Vilka konsekvenser får domkapitlets beslut för mig? Som jag meddelat tidigare blev jag frikänd från båda anmälningarna mot mig. Dels den om bloggen 7 och 13 januari detta år, dels för att ha firat mässan i privathem, för att citera anmälaren, min egen kontraktsprost.
Vad gäller bloggen innehöll den en hel del kritik mot Svenska kyrkan. Det var inte första gången jag uttalade den i yttrandefrihetens namn. Samtidigt får jag se upp med att inte namnge dem jag kritiserar. Det vill jag inte heller eftersom jag vill skilja mellan sak och person. Det är inte alltid så lätt. Den norm jag vill följa är Kyrkans, det vill säga Jesus som Herren och bibeln som Guds ord och vittnesbördet om honom. Jag misstänker att det finns ett pris att betala för det, i synnerhet under tider som kommer.
Svenska kyrkan är känslig för kritik, både nationellt och lokalt. Det beror nog på att innerst inne är den medveten om det sluttande plan den befinner sig på. själv har jag nästan helt lagt ner kritiken. Den är inte lika angelägen idag som tidigare. De flesta förstår problemet och man ska inte sparka på den som redan ligger. Till saken hör också att jag har mer än nog med att försöka svara mot andras önskemål om bibelundervisning och mässfirande. Så nu något om det viktigaste vi kan vara med om.
Det finns (eller fanns) något som heter sjukkommunion. Det är dags att ändra beteckningen även om teologin bakom kan vara densamma. Låt oss kalla den för huskommunion eller som man gör inom Svenska kyrkans fria synod för "huskrets" eller att fira mässan "i själens nöd".
Jag gör inga teologiska utläggningar här, men konstaterar bara att det förekommer lite varstans, - oftast i skymundan, eftersom husmässan misstänkliggöra till exempel genom begreppet "privatmässa". Det är dåligt eftersom alla mässor är offentliga. Alla som vill få del av Kristi sanna kropp och blod är välkomna.
Nu får inte prästen ägna sig åt sådant därför att folk ska komma till kyrkan, läs en särskild byggnad och vara under kyrkoherdens kontroll. Det är den inte i hemmen.
Jag fick aldrig någon förklaring till varför jag fick gå fri från anmälningarna, men tror att det finns ett särskilt skäl. Förklaringen är att prästen inte får sätta igång något, men måste gå när han kallas! Om det finns människor som önskar att prästen ska komma med nattvarden går det knappast att hindra.
Slutsats: Det är dags för lekmännen att vakna upp och förstå att deras husgrupp, studiecirkel, bönegrupp eller vad den än kallas ÄR per definition en församling. Om dessutom prästen kallas dit för att räcka dem Guds ord och förvalta sakramenten kan jag inte se annat än att det är fritt fram. Tänk om vi fick se en väckelse i det här avseendet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar