En riktigt God Jul

 Så är det dags att önska er alla en riktigt god jul. Det här är helgen som på ett särskilt sätt ger oss möjlighet att meditera över inkarnationen. Det är en hisnande tanke att allt är skapat genom Ordet. Skapelsen stannar inte vid en tanke utan kommer till uttryck i Ordet  som i sin tur gör att allt, synligt såväl som osynligt, blir till. 

Det är detta Guds Ord som blir människan Jesus från Nasaret.

När aposteln sankt Johannes inleder sin bok skriver han "Ordet vart kött och tog sin boning i bland oss".

Han använder sig av det grekiska verbet skevoå som betyder slå upp ett tält. På det sättet påminner han oss om vandringen genom öknen. Som om Jesus blev människa, gästade oss på sin vandring genom öknen. Han föddes på natten. Då lyser ljuset som bäst. Alla kallas att se hans härlighet. Inte bara då utan också nu.

Det grekiska verbet skevoå blev ett låneord i latinet, nämligen scen. Det är som om Herren dukar upp en scen den här natten, en scen han vill att alla ska se och meditera över. Vi såg hans härlighet, fortsätter Johannes.

Vilken glädje att jag denna natt fick leda Midnattsmässan i Rydaholms kyrka även om det skedde på kyrkoherdens bekostnad. F Thomas drabbades nämligen av covid här om dagen. Nåja, Herren vare med också honom. Gott att veta att också han kan se och meditera över nattens under även om han fick vara hemma.

Till alla er, hemma eller borta, önska Kari och jag en riktigt god jul!

Kanske bär det frukt nästa år?

Nu har det gått en vecka sedan jag visade hur vårt fikonträd plötsligt skjutit fart. Nedan kommer ännu en bild, tagen en vecka senare. Är det inte fantastiskt hur fort saker och ting kan ändras?

Vid nyår brukar vi påminnas om hur mannen med fikonträdet ville hugga bort eftersom det inte gav någon frukt. Fullt begripligt, men trädgårdsmästaren sa: "Kanske bär det frukt nästa år?" Och så fick det stå kvar.

När Chantal Delsols bok Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare sjunkit ner något i mina tankar passar bilden av fikonträdet bra in. Under de senaste decennierna har jag inte haft några problem med att inse att kyrkans, som organisation, tid är förbi. Det har inte bara handlat om avfall utan lika mycket om ett Socialdemokratiska partis medvetna handlande. Det har gjort ont och väckt min avsky. Fast nu måste jag medge att dessa två processer behöver sättas in i ett ännu större sammanhang; västerlandets kulturskifte. Det är möjligt att (S) med bra stöd av (C) begripit sitt handlande, men har de haft något val? Processerna är större än dessa små partier även om de i och fr sig haft medvind. Allt de gjort har i princip lyckats.

Nu är det dags att inse fakta och våga tänka nytt. Delsol skriver att vår situation "tar oss slutligen till de första kristnas tid". När biskop Bertil Gärtner skrev på baksidan av min bok Kyrkan - Guds gåva? citerade han: "Vi går in i en tid som liknar urkyrkans. Då levde de kristna i en för samhället alternativ tro och livsstil. Omvärlden var hednisk". Det skrev han år 1989, det vill säga för 34 år sedan!

Efter min förra blogg fick jag veta att Dag Sandahl skrev om boken i oktober: 

Nu tror ni att jag läst Chantal Delsols bok Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare, Artos 2022. Det har jag. Vad mera är. Jag har drabbats av insikten att denna bok måste vi läsa och samtala om.

Även biskop Roland skrev i november på Facebook:

En omtumlande bok! Den skall återlämnas till biblioteket 2022-11-30 så jag hinner nog läsa den ytterligare en gång. 

Som ni ser av bilden nedan bör vi ge varandra ytterligare ett år. Saker och ting kan förändra sig - åtminstone i det lilla.

Den kristna civilisationen är slut

 Med det här inlägget vill jag bara slå ett slag för en bok eller rättare sagt för några tankar om det pågående paradigmskiftet. Att västvärlden och därmed också den västerländska kyrkan genomgår ett paradigmskifte har stått klart för mig ganska länge. Men varför och hur det går till har inte varit lika enkelt att förstå. Det är det kanske för övrigt inte nu heller. det är komplicerade skeenden vi talar om.

Boken som jag läst heter Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare. Den är skriven av den franske filosofen Chantal Delsol. Boken består av fyra delar och jag tänker inte försöka redogöra för eller diskutera den här, men upplägget delar jag gärna.

I den första delen målar hon upp den ångest västerlandet upplevt och upplever sedan 1960-talet. 1965 eller 1968 brukar vara den tid då postmoderniteten eller senmoderniteten får sitt första genombrott. Här visar hon bland annat hur människan tidigare trott på utopier, det klasslösa samhället, den fria marknaden och så vidare. I dag finns det knappast några människor som tror på detta. Till detta trons avklädande hör också att ingen längre tror på en förlängning av den kristna civilisationen. Det betyder inte att de kristna riterna bara försvinner, men de töms på sitt innehåll. Vi får också en kyrka utan Kristus.

I den andra delen visar hon på den normativa omvändningen, det vill säga hur moralen förändras. Sedvänjor, som den att fira jul, töms på sitt innehåll och fylls med nytt innehåll. Vi ska inte glömma att det gick till just så när kristendomen besegrade hedendomen. Basilikorna blev till kyrkor, solens födelse blev till Kristi födelses fest och så vidare. Detta pågick ungefär hundra år. Bit för bit förändrades hedendomen. Inte så sällan brukade de kristna makten till egen fördel när de kom i majoritetsställning.

I den tredje delen talar hon om den ontologiska omvändningen. Nu blir det filosofi på riktigt, men hon visar hur förändringarna av seder och bruk är ett resultat av en förändrad tro, religion eller tidsanda. Huvudtesen tycks vara att monoteismen är på väg ut och i stället får vi panteism eller deism, skulle jag vilja tillägga. Det finns många gudar eller gud finns överallt. I dessa paradigmatiska förändringar stiftar staten lagar allteftersom saker och ting förändras. Nu går kristendomen ut och hedendomen kommer tillbaka. Det kyrkan en gång förbjöd på 3-400-talet kommer tillbaka, som till exempel skilsmässor, barnamord, rätten till frivillig död et cetera. Detta är lagstiftningar som kyrkan inte kan gå emot eftersom nu råder en annan tro än kyrkans.

I den fjärde delen sägs att "Det är inte säkert att Gud förlorade på förändringen". Här slutar boken, men här börjar för min del det riktigt intressanta samtalet. Mer om det senare.

En profetisk hälsning

Kari och jag har under sommaren haft ett fikonträd på balkongen. Vi fick ett skott av Jakob och Maria nere i Skåne och det tog sig! Sedan kom senhösten och vi valde att ta in trädet. Några veckor senare tappade den alla bladen. Jag tycker det var lite tråkigt eftersom jag tycker om de bibliska träden olivträdet, fikonträdet och vinrankan. Maria tröstade oss genom att säga att det kom nog att återhämta sig, - så låt det bara stå. 

Själv tänkte jag på det där fikonträdet i Luk 13 som inte bar frukt. Mannen som hade planterat det hade inte funnit frukt på det på tre år och ville hugga bort det. Men trädgårdsmästaren vädjade för det och ville sköta om det ett år till. Och så blev det. Texten brukar dyka upp vid nyår i vårt kyrkoår. Ge det en chans till.

Men jag tänker också på fikonträdet i Matt 21. Jesus förbannade det och det vissnade. Lärjungarna blev förvånade och undrade hur det där gick till. Det är då Jesus undervisar om bönens makt. Bönen kan åstadkomma förändringar som kan tyckas omöjliga.

Så - häromdagen - hände det, se bilden nedan. Det är inte alltid vi ser vad som händer i det osynliga. Jag kunde inte låta bli att lägga ut den här underbara lilla plantan. Nu ska den få tala vidare med mig under året som ligger framför oss. Ha en bra dag.

Landet som glömde Gud

I början av veckan var jag lite sjuk och passade då på att se på ett klipp som kom med ett utskick. Det är direktorn för Claphaminstitutet, Per Ewert, som föreläser utifrån sin avhandling. Hans avhandling handlar om hur Sverige blev sekulariserat. Jag har själv inte läst den, men den lär finnas i sin engelska version på nätet. Jag var måttligt intresserad eftersom jag tycker att jag lärt mig hur (S) med stor beslutsamhet undergrävt Svenska kyrkans kristna identitet. Men, som sagt eftersom jag var lite sjuk, kunde jag fördriva tiden. Så jag lyssnade. Och det var en mycket bra föreläsning eller snarare berättelse om hur (S) medvetet och tålmodigt burit sig åt med hjälp av politiken. Jag skulle nog också vilja tillägga på grund av en svag och eftergiven kristenhet. Exempel?

När skolväsendet skulle göras om i början på 1960-talet gjordes Sverige största protestlista. Namninsamlingen innehöll över 40 % av Sveriges befolkning. Man ville att kristendomen skull vara kvar i skolorna. Per Ewert sökte sig som en riktig forskare till Socialdemokraternas partistyrelsers protokoll och lusläste för att se hur (S) reagerade på namninsamlingen. Det fanns inte en rad om denna! (S) valde inte bara att helt bortse från den. Man förbigick den med tystnad. Tala om maktfullkomlighet.

Föreläsningen hittar du här och den börjar 6 minuter in i klippet.

https://www.youtube.com/watch?v=8n9r3iAduC0

Per Ewert har också publicerat en bok utifrån sin avhandling. Den heter Landet som glömde Gud.

Svensk Pastoraltidskrift valde i senaste numret av SPT, nr 24 2022, arr recensera en annan intressant bok på temat. Det heter Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare. Den är skriven av en fransk filosof och historiker. Hon heter Chantal Delson (1947-). Vad jag förstår av recensionen har hon samma tankar som den irländske professorn vid Princeton Peter Brown (1935-) De hävdar båda att Europa aldrig blev riktigt kristnat. Den kristna tron lade sig ovanpå hedendomen och nu när kristendomen förlorat greppet kommer hedendomen fram. Jag har i dag beställ den förra boken och lovar återkomma, men det här är skälet till att jag inte längre bloggar så mycket om kristendomens svaga ställning eller Svenska kyrkans svek på mina bloggar. 

Markus Hagberg har skrivit en recension på en annan nyutkommen bok som heter Betongväldet - den socialdemokratiska maktapparaten och hur den hotar vår demokrati. I den skriver han bland annat:

Slutsatsen att den socialdemokratiska politiken inte kan ses som något annat än ett 100-årigt övergrepp är en nödvändig konklusion. Det finns så mycket forskning på området (Sven Thidevall, Urban Claesson, Daniel Alvunger, Lennart Ahlbäck, Klas Hansson, Dag Sandahl och Jesper Bengtsson - för att nämna några) att detta kan ghävdas som ett faktum.

Nej, jag behöver inte försöka övertyga mig själv eller andra. Men tillsammans bör vi kristna ägna tid och kraft åt att sprida fakta. Många kristna är blinda för saken och det gör att de inte heller ser efter alternativen.

I morgon reser jag till Stockholm för att bland annat fira mässan, men jag önskar er alla en god helg!

St Filippus, Stockholm

 Dt går sakta med församlings-bildningen på Södermalm. Det finns flera orsaker till det som jag inte ska försöka rapportera om här. Men i söndagen 1 advent var en höjdpunkt, se bilden. 

Här var femton personer samlade till högmässa. Det är inte många, enligt vissa, men vem har sagt att antalet är det viktiga? Inte Jesus i alla fall. Han talade om två eller tre samlade i hans namn. Jag vet att många av oss präster använt det som ett trösteord därför att folk inte längre kommer till högmässan, men det är inte ett trösteord. Det är ett ord som säger att antalet inte är det viktiga utan det är hans närvaro som är det viktiga.

Det är ingen hemlighet att jag tror på nödvändigheten av nya församlingar. Det är särskilt mitt sätt att omdefiniera begreppet som ligger bakom. Den bibliska församlingen grundar sig på troheten till Guds ord, inte på antalet anställda eller en kyrkobyggnad. Inte heller på antalet besökare.

Det helt avgörande för en kristen församling (till skillnad mot en muslimsk församling eller annat) är  Jesus närvaro genom Ordet. Om du vill lägger jag till genom att förtydliga med ämbetet och sakramentsförvaltningen.

Efter högmässans slut bjöds det på advents kaffe med lussebullar. Och en mycket god gemenskap. Det är verkligen angenämt att se hur en mindre grupp människor kan ordna med allt detta och att kalla en präst som mig att leda högmässan tills de på lördag får en egen präst!

Kyrkomötet, dag 8

 I går var sista dagen för kyrkomötet 2022. Det verkar som att många är mycket trötta, även om fler än jag drog sig tillbaka i förtid i går kväll. Det finns gränser för hur länge en människa kan sitta utan pauser.

Onsdagen blir en halvdag, men vi har hunnit med allt det vi ska. 

Det togs beslut om att ta bort förbudet för svenskkyrkliga begravningsbyråer. Positivt uttryckt betyder det att det är fritt fram för församlingarna att starta egna begravningsbyråer. Jag tyckte det kunde beslutats om för tjugo år sedan, men som det heter i de här sammanhangen; tiden var inte mogen. Nu var den tydligen det. Det kommer att innebära att flera församlingar startar begravningsbyråer, men inte alla kommer att klara det smärtfritt utan det blir nog till att lösa problem och svara på kritik allteftersom. Röstningen utföll så att 156 var positiva och 82 negativa. 

Ett annat angeläget beslut var att det skulle tillsättas en parlamentarisk utredning för att undersöka hur man kan övergå till indirekta av stiftsmöte och kyrkomöte. Det skulle i så fall betyda att du, det vill säga alla, "bara" kan rösta lokalt till kyrkofullmäktige. Därifrån utses sedan elektorer som skickas till stiftet för att rösta fram eller utse folk till stifts- och kyrkomöte. Fördelen är dels ekonomisk, dels tror man att bara de riktigt intresserade kommer att ingå i stifts- och kyrkomöte. Som det är nu kan ju allmänheten rösta in vem som helst (som är på listan) direkt in i stifts- och kyrkomöte. Jag undrar om man klarar detta till nästa kyrkoval eller kanske blir det 2029? Om det händer alls.

Torbjörn Aronsson (KD i Svenska kyrkan) hade skrivit en intressant motion om att skriva om Svenska kyrkans grundläggande uppdrag som för närvarande är gudstjänst, undervisning, mission och diakoni. Han ville se allt som mission och förklara detta med att församlingen ska ägna sig åt gudstjänst, undervisning, evangelisation och diakoni. Den gick inte igenom och jag tror att det åtminstone tills vidare var bra. Mission har i praktiken omdefinierats så att allt det församlingen gör räknas som mission. Kanske återkommer motionen om tio år ...

Sedan det bästa utav allt! Frimodig kyrkas motion skriven av Bert Löndahl gick igenom! Kyrkomötet har nu gett kyrkostyrelsen i uppdrag att ta initiativ till nationella missionskampanjer om kristen tro inför storhelgerna. Hur det kommer att se ut i praktiken återstår att se, men tanken är att svenska folket ska informeras om vad jul, påsk och pingst innebär. Vad betyder dessa helger för något?

Vi får väl se vad kyrkans hus kan åstadkomma i detta avseende. Något att be för! Motionen gick igenom med rösterna 134 mot 105. Vilka som var emot? Gissa!

Kyrkomötet, dag 7

 Så har det gått ännu en dag. Nja, inte riktigt. Klockan är visserligen snart 22.00, men "de" håller fortfarande på. I går blev kl 23.45. Det är lite för sent för mig.

I dag hade vi omröstningen av motionerna 71 och 83. De av er som är intresserade har sannolikt redan läst nyheten någonstans. Jesper Eneroths förslag att sådan som jag ska avkragas avslogs med siffrorna 135 emot, men med 112 för (2 avstod). Det var en oerhört lång diskussion i går med ett femtiotal talare och det var osäkert hur det skulle gå i omröstningen. Jag har hela tiden trott att "vi" skulle segra, men med liten marginal. Så blev det nu. Resultatet är logiskt och riktigt. Det motsatta hade varit helt fel och föga att gära med en kristen kyrka. Hela diskussionen kom tyvärr att handla om moral. Att diskriminera är dålig moral. Det är vi emot. Men i sak handlar det om läran om äktenskap, om prästernas löfte att hålla sig till den och om biskoparnas rätt att själva bestämma. Allt detta var som bortblåst på det hela taget. Det sades, men ingen verkade höra. 

(S) kan naturligtvis inte finna sig i detta utan kommer att hålla på tills det blir som dem vill. Jag tycker många av dem uppträder respektlöst och arrogant. Det gick att se ett liknande beteende när det kom till motionen om "omvändelse-terapi". Den skulle bara igenom och den gick igenom med överväldigande majoritet. 208 röstade för den, 34 emot och 7 avstod. Jag hörde själv till dem som avstod. Det kändes lite fegt, men ärligt. Jag har aldrig hört talas om begreppet "omvändelse-terapi". Vad är det? Det sades att man, vilka de kan vara, försöker omvända folk med våld, genom omprogrammering. Var sker det någonstans? Det är klart att man är emot det, men är det vad som menas? Eller syftar begreppet på själavård och förbön på begäran? Jag vet inte ens vad som menas ... Av debatten framgick hur som helst att det inte fanns någon riktig definition av begreppet. Vad gör en sådan motion på kyrkomötet?

Under eftermiddagen har vi diskuterat ett antal motioner, några ganska intressant. Till exempel den om att häva förbudet mot svensk-kyrkliga begravningsbyråer. Här visade det sig att Frimodig kyrka var oeniga. Tveksamheterna till kyrkliga begravningsbyråer är frågorna om skattemedel, huvudmannaskapet och konkurrenssituationen. Jag hör till dem som tycker att vi ska häva förbudet och låta de pastorat som vill bilda aktiebolag, det vill säga starta begravningsbyråer. Av pastorala skäl. När folk vänder sig till kyrkan och prästen ska vi kunna tillhandahålla alltihop. Det gör vi ju nästan ändå. De som inte vill det kan vända sig till andra byråer.

En annan motion som uppfattades som angelägen är den om Svenska kyrkans engagemang mot kärnvapen. Svenska kyrkan har tydligen drivit linjen mot kärnvapen sedan 1968, men för något eller några år sedan avvecklat sitt engagemang något. Då finns det en broder Peter Weiderud som envisas med att fortsätta den linjen. Och det nu - i en tid då Rysslands diktator vill splittra Europa! Ska Svenska kyrkan i dag samverka med andra kärnvapenmotståndare inom EU och så medverka till att förverkliga Putins vilja att se oss splittrade. Det var en ganska intressant diskussion. Själv hade jag (tack och lov) reserverat mig i utskottet. Vi ska stå enade tillsammans med de andra i NATO, men det finns skl att tänka igenom saken både en och två gånger.

Nu går jag och lägger mig. Sov gott.

Kyrkomötet, dag 6

 Klockan ringde 06.00. Efter morgon rutiner blev det frukost och sedan att bege sig iväg till Domkyrkan. Biskopen Fredrik och Växjö stift svarade denna dag för mässan och jag hade blivit ombedd att assistera. Så det gjorde jag.

När jag sedan begav mig mott Uppsala Konsert & Kongress snöade mycket, mycket ymnigt. Det vräkte ner, men väl framme satte det i gång.

Jag hade bestämt mig för att gå upp i talarstolen när vi kom till motionen om att obehörig förklara oss som inte vill viga samkönade. Jag hade lite problem med att anmäla detta och är jag väl lyckade blev jag placerat som den 38:e talaren. Det tog med andra ord ett par timmar innan det blev min tur. Här följer mitt anförande:

Herr ordföranden

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, vilket innebär avslag på motionerna 2022:71 och 83.

Frågan om vigsel av samkönade är för många svenskar en svår fråga, men jag tror att vi rör oss i fel riktning om vi bifaller den här motionen. När jag tänker på utvecklingen från 2009 får jag intrycket av att tidsandan är viktigare än religionsfriheten för att inte tala om bibeln och bekännelsen. Och då är det ändå i bibeln vi finner den kristna läran.

Om vi blandar ihop lära och moral får vi stora problem och det är dessa vi nu debatterar. Vi ska inte göra vår egen bristfälliga moral överordnad den kristna läran. Svenska kyrkan har en läronämnd för att  bevaka och tillse att vi inte helt kommer bort från den kristna tron.

Även om vigsel till äktenskap inte är konstitutiv är det för mig en sakramental handling. Det är en gudstjänst som sker i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och har sin plats i läran. Biskopar och präster kan inte förvalta det efter eget tycke utan har att följa den allmänneliga kyrkans ordning. Det gäller inte bara oss utan alla kristna kyrkor och samfund.

När det gäller motion 2022:83 Obehörigförklaring av präster som diskriminerar, konstaterar läronämnden att användningen av begreppet ”diskriminering” inte är i överensstämmelse med den rättsliga bestämningen i diskrimineringslag (2008:567). Det finns redan en diskrimineringslag som gäller oss alla.

Diskriminering är inte ok, men att handla efter tro och samvete är inte diskriminering. Blanda inte ihop lära och moral. Läronämnden håller fast vid läran i p 1 och p 2 blir därför en icke-fråga eftersom ”det strider mot kyrkans ordning att införa villkor av icke-konstitutiv karaktär som begränsar biskopens vigningsansvar”.  Kyrkomötet har inte befogenhet att ta sådana beslut. Saken borde därmed vara klar.

Det ekumeniska perspektivet lyser helt med sin frånvaro, som om den klassiska synen på äktenskapet inte ska få finnas. Att avkraga präster på grund av att de håller fast vid den kyrkliga synen på äktenskapet är en ekumenisk provokation och politisk arrogans. Svenska kyrkan ska inte uppträda sekteriskt. Det ökar bara polariseringen. och därför avslag.

 Jag hade skrivit ner vad jag ville ha sagt, men i vanlig ordning ser jag också hur jag hade kunnat vara tydligare. Det är it helt enkelt att få med det man vill på 3 minuter. Fastr jag tror att de flesta fick med sig vad jag ville även om motionären Jesper Eneroth (S) frågade mig hur jag menade med sammanblandningen lära - moral. Det blir problem när moral, det vill säga uppförande, blir överordnat läran. 

I morgon ska vi rösta om motionen.

Kyrkomötet, dag 5

Det är dag fem, söndag, eftersom andra sessionen är en fortsättning på första sessionen vi hade i oktober. Första dagen innebär förutom resdag,  möte med nomineringsgruppen. Så på eftermiddagen satt vi och gick igenom de betänkande (förslag till beslut) som de åtta utskotten levererat. Jag tror det det var organisationsutskottet som bestod av 120 sidor text så det är inte gjort i en handvändning. Det handlar om hundratals sidor, mer eller mindre intressanta. Dessa betänkanden förutsätts att vi läst innan vi kommer samman. Det hade jag gjort.

Själva genomgången gick hyfsat snabbt och enkelt. Det är inte ofta vi behöver diskutera olika åsikter inom Frimodig kyrka. Vi är rätt samspelta, men det händer att vi både delger varandra åsikter och strategier. Vem ska gå upp och tala? Hur många av oss? Vad tjänar det till?

På kvällen hade vi, Frimodig kyrka, gemensam middag med BA, borgerlig allians. Det är spännande att vi och Kristdemokraterna, kanske också delar av liberaler och centerpartister börjar finna varandra. Första sessionen lunchade vi tillsammans och den här gången hade BA som sagt bjudit in FK på middag. Middagen fick karaktären av !att lära känna varandra".

Betlehemskyrkan

I går reste jag till Stockholm för att "jobba" lite i Betlehemskyrkan. SJ var kraftigt försenade så jag kom en och en halv timme senare än planerat. Det gjorde nu inte så mycket. Nästan tvärtom, jag fick mer tid att redigera min nästa bibelkommentar, den över 2 Korintierbrevet. Men det var ganska många som i högtalaren fick veta om nästa buss. Inte så roligt. Det verkar som att man behöver planera sin resa med eventuella förseningar i åtanke.

Om någon timme eller så börjar gudstjänsten i Betlehemskyrkan. Det var i den här församlingen som EFS mer eller mindre startade. Betlehemskyrkan invigdes i oktober 1840 och är Sveriges första frikyrkobyggnad. Men då hette det Engelska kapellet eftersom den engelske metodistpastorn Georg Scott kom hit redan 1830. Han predikade i en vanlig lokal, men antalet åhörare växte så att man till slut kunde bygga kapellet nära nuvarande Hötorget. EFS bildades formellt 1856 och kunde fortsätta "verksamheten" i Engelska kapellt under CO Rosenius ledning. Han predikade där i drygt tio år.

Engelska kapellet blev Betlehemskyrkan 1857

Betlehemskyrkan, ovan,  revs 1953 och i stället invigdes den nuvarande kyrkan 1956. Den ligger på Luntmakargatan i Vasastan. 

CO Rosenius i predikstolen. Den finns fortfarande kvar placerad  i Betlehemskyrkan.

Jag minns under mina år som skolpräst i Stockholm, 1978-1981 att Betlehemskyrkan var i fokus även om jag själv aldrig var där. Jag hade ju tjänst i Katarina, men jag tror att Torsten Josefsson var pastor vid den tiden. Det var han som fick mig tillbaka till Stockholm. Sedan har han efterträtts av flera bekanta sådana som Eskil Hofverberg, Klas Lindberg, Kristoffer Abrahamsson med flera  SESG eller Credo har alltid inte minst genom dessa haft en relation till Betlehemskyrkan.

Tiderna förändras och sedan en tid tillbaka är församlingen inte lika framträdande, men det är onekligen så att det vilar en kallelse över den.

I eftermiddag reser jag vidare till Uppsala för kyrkomötets andra session.

Domkapitlets beslut, del 2

 Vilka konsekvenser får domkapitlets beslut för mig? Som jag meddelat tidigare blev jag frikänd från båda anmälningarna mot mig. Dels den om bloggen 7 och 13 januari detta år, dels för att ha firat mässan i privathem, för att citera anmälaren, min egen kontraktsprost.

Vad gäller bloggen innehöll den en hel del kritik mot Svenska kyrkan. Det var inte första gången jag uttalade den i yttrandefrihetens namn. Samtidigt får jag se upp med att inte namnge dem jag kritiserar. Det vill jag inte heller eftersom jag vill skilja mellan sak och person. Det är inte alltid så lätt. Den norm jag vill följa är Kyrkans, det vill säga Jesus som Herren och bibeln som Guds ord och vittnesbördet om honom. Jag misstänker att det finns ett pris att betala för det, i synnerhet under tider som kommer.

Svenska kyrkan är känslig för kritik, både nationellt och lokalt. Det beror nog på att innerst inne är den medveten om det sluttande plan den befinner sig på. själv har jag nästan helt lagt ner kritiken. Den är inte lika angelägen idag som tidigare. De flesta förstår problemet och man ska inte sparka på den som redan ligger. Till saken hör också att jag har mer än nog med att försöka svara mot andras önskemål om bibelundervisning och mässfirande. Så nu något om det viktigaste vi kan vara med om.

Det finns (eller fanns) något som heter sjukkommunion. Det är dags att ändra beteckningen även om teologin bakom kan vara densamma. Låt oss kalla den för huskommunion eller som man gör inom Svenska kyrkans fria synod för "huskrets" eller att fira mässan "i själens nöd". 

Jag gör inga teologiska utläggningar här, men konstaterar bara att det förekommer lite varstans, - oftast i skymundan, eftersom husmässan misstänkliggöra till exempel genom begreppet "privatmässa". Det är dåligt eftersom alla mässor är offentliga. Alla som vill få del av Kristi sanna kropp och blod är välkomna.

Nu får inte prästen ägna sig åt sådant därför att folk ska komma till kyrkan, läs en särskild byggnad och vara under kyrkoherdens kontroll. Det är den inte i hemmen.

Jag fick aldrig någon förklaring till varför jag fick gå fri från anmälningarna, men tror att det finns ett särskilt skäl. Förklaringen är att prästen inte får sätta igång något, men måste gå när han kallas! Om det finns människor som önskar att prästen ska komma med nattvarden går det knappast att hindra.

Slutsats: Det är dags för lekmännen att vakna upp och förstå att deras husgrupp, studiecirkel, bönegrupp eller vad den än kallas ÄR per definition en församling. Om dessutom prästen kallas dit för att räcka dem Guds ord och förvalta sakramenten kan jag inte se annat än att det är fritt fram. Tänk om vi fick se en väckelse i det här avseendet?

CU och Credo

 Det är söndags morgon, söndagen före Domsöndagen. Jag sitter på hotellrummet och skriver detta innan jag ger mig i väg till högmässan i Buråskyrkan, Göteborg. Credo har "storsamling" den här helgen. Det verkar som att Credo är på uppgång igen efter några års tillbakagång. Årsmötet i går samlade nästan 150 personer. Visserligen alla åldrar inräknade, men i alla fall. Den nye generalsekreteraren Lasse Axelsson har fått vara med om en förnyelse som förhoppningsvis bara är i början.

Nästa år fyller Credo, förut SESG, hundra år och en bättre present än en förnyelse kan man knappast önska sig. Det är särskilt roligt att se ungdomarna i CU (Credos ungdomsutbildning). För närvarande är det ett knappt trettiotal som under tre år går igenom HåVi:s bibelskola-on-line, 25 klipp per år. Vid varje tillfälle får vi möjlighet att reda ut oklarheter, ventilera frågeställningar och dra slutsatser. För mig är det oerhört stimulerande och jag hoppas att allt fler kommer att ägna sig åt bibelstudier. Faktum är att intresset för bibelkunskap verkar öka. Det är min känsla och andra bekräftar den.

Apropå  bibelstudier. På måndagskvällarna leder jag (snarare föreläser jag) i en studiecirkel i Lagan utanför Ljungby. Där samlas drygt tjugo personer, de flesta äldre, för att ta sig igenom boken Roten som bär dig. Också här märker jag av en stark hunger efter grundläggande undervisning. Det är som om att en översiktlig undervisning får bitar att falla på plats.

Som du kanske anar räcker det till. På lediga stunder arbetar jag på att förfärdiga en bibelteologisk kommentar till 2 Korintierbrevet. Kanske kan den komma ut någon gång i februari. Och jag lovar dig att så fort den går i tryck börjar jag med en kommentar i samma serie över Romarbrevet. Tänk att som präst och bibellärare få möjlighet att leva sin kallelse! Det önskar jag fler.

Sedan finns det en vardag och till den hör. åtminstone understundom, kyrkomötet. I veckan som nu ligger framför oss får jag ägna mig åt betänkanden, det vill säga förslag som ska upp i plenum innan beslut. Inte lika roligt, men jag ser fram emot att få träffa många av mina vänner.

Domkapitlets beslut, del 1

 Usch vad tiden går. Jag har så mycket att skriva om så kanske gör det mig skriv-förlamad. Det handlar om min dagliga forskning, just nu, om kyrkans första femton år. Tänker att det ska bli en serie video-klipp. Sedan handlar det förstås om kyrkokampen, dels om hur jag friades av domkapitlet och vad det betyder, dels om det förestående kyrkomötet då (S) och Jesper Eneroth ska besegras.

Det är nu ett par veckor sedan jag fick protokollet från domkapitlet där de meddelar beslutet. Där står:

§ 130 Prästs förhållningssätt

Beslut

Domkapitlet beslutar avskriva ärendet från vidare handläggning.

Jag erkänner att jag blev förvånad när stiftsjuristen ringde någon gång i juni och meddelade att domkapitlet gjort mig till, inte bara ett utan två tillsynsärenden. Efter att advokaten Andreas Stenkar Karlgren och jag talat ut med domkapitlets utredningsgrupp, som för övrigt spelades in på band, har jag inte hört något från det förrän protokollet kom. Beslutet har du ovan. I ärendebeskrivningen står att läsa:

"Utredningsgruppen träffade Håkan Sunnliden med ombud den 8 september 2022 för ett samtal. Domkapitlet har att ta ställning till om det finns anledning att vidare utreda om Håkan Sunnliden agerat på ett sätt som borde föranleda en åtgärd enligt 31 kap. 11-12 §§ kyrkoordningen".

Det fanns det tydligen inte. Jag kan förstå att domkapitlet ville ta upp detta att jag "firat nattvardsgudstjänster i privatbostäder", men att man sedan la till ett ärende om mina blogga från den 7 och 13 januari gjorde mig misstänksam. Det är väl uppenbart att domkapitlet var ute efter något? Eller?

När jag sände tillbaka mitt vigselförordande till Kammarkollegiet 2010 kände jag mig lurad av domkapitlet, ja, till och med av biskopen. Han fick mig att "erkänna att jag varit illojal" utan att jag var medveten om att det var ett brott som skulle kunna leda till avkragning.

Nu är vi där igen. (S) lägger en motion om att en präst kan "diskriminera" han eller hon inte viger samkönade. Är inte detta ett sätt att forma om den kristna tron? Ett sätt att skrämma präster och än mer blivande präster? Ska Svenska kyrkan syssla med åsiktrsegistrering? Ska den vara en domstol vid sidan om Svensk domstol? Ska den inför egna diskrimineringslagar? 

Det är egentligen helt otroligt vad som pågår och än mer att så lite protester hörs - även om jag vet att det planeras samtal inom EFS och OAS, men de ska äga rum efter beslutet.

Jag tycker, för egen del, att beslutet något öppnar för en ljusare framtid. Mer om det senare.

Religionsdialog

 Det är nu ett tiotal år sedan som begreppet religionsdialog eller interreligiös dialog blev levande för mig. Och det är skrämmande. Jag ska kort förklara vad jag menar eftersom Världen idag, 27/10-22, ställer dialogen på sin spets. Det var en diskussion i kyrkomötet, jag minns inte vilket år, där det stod klart att "vi" hade omdefinierat begreppet ekumenik. Det har tidigare använts för att beskriva relationerna mellan kristna kyrkor och samfund, men så är det inte idag! Ekumenik handlar numera om relationerna mellan "kristendomen" och andra religioner vilket är en mycket väsentlig skillnad. Rätt eller fel?

I Kyrkoordningen heter det i den inledande texten till den fjortonde avdelningen:

Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och har en kallelse till kyrkans synliga enhet. Utifrån kyrkans tro på Gud som skapande, upprättande och livgivande i hela världen, är den vidare ekumeniska kallelsen att verka för kyrkans enhet, mänsklighetens gemenskap och världens helande, samt att söka Guds tilltal i mötet med varje människa oavsett religiös tradition.

I Världen idag förfasar sig Per-Arne Imsen över franciskanerprästen Richard Rohr därför att denne talar om att vi kan lära mycket av till exempel buddhisterna. Det är teologerna Patrik Hagman och Joel Halldorf som lyfter fram Rohr och hans "förtjänster". Imsen menar att det finns kristna som lämnar tron för att i stället knyta an till andra religioner. Samtidigt hävdar Hagman och Halldorf att många kommer in i tron (på Kristus) när trösklarna tas bort.

Det är viktigt att skilja mellan religioner och kristen tro. Kristen tro är i grund annorlunda än religioner eftersom den utgår från att Gud har uppenbarat sig för oss. Vi har att hålla oss till och lyda Honom. 

Problemet uppstår när vi behandlar kristen tro som en religion bland andra. Vidare när vi inte förmår att skilja mellan skapelse och frälsning. Som människor är vi närmast förpliktade att älska andra människor oavsett religion, kön eller hudfärg. Det är vad religionsdialogen går ut på. Men när det kommer till frälsningen gäller vad Gud har uppenbarat för oss, se till exempel Joh 3:16 eller 14:6.

Den största faran för de kristna i västvärlden och i synnerhet Sverige, är att de kristna är så dåligt informerade om sin egen tro eller att relationen till Jesus Kristus är alltför svag.

Man kan tycka vad man vill och resonera vitt och brett, men det förutsätter att gemenskapen med Herren Jesus är levande och stark. 2000-talet kommer förmodligen att kallas för ekumenikens århundrade. I sak lär det betyda att vi går mot en enda kyrklig organisation, en världskyrka, men kanske också att denna blir likvärdig med alla andra religioner. 

Tänka fritt

 Vilka sköna dagar - helt utan ansvar. Åtminstone inbillar jag mig det. Eller är det kanske så att det endast är fråga om en tillfällig paus? Också här skriver jag mejl hit och dit, skickar in en artikel eller ger en intervju. Fast det ändå upplever jag det som ett skönt avbrott i vilan. Är det möjligt att alltid ha det så? Det borde det väl vara när man är sin egen?

Så här såg det ut i morse då det var 4 minusgrader.

I går ringde Världen idag och de kommer att presentera boken Det vi inte ser i sin bilaga Tro och liv nästa torsdag. Jag hade ett ganska långt samtal med Börje Norlén eftersom det tog ett tag innan vi fann varandra. Jag känner inte denne trevlige man men hann förstå att det vi upplever är viktigt för honom. Det går i och för sig inte att säga något om, men kristen tro har som bekant en annan grund. Vi får se vad som blir av detta. Jag tror att det blir bra. Tidningen kommer att publicera ett längre utdrag ur boken, men jag vet inte vad den kommer att klippa ut.

För övrigt har jag skrivit två artiklar om församlings plantering. Det var ett beställningsjobb som jag inte riktigt vet hur det föll ut. När jag funderat vidare blir det allt tydligare för mig hur olika kyrkor och samfund sitter rejält fast i det egna paradigmet. Det är svårt för dem att tänka utanför boxen och när en sådan som jag försöker med det kommer man snabbt i försvarsställning. 

Är det inte uppenbart för alla att tiderna och verkligheten förändras? Om det är så att vi trots detta inte ska anpassa, förändra eller kanske lägga ner våra organisationer är vi längre bibliska. Jag tänker emellanåt på Paulus som blir jude för judar, grek för greker --- för att om möjligt vinna någon för Kristus. Är det inte så att allt fler kristna väljer bort våra kyrkor och samfund? Såg ni till exempel intervjun med Emanuel Karlsten i går? Tänka fritt är stort (tänka rätt är större).

Jag försöker att bryta tankegångarna med jämna mellanrum genom att se på Mordkommissionen eller en allsvensk fotbollsmatch. I dag är det matchdag!!! Bajen tar emot Sirius. Endast seger räknas.

Ny regering

 Det är gott att vara lite ledig eftersom man då kan arbeta lite mer effektivt. Dessutom kan man i Karis och mitt fall njuta av utsikten över berger i norra Värmland. Jag vill inte skriva att jag njuter över att kunna se på fotboll dessutom och att Malmö förlorade mot Göteborg i går. Men var det inte någon som menade att man ska glädja sig över sina framgångar utan att fördenskull förakta andras förluster? De har också sitt värde. Nåja, inom fotbollen får man ge och ta och Bajen har inte heller vunnit alla sina matcher. Får se hur det går på torsdag då vi möte Sirius hemma.

Förutom spännande samtal, planering och annat arbete, som jag inte vill redogöra för nu, har jag följt regeringsbildningen idag. Måste bara nämna Carin Stenströms ledare i Världen idag där hon kommenterar oppositionens påhopp. Den som vill kan läsa genom att klicka här. Hon skriver i regel mycket träffsäkra ledare och för övrigt tycker jag att Världen idag håller på att köra om tidningen Dagen rejält även om båda behövs.

Vad jag tycker om (S) och (C) kan vara allmänt bekant för mina läsare, men när det gäller (S) grundar sig min motvilja på att socialismen är gudlös. Det är den gudlösa politiken eller sekulära för att använda ett finare ord som ställt till så mycket av det elände vi har i vårt land inte minst inom skola, migration och kriminalitet.

All visshet kommer från Herren

och finns hos honom för evigt

läser jag i min bibel. Jag vet att Ulf Kristerssons hustru läser till präst och min bön är att de båda ska söka vishet hos Herre, det vill säga där den finns. 

Det är rätt och brukligt att be för all överhet. Det har jag gjort också för (S) och (C), men jag hoppas betydligt mer på den nya regeringen och delar av regeringsförklaringen var en fröjd att höra. Jag lyssnar särskilt efter detta med värderingar och det sades inte särskilt mycket om det, men det lyste i genom. 

I sammanfattningen lyfte Kristersson orden FRIHET OCH ANSVAR som vore de nyckelord. Ja, det är kristna värderingar. Frihet och ansvar. De båda hör samman, men den vägen är smal, som Jesus också påpekar. Det troliga är att Jesus syftade på vägen till Guds rike, men påståendet kan nog gälla för svensk vardagspolitik också. Be att den nya regeringen får hålla sig på den smala vägen och att den aktar sig för de sluttande plan som lider ner i diket!

Vila och arbete i Branäs

 Skönt att få vara ledig ett par veckor. Det är numera ganska tydligt att man inte blir yngre och yngre utan äldre och äldre.

I går hade vi möte i Credo. Credo bedriver en ungdomsutbildning som baserats på min Bibelskola-on-line. Att den kommer till användning på detta sättet är för mig ett riktigt bönesvar. Så välsignat att regelbundet få möta dessa nästan trettio-talet ungdomar. Undervisningen pågår under en tre-års period och kursledare är Lasse Axelsson som nu har blivit generalsekreterare för Credo. Han har tillhört Credo under hela sitt liv och var en av medarbetarna när jag var skolpräst i Stockholm för mer än fyrtio år sedan. Sedan dessa har han varit drivande med att utveckla gospel-rörelsen i Sverige.

Bibelskolan-on-line innehåller 75 videoklipp och vi går igenom 25 av dem per år. Nu är vi inne på det tredje året och kommer att avsluta till försommaren -23. Undervisningen är endast en del av utbildningen. Utöver den handlar det om själavård och praktik av olika slag. Den som vill ta sig en titt på undervisningen kan klicka här.

Jo, det är inte bara vila här uppe i norra Värmland. Branäs är en fantastiskt anläggning och verkar vara gjord framför allt för barnfamiljen. Nu är det så att Kari och jag råkar ha tillgång till en av stugorna, åtminstone om ingen annan hyr för tillfället, Just vid den här tiden, när det inte är skidsäsong, går det i regel att ta sig hit för ett par veckors rekreation.

Den här stugan, Aspen 9, är ett bönesvar och en välsignelse för oss. Vi har varit här en handfull gånger och trivs väldigt bra. Just i dag regnar det och det ska det fortsätta med ytterligare några dagar, men det är inte fel att tända en brasa och ägna några timmar åt en bra bok.

Kyrkomötet, dag 4

 Kyrkomötet slutade i fredags och nu håller det på att sjunka in. Den fjärde dagen innehöll inte något anmärkningsvärt för min del. Vårt utskott blev klart på torsdagen så vi behövde inte ta tid på fredagen. På fredagen hade vi emellertid gruppmöte i Frimodig kyrka och efter lunch skulle Antje Jackelén avtackas. Hon går som bekant i pension och kommer att ersättas av biskopen i Linköping, Martin Modéus. 

Jo, det finns en del att fundera vidare på inte bara inom Frimodig kyrka utan även inom de andra mindre grupperna. Motion nummer 81 seglar upp som nästa hot. Den går ut på att kyrkomötet ska höja tröskeln för att få vara med i kyrkomötet. Det har talats om 4 %-spärr på samma sätt som det är till riksdagen. Det skulle betyda att till exempel Frimodig kyrka kommer att åka ur kyrkomötet. Och Kristdemokraterna likaså. Om inte spärren möjligtvis bestäms till exempelvis 1 % eller om inte FK, Kd eller andra väljer att valsamverka. Vi skulle kunna ha en gemensam valplattform till exempel. Det verkar som att detta kommer att bli nästa riktigt stora utmaning - om motionen går igenom. Socialdemokraterna ser  förmodligen gärna att FK och andra mindre försvinner och att till exempel Alternativ för Sverige inte kommer in. Förslaget lyder ordagrant: 

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma till kyrkomötet med förslag till ändringar i kyrkoordningen som innebär 1. införande av procentspärr för val till kyrkomötet ...  

På bilden ser du Fjellstedtska skolan i Uppsala. Där tog jag studenten 1973, men numera är det Svenska kyrkans pastoralinstitut. Här finns också rum att hyra för övernattning. 

Det har varit mycket nu ett tag så det ska bli skönt att komma till Branäs där Kari och jag ska tillbringa de närmaste två veckorna, men jag här av mig ändå!

Kyrkomötet, dag 3

 Först tvekade jag lite för att skriva denna blogg, men sedan när jag kom hem till hotellet ångrade jag mig. Vi har i Ekumenik utskottet kommit överens om att inte yppa vad våra samtal handlat om, något som jag i och för sig ställer mig tveksam till i yttrande-frihetens-land. Det jag skrivit tidigare är rätt harmlöst och avslöjar vare sig namn, hemligheter eller skandaler.

Men när jag nu kommer till hotellet ser jag att tidningen Dagen avslöjar vad som hänt i ett annat utskott, det som handhar frågan om samkönade vigslar. Till min oförställda glädje ser jag att utskottet backat eller åtminstone föreslagit att det inte gillar motionerna som talar om åsiktsregistrering eller diskriminering. Det är bra och nu ser jag fram emot plenum i november. Det känns fantastiskt med en debatt som avslöjar allt och slutar med att det sunda förnuftet vinner.

Faktum är att jag känner något litet hopp för Svenska kyrkan. Redan tidigare har jag noterat en liten svängning och nu känns den än starkare. Tänk om Socialdemokraternas (S) tid är över?! Tänk om det till sist fanns en bortre gräns för undergrävandet av Kristi kyrka?! Man ska ha detta i perspektiv eftersom undergrävandet, försöket att ta över, kontrollera och utnyttja Svenska kyrkan som en Socialdemokratisk folkkyrka, pågått i mer än hundra år!!! Det första riktiga genombrottet var år 1958 när det beslutades att vem som helst har rätt att bli präst, att prästen inte behöver vara kallad av Gud och vigd enligt allmänkyrklig tradition. Det beslutet följdes upp med politisk kraft och de stackars kristna förstod inte och mäktade inte med att göra motstånd. Sedan har (S) överskridit gränserna för kyrkans tro gång efter annan, kanske främst genom att avslå allt som handlar om kristen tro.

Så fick (S) hjälp av Pride och HBTQ-rörelsen eller om det var tvärtom? Jag vet inte. Synen på äktenskapet förändrades, sedan fanns det två acceptabla sätt att förstå äktenskapet och det skulle välsignas och så vidare ... Förslaget nu är att alla som tror annorlunda ska beslås med att diskriminera. 

 Kan det vara så att folk i allmänhet och folk i kyrkomötet börjar förstå att Svenska kyrkan håller på att gå under? Finns det en bortre gräns för dumheterna? Kan de kristna samla sig, bli en stark opposition och till och med vända tillbaka till källorna? Nja, kanske inte riktigt, men en bit på väg.

Så har jag lyckats skriva en blogg från kyrkomötet utan att avslöja vad som sker - i mitt utskott, men den som som vill känna av temperaturen ska läsa artikeln i Dagen. Det kan du göra genom att klicka här.

Kyrkomötet, dag 2

 Skönt med lunch-paus. I dag sitter ledamöterna i sina respektive utskott hela dagen. I Ekumenik utskottet har vi gått igenom ett par riktigt intressanta motioner. Nja, kanske inte motionerna som sådana så mycket som själva saken. Förutom det har vi lämnat några yttranden till Ekonomi-utskottet.

Detta är café Alma i universitets källare.

Den ena motionen jag tänker på handlade om att återupprätta relationen till Israel. Det blir alltid ganska yvigt när vi talar om Israel-Palestinakonflikten. Konflikten? - tänker jag, det är ju krig!

Jag tog inte tid, men saken är viktig och de flesta av oss, vi är 15 ordinarie och 15 ersättare, får bekänna färg. Det blir snart låsta positioner och med förra årets kyrkomöte i minne var nog alla överens om att det måste bli en försiktig skrivning. En positiv skrivning till Israels fördel, men sedan också något om ... Jag  kunde tillför ett bra argument som också togs väl emot: Vi kan inte återupprätta relationen till Israel eftersom den aldrig brutits. Så var det med det.

Den andra motionen är jag mer osäker på, men inte därför att den lämnats in av Sverigedemokrater. Det hade för övrigt de två om Israel-Palestinakonflikten också gjort, utan därför att utskottet inte ville prata om inomkyrkliga rörelser. Här talas det om god gemenskap med The Episcopal Church, om avtal med EFS, Equmeniakyrkan och andra frikyrkor, men helst ingenting om laestadianer, OAS, ELM och så vidare. Missionsprovinsen är ingen idé att ens nämna. 

Nu är det så att vi går igenom motionerna och de bakgrundstexter som gjorts innan utskottet samlas. Sedan går vi igenom dessa en gång. Sekreterare plockar upp våra tankar och ställer samman ett så kallat betänkande. Därefter går vi igenom betänkandet. Det får bli i morgon. Då kollar vi gemensamt att allt som vi vill ha med finns med. Därefter går vi igenom en andra gång, fixar med språket och fattar beslutet att lägga fram det inför kyrkomötet som samlas en andra gång i november. Då diskuteras allt i plenum, men som du förstår är beslutet (nästan) i praktiken redan taget eftersom det också diskuterats i nomineringsgrupperna.

Just när jag skriver detta fick jag ett mejl. Min gode advokat skickade över ett protokollsutdrag från Växjö stifts domkapitel. Där står att läsa: Domkapitlet beslutar avskriva ärendet från vidare behandling. Biskop Fredrik har sökt mig här, men vi har ännu inte mötts. Han vill förhoppningsvis berätta den goda nyheten och kanske kommentera något. Jag lovar att återkomma i saken.

Nu måste jag gå till gruppmötet, lyssna och redovisa vad jag skrivit ovan.

Kyrkomötet, dag 1

 Det här skriver jag timmarna innan kyrkomötet öppnar. De olika nomineringsgrupperna möttes som regel redan i går för att förbereda sig. Jag såg just i tidningen Dagen att den stora konfliktfrågan handlar om att präster inte får diskriminera samkönade par. Håhå-jaja. Ibland undrar jag vad som är viktigt för vår arma kyrka. Bibeln har ganska lite att säga om den frågan. Frågan om sexualitet och könsidentitet finns knappast i bibeln. Bibeln eller den heliga Skrift som är ett bättre epitet vårt kyrkliga sammanhang talar endast om att Gud skapade människan till man och kvinna. Inom de ramarna finns stora variationer, men alla är lika älskade. Det känns verkligen främmande att dela in människor i H, B, T, Q och så vidare ...

Jag tror inte att dessa frågor kommer upp i mitt utskott som ekumenik utskottet, men samtidigt borde de kanske göra det eftersom Kristi kyrka är internationell. Svenska kyrkan har, särskilt efter år 2000, haft en osökt förmåga att glömma "det enda nödvändiga". I mitt utskott ska vi behandla en skrivelse från kyrkostyrelsen och 8 motioner. Kyrkostyrelsens skrivelse handlar om att Svenska kyrkan ska formalisera sin gemenskap med The Episcopal Church i USA. Någon berättade för mig att den är mer liberala än Svenska kyrkan. Det märkliga är då att det i avtalet som jag läst så är allt riktigt bra. Där håller alla fast vid den sanna kyrkan. Tydligen är det bara i praktiken man inte gör det. Jag tycker jag känner igen det samtidigt som det naturligtvis inte finns någon perfekt kyrka eller församling.

Svenska kyrkan är enligt Lagen om Svenska kyrkan (1998:1591) antagen av Sveriges riksdag "ett evangelisk-lutherskt trossamfund". Det är ett huvudargument för Frimodig kyrka när vi argumenterar. Till detta kommer som att den är en episkopal kyrka. Det kan vara bra att kyrkomötet kan ta upp och diskutera allmänpolitiska frågor, men också att veta och hålla fast vid både bibel och bekännelse. 

Nu vet jag emellertid att tongivande ledamöter saknar den insikten och det är det som ställer till det, men det kanske är det pris vi får betala när vi är både en episkopal och en demokratisk kyrka.

De motioner jag ska vara med att diskutera handlar om uigurernas situation i Kina, om Israel och Palestina, om förföljda kristna, om religions dialogen, om kristna samarbetsavtal och om de ortodoxa kyrkorna i Ukraina.

Vårt utskott samlas först om några timmar efter gudstjänsten i Uppsala Domkyrka. Just när jag skriver detta inser jag att hur vid kyrkan är - från Sandhamns kapell, där jag här om dagen hade glädje att döpa Vendela till Kristi kyrka, till Uppsala domkyrka.

Jag ber att få återkomma i morgon med en korta rapport.

Är man kallad så är man

Oj då, nu gick det en vecka igen, men nu kan jag lova en blogg om dagen för veckan som kommer. Just nu sitter jag på tåget till Stockholm för att i morgon döpa och på söndag fira högmässa. På kvällen reser jag så vidare till Uppsala för kyrkomötet nästa vecka. Ska sitta i ekumenik-utskottet och diskutera motioner hela veckan. Jag tror inte att det medför några större svårigheter. Vi får se.

Ett skäl till att jag legat lågt ett tag är att jag gjorts till biskopens tillsynsärende x 2. Jag nämnde om det i en tidigare blogg. För någon eller ett par veckors sedan var jag på förundersöknings-intervju och väntar på att få vidare besked. Det har gjort att jag inte velat skriva på bloggen, i alla fall inte i den saken. Jag är i och för sig inte ängslig för att skriva vad jag tycker, men det känns onödigt att skriva om det skulle påverka saken negativt.

Förhöret gick bra. Jag fick svara på vänliga, men uppriktiga frågor. Även om ärendet gällde att jag firar mässan i hemmen låg det i luften att de ville veta mer om min relation till Missionsprovinsen. Då var det ganska skönt att kunna berätta att jag reser till Stockholm utan förordnande från biskop Bengt eller konsistoriet. Jag reser till Stockholm därför att det finns människor som vill att jag ska komma med nattvarden. Då är det väl närmast en prästs plikt att genast ge sig i väg? Dessutom var det inte relationen till Missionsprovinsen anmälan mot mig gällde.

Jag kunde vidare erkänna (?) att jag är accepterad av och upptagen i Missionsprovinsens prästkollegium utan att ha lämnat Svenska kyrkan. Min förståelse säger att kan man vara med i Frimurarorden (vilket jag inte är, men andra biskopar och präster inom Svenska kyrkan) då kan man väl vara med i Missionsprovinsen?

Nu verkar det som att ärendet inte kommer att gå vidare, men jag har inte fått något besked ännu från stiftet. Jag håller inte längre reda på när domkapitlet sammanträder, men kan konstatera att kvarnarna mal långsamt. Det var väl i april som anmälningarna gick till domkapitlet? Om den anmälde är nervös eller mentalt svag måste det vara plågsamt med sådana handläggningstider.

Nåja, jag berättar för er när beskedet eller beslutet kommer. 

I morgon är det dags för dop - ute på Sandhamn! Drygt två timmars båtresa genom den stockholmska skärgården. Jag har aldrig varit där tidigare, men blev ombedd att döpa ett barn. Och som präst är man (nästan) skyldig att på något svara på en sådan förfrågan, eller ...

Eftersom jag aldrig varit i Sandhamn passade jag på att se några avsnitt av serien Morden i Sandhamn, så nu är jag lite försiktig. Jag kommer att vara obeväpnad. Är man kallad så är man.

Sunnlidens lilla katekes

Tidningen Dagen var visst innehållsrik idag. Här hittade jag en recension skriven av Bo Wettéus Det var länge sedan jag träffade honom. Han var en gång i tiden pastor i Baptistkyrkan i Aneby och engagerad i Ralingsås, både med bibelskolan Livskraft och Kronobergs missionen. Han måste vara omkring 80 år vid det här laget. Det är roligt att han läst min bok.

Det är roligt att Bo läst boken dels därför att han är baptist och jag har försökt vara ekumenisk, dels på grund av sin ålder vilket är en garanti för att han har förståelse för vad jag skriver. Jag saxar något ur recensionen:

I boken beskriver han sin egen tro och vad det är som gjort att han blev kristen och fortfarande är det. Det är en stark betoning på Bibeln, dopet och frälsnings visshet som den döpte kan leva i. Undervisningen är starkt Jesus-centrerad och författaren avfärdar alla andra frälsnings vägar som återvändsgränder.

I kapitlet "Dopet i den helige Ande" berättar han om hur han påverkats av den karismatiska väckelsen. Han förstod hur viktigt det var att synliggöra dopet i den helige Ande ... han vill undvika att se andedopet som bara en teori utan som en erfarenhet grundad i en historisk händelse.

 

Alla goda lutheraner, speciellt inom högkyrkligheten, kanske inte skulle hålla med om dessa ord, men Sunnliden vill förena god och sund teologi med starka andliga erfarenheter.

Att kalla boken "Sunnlidens lilla katekes" är kanske att ta i, men den ger mycket grundläggande undervisning om vad det är att vara och förbli en levande kristen och kan säkert hjälpa många på trons väg. 

Det var goda ord från en broder som levt hela sitt liv i en baptistisk tradition. Det visar att när vi vill hålla oss till Jesus och den heliga Skrift är inte skillnaderna så avgörande. Att kalla boken för Sunnliden lilla katekes är som sagt att ta i, men vackert.

Boken kan köpas i bokhandeln, beställas från förlaget Semnos eller direkt av mig, 225;- plus frakt.

kyrkomötet 2022-2025

 I dag får bloggens rubrik ställa en fråga vad som borde ha ett självklart svar, Det är klart att en kristen gemenskap, en trosgemenskap, måste innehålla olika åsikter liksom den innehåller olika människor. Olika människor har olika åsikter. Den kristna trosgemenskapen förenas genom tron, en gemensam insikt, i Guds hemlighet, snarare än genom åsikter. Hemligheten är uppenbara i Jesus från Nasaret, nedtecknad  i den heliga Skrift och omvittnad i bekännelsen. Ganska enkelt. En sådan trosgemenskap står över politiska nycker. Den borde den göra också inom den i mycket politiskt styrda Svenska kyrkan.

Kyrkoledamoten Jesper Eneroth har skrivit en motion till kyrkomötet som jag hoppas ska hamna i papperskorgen. Problemet tycks vara (S) och (C) har så mycket att säga till om i kyrkomötet att jag inte kan vara helt säker på att de politiska ideologierna inte vinner. Det är en olustig känsla. Detta att inte kunna lita på att Svenska kyrkan leds av sin egen bekännelse. Men i det här fallet tror jag det ordnar sig. 

Mina goda vänner Torkel Lindahl, Maria Andersson och Leif Nordlander, alla aktiva inom nomineringsgruppen Frimodig kyrka, har i dag skrivit en utmärkt artikel i tidningen Dagen. Du kan läsa den genom att kan du klicka här. Nu är det ett par veckor kvar innan kyrkomötets första session börjar. Då ska den här motionen och en rad andra diskuteras i utskott och leda fram till ett förslag. Förslaget ska sedan diskuteras och det ska fattas beslut i november då kyrkomötet samlas till en andra session.

"Linjalerna" blir kvar i Riksdagen

 Den här kan jag inte bara undanhålla er. Håll tillgodo genom att klicka här!

Den gröne jägaren

 Bilden är någon vecka gammal. Den är från dagen då jag spelade in ljudboken. Vi tog lunch, gick tvärs över Götgatan och stannade hos Den gröne jägaren. Där kunde vi äta den godaste Fish and Chips jag någonsin ätit. Plus att jag hade direkt utsikt mot min barndoms gata Kocksgatan. Den börjar på andra sidan Götgatan, Götgatan 64.

När jag läser lite mer om restaurangen får jag veta att Jacob Johans Anckarström lär ha ätit sin middag här den 16 mars 1792, innan han tog sig ner till operamaskeraden där han sköt ihjäl kung Gustav III med en pistol laddad med metallskrot.

Restaurangen Den gröne jägaren såg dagen ljus redan på 1600-talet. Då låg den visserligen ett par kvarter längre nordöst till, men i alla fall. Då hette ön Åsön. Det var först 1868 som namnet blev Södermalm.

 

Det var ganska lugnt på restaurangen vid den hör tiden, men när det är matchdag, det vill säga när Hammarby spelar match hemma, är restaurangen fylld av supporters. Några timmar innan och några timmar efteråt för eftersnack.

Roten som bär dig blev ljudbok

 Så är jag äntligen hemma igen efter fem dagar i Stockholm. Två av dessa dagar har jag ägnat åt att spela in Roten som bär dig. Den kommer nu att bli ljudbok. Vad jag har förstått är statistiken för antalet pappers böcker på väg ner och för ljudböcker på väg upp. Nyligen bildade Sjöbergs förlag i samarbete med andra  en sådan ljud-central för kristna böcker. Den går under namnet Keystory och du hittar dit genom att klicka här. Jag tror inte att min inläsning kommer att dyka upp där, åtminstone inte ännu. "Mitt" förlag Semnos föredrar tills vidare att satsa på typ Bookbeat eller vad det kan heta. Vi får väl se i sinom tid.

Det tog två dagar att läsa in boken. Slutresultatet kommer att bli mellan sex och sju timmar. Den gode ljudteknikern Torbjörn Frisk kommer att använda en dag framöver för att redigera. Det är viktigt att slutresultatet blir bra så eventuella störningar tas bort. 

Det här var min andra ljudbok och jag hoppas de blir tillgängliga för allmänheten under hösten. Jag säger till när jag vet. Kanske kan jag vid ett senare tillfälle spela in Det vi inte ser. Den är mer omfattande.

Sven och Erik

 På den här resan till Grekland har fokus varit på sol och bad. Det har vi fått  hr mycket som helst av. Men jag reser sällan ut att ha med mig någon eller några böcker. Enda nackdelen är att de oftast tynger packningen. Självklart har jag med mig bibeln, men inte min stora Folkbibel utan faktiskt Bibel 2000. Det beror dels på att den väger mindre, dels på att jag för tillfället läser apokryferna, närmare bestämt Mackabéerböckerna. Sedan har jag med mig två gamla böcker som tidigare inte blivit lästa. Den ena handlar om Paulus, utkom 1967 och är skriven av Sven Svensson. Den andra är en kommentar till Filipperbrevet och Kolosserbrevet skriven av Erik Bernspång 1979. Den senare är jag bekant med, men vem är den förre? Jag googlade och fann följande på Wikipedia:

Svenson började på Svenska Morgonbladet som krigskorrespondent och utrikesredaktör i Finland. År 1953 blev han redaktionschef och chefredaktör för Svenska Journalen, en tidning med ambitionen att informera om världsvid mission. Svenson gjorde många resor och mötte många miljöer och människor som beskrevs med reportage i tidningen samt i flera böcker. År 1958 tog han initiativet till en insamling för ett missionssjukhus, något som senare blev grunden för Svenska Journalens Läkarmission.^[4]

År 1969 blev han chefredaktör för Svenska Baptistsamfundets tidning Veckoposten samt chef för Westerbergs bokförlag.

Jag vet inte varifrån boken jag fann i min bokhylla kom ifrån, men Paulus intresserar mig. Det visade sig att boken är en reseskildring med anknytning till Paulus och hans resor framför allt i Mindre Asien, men även Grekland och Italien. Den gav mig mycket eftersom den i grund handlar om den miljö Paulus färdades i. Bokens titel är Det började i Tarsus.

Så här kan det se ut från vår balkong när solen går ned.

När väckelsen spred sig på Fjellstedtska skolan 1972-1973 var Hans Sundberg ledande. Hur det gick till kan jag inte säga för jag vet inte, men vid ett tillfälle var några av oss samlade i Munkfors varifrån Hans kommer. Då var Erik Bernspång behjälplig. Om han råkade ha några möten där eller om hans avsikt var att träffa oss vet jag inte. Kanske kan Han kommentera detta? Några år senare skrev han min medhavda kommentar. Tänk att jag skulle läsa den mer än fyrtio år senare ...

Cliff Bay hotel, Paleros

Oj, vad det är varmt. Bra att det finns skugga, men där är 37 grader. Tänk att det är möjligt att ligga timmar i en pool! Flera gånger om dagen. 

Denna 10 söndagen efter Trefaldighet handlar om förspillda tillfällen. Jag vet inte om jag just i dag gillar den rubriken. Det är nog bra att rubriken finns i Evangelieboken, men kom samtidigt i håg att dessa rubriker fanns inte från början. De är konstruerade efteråt så det är lite kluvet. Bibeltexterna är levande ord som ska talas i stunden och fungera som tilltal i en predikan. Inte sorteras in eller styras av konstruerade rubriker. men inget ont utan att det har något gott med sig. På det här sättet arbetar sig församlingen eller åtminstone  prästen igenom trosläran, eller ... 

 Bilden ovan visar något av poolen och restaurangen, men det är utsikten som är bedårande. Tänk att vi har valt bort den för att i stället ha utsikten åt andra hållet - mot bergen. Bilden nedan är tagen från vår balkong som har skugga från och med middagstid. I framkanten ligger en mäktig olivlund och där finns också ett och annat fikonträd. de är förresten mogna att nu plocka från trädet och äta direkt.

Grekland

 Så underbart! Kari och jag befinner oss för närvarande i Paleros i Grekland. Kari har jobbat hela sommaren och jag tillbringade hela förra veckan i Transtrand så nu kopplar vi verkligen av. Det blir sol och bad för hela slanten. Nästan. Idag (tredje dagen) behöver vi faktisk vila från solen. Den är oerhört intensiv och vi blir snabbt brända. 

Så vi har nu lyssnat till en inspelning av Christian Braw. Oerhört bra och lärorikt. Den som vill veta mer om kyrkans historia i Sverige ska absolut lyssna på detta klipp och ett liknande som kom i dag  Vill du lyssna på dagens så klicka här..

Christian ger perspektiv på kyrkan i Sverige och eftersom jag är lite insatt sedan tidigare drar jag efter andan när jag hör honom. Till exempel lyfter han detta enkla faktum att kyrkan är en. Reformationen ändrade inte på det. Vidare får jag veta att Martin Luther knappast var den viktigaste personen när det kom till reformationen i Sverige. Kort sagt: mycket intressant och lärorikt. Rekommenderas.

I morgon ska vi ut på en båtresa i det joniska havet. Vi har gjort den tidigare, men ser ändå fram emot den. Vi kommer bland annat besöka Porto Katsiki som har en av de vackraste stränderna som finns här, Vidare Ithacha, platsen där legenden om Odysseus utspelade sig. och ön där Aristoteles Onassis bodde. Ja, det ska bli skönt med denna dagsutflykt.

Ska försöka återkomma med några andras tankar senare i veckan. önskar er allt gott tills vidare.

CREDOS Ungdomsutbildning

 Det är fredag och jag har varit med om en fantastisk vecka som inte är slut än. I morgon har jag mina två sista lektioner, GT 12 om tiden fram till Andra templet och sedan Dogm 14 om Guds ord och sakrament. Därefter är det endast ett klipp kvar för denna vecka och vi har gått igenom 14 videoclip från Bibelskolan-on-line. Under året som sedan ligger framför oss gör vi ytterligare 11 visningar och går i mål. Då har "eleverna" gått igenom alla 75 avsnitten och ägnat ungefär en timme åt varje avsnitt. Gissa om de är taggade och gissa om dem är sugna på att besöka din skola!

Jag måste sägas att jag imponeras av dessa ungdomar från 16 år och uppåt. De flesta tror jag har fyllt 18. De är i stort sett handplockade och kommer oftast, men inte alltid, från kristna uppväxtmiljöer. De har goda förkunskaper. Bättre än många församlings anställda. De ställer gärna frågor och fördjupar samtalen. De har lätt för att diskutera eftersom de är så "hungriga" efter att lära känna Gud.

CREDO hette på min tid för SESG. Rörelsen bytte namn 1997. Annars har rörelsen har funnits i nästan 100 år (sedan 1924). Det var till en början en samverkan mellan studenter i Norden och finns nu separat i vart och ett av de nordiska länderna. Jag hade min första prästtjänst i CREDO, med inriktning just på skolungdomar. Därför är det extra fantastiskt att jag nu får undervisa via Bibelskolan-on-line och följa dessa "elever" under tre år. Så lång tid tar det att gå igenom de 75 videoklippen. Såg förresten att det nu fattas fyra elever för att antalet ska bli 700 personer! Det är klart att jag är tacksam!