Den kristna civilisationen är slut

 Med det här inlägget vill jag bara slå ett slag för en bok eller rättare sagt för några tankar om det pågående paradigmskiftet. Att västvärlden och därmed också den västerländska kyrkan genomgår ett paradigmskifte har stått klart för mig ganska länge. Men varför och hur det går till har inte varit lika enkelt att förstå. Det är det kanske för övrigt inte nu heller. det är komplicerade skeenden vi talar om.

Boken som jag läst heter Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare. Den är skriven av den franske filosofen Chantal Delsol. Boken består av fyra delar och jag tänker inte försöka redogöra för eller diskutera den här, men upplägget delar jag gärna.

I den första delen målar hon upp den ångest västerlandet upplevt och upplever sedan 1960-talet. 1965 eller 1968 brukar vara den tid då postmoderniteten eller senmoderniteten får sitt första genombrott. Här visar hon bland annat hur människan tidigare trott på utopier, det klasslösa samhället, den fria marknaden och så vidare. I dag finns det knappast några människor som tror på detta. Till detta trons avklädande hör också att ingen längre tror på en förlängning av den kristna civilisationen. Det betyder inte att de kristna riterna bara försvinner, men de töms på sitt innehåll. Vi får också en kyrka utan Kristus.

I den andra delen visar hon på den normativa omvändningen, det vill säga hur moralen förändras. Sedvänjor, som den att fira jul, töms på sitt innehåll och fylls med nytt innehåll. Vi ska inte glömma att det gick till just så när kristendomen besegrade hedendomen. Basilikorna blev till kyrkor, solens födelse blev till Kristi födelses fest och så vidare. Detta pågick ungefär hundra år. Bit för bit förändrades hedendomen. Inte så sällan brukade de kristna makten till egen fördel när de kom i majoritetsställning.

I den tredje delen talar hon om den ontologiska omvändningen. Nu blir det filosofi på riktigt, men hon visar hur förändringarna av seder och bruk är ett resultat av en förändrad tro, religion eller tidsanda. Huvudtesen tycks vara att monoteismen är på väg ut och i stället får vi panteism eller deism, skulle jag vilja tillägga. Det finns många gudar eller gud finns överallt. I dessa paradigmatiska förändringar stiftar staten lagar allteftersom saker och ting förändras. Nu går kristendomen ut och hedendomen kommer tillbaka. Det kyrkan en gång förbjöd på 3-400-talet kommer tillbaka, som till exempel skilsmässor, barnamord, rätten till frivillig död et cetera. Detta är lagstiftningar som kyrkan inte kan gå emot eftersom nu råder en annan tro än kyrkans.

I den fjärde delen sägs att "Det är inte säkert att Gud förlorade på förändringen". Här slutar boken, men här börjar för min del det riktigt intressanta samtalet. Mer om det senare.