kyrkopolitikerna utan hos de troende. Vi behöver få se en förskjutning från makthavarna till folket. Om folket bara ville se detta och handla därefter. Ja, men, invänder några, finns det inte kyrkopolitiker som är troende? Självklart, men då har de att ledas av Anden som alla andra troende. Det går inte längre att låta sin tjänst utgå från den representativa demokratin, att fortsätta administrera den pågående inre sekulariseringen.
Lösningen är att den Helige Ande får vara drivkraften och att organisationen tjänar Guds rike, en organisation som inte försvårar utan som underlättar för ... de mindre, fria gemenskaperna. En liten gemenskap behöver en liten organisation.
Jag tror inte de minsta gemenskaperna, som celler och husgruppet, är lösningen. Det är först när de kommer samman som medelstora gemenskaper, som husförsamlingar delaktiga i uppdraget att fira gudstjänst, bedriva undervisning, mission och diakoni som koinonian förverkligas. Måtte den tiden komma snart. Var det npgon som sa; den är redan här?
1 kommentar:
Boken finns på Amazon.com både ny och begagnad. At
Skicka en kommentar