I går kväll hade vi en mycket fin samling med koinonian. Det var smockfullt med människor hemma hos Thomas och Ann-Charlotte. Verkligen roligt. Det blir mäktig lovsång när så många är samlade i ett hem.
I går delade jag från den dagliga bibelläsningen. Jesus talar om männen som fått sig fem, tre och en talent att förvalta. De två första fick beröm av Jesus. "Du gode och trogne tjänare ..." och mannen med bara en talent fick höra: "Du onde och late tjänare ..." Jag tror att just de beteckningarna utgör själva nyckeln till förståelsen av liknelsen. De var goda därför att de tagit emot och förvaltat väl. Den tredje var ond för att han tagit emot men inte förvaltat alls. Han fullständigt negligerade sin herres vilja.
Tyvärr har de anställda i våra kyrkor och församlingar passiviserat "lekmännen". Alltför ofta kan vi höra att människor säger: "Inte kan jag ..." eller "jag har så lite att komma med ..." Är det så att deras ledare gjort dem handlingsförlamade? Är det fara å färde när människor "i sin falska ödmjukhet" drar sig tillbaka. Naturligtvis ursäktade jag oss alla genom att skylla på synden, men genom att vara lyhörda för Anden är vi lovad kraft så det håller inte riktigt att skylla på synden. Det är ju inte den som är vår herre.
Jag berättade också om boken som jag just skrivit färdigt och nu har ute "på remiss". När jag arbetade med den stod det nämligen så klart för mig att de hade problem i Korint och i Rom och i .... Och idag har det inte blivit bättre. Jag menar att vi måste göra upp med den så kallade utvecklingsoptimismen. Vem har sagt att saker och ting ska bli bättre? Att vi kan åka bil och slipper att går är en sak, men människans väsen, begränsningar och svagheter tycks vara desamma. Och det är de som spökar. Det gäller med andra ord att förvalta de gåvor Gud har gett.
För övrigt läste jag en mycket tänkvärd insändare i SvD idag. Du kan läsa den genom att klicka här. Den var skriven av "nordiska hedningar" men mycket upplysande. Tyr-runan är runskrift och tecknet står för rättvisa, rättssäkerhet och självuppoffring. Det är inte en nazistisk symbol som det påstods dagen innan i SvD. Debattörerna förklarade journalisterna för "historielösa och obildade opinionsbildare " som satt i TV-rutorna och ondgjorde sig över fornskandinaviska symboler.
Mitt i prick. Det irriterar mig att journalisterna inte kan området religion, religionens etik och symboler. Titt som tätt talas det om att regeringen har skjutit till miljoner, ibland miljarder, till skolan eller nu senast polisen. 1000 poliser har skickats till Göteborg för vakta demonstranter. MEN vem tar diskussionen om samhällets värden och normer? I den akademiska världen, också den teologiska, varnar man för normer. Det ska vara objektivt. Det gör att man skjuter till pengar för att hantera symptomen, men få bryr sig om ideologierna. För att man inte får? Eller för att man inte kan? Då tycker jag inte heller man ska förvåna sig.
I går delade jag från den dagliga bibelläsningen. Jesus talar om männen som fått sig fem, tre och en talent att förvalta. De två första fick beröm av Jesus. "Du gode och trogne tjänare ..." och mannen med bara en talent fick höra: "Du onde och late tjänare ..." Jag tror att just de beteckningarna utgör själva nyckeln till förståelsen av liknelsen. De var goda därför att de tagit emot och förvaltat väl. Den tredje var ond för att han tagit emot men inte förvaltat alls. Han fullständigt negligerade sin herres vilja.
Tyvärr har de anställda i våra kyrkor och församlingar passiviserat "lekmännen". Alltför ofta kan vi höra att människor säger: "Inte kan jag ..." eller "jag har så lite att komma med ..." Är det så att deras ledare gjort dem handlingsförlamade? Är det fara å färde när människor "i sin falska ödmjukhet" drar sig tillbaka. Naturligtvis ursäktade jag oss alla genom att skylla på synden, men genom att vara lyhörda för Anden är vi lovad kraft så det håller inte riktigt att skylla på synden. Det är ju inte den som är vår herre.
Jag berättade också om boken som jag just skrivit färdigt och nu har ute "på remiss". När jag arbetade med den stod det nämligen så klart för mig att de hade problem i Korint och i Rom och i .... Och idag har det inte blivit bättre. Jag menar att vi måste göra upp med den så kallade utvecklingsoptimismen. Vem har sagt att saker och ting ska bli bättre? Att vi kan åka bil och slipper att går är en sak, men människans väsen, begränsningar och svagheter tycks vara desamma. Och det är de som spökar. Det gäller med andra ord att förvalta de gåvor Gud har gett.
För övrigt läste jag en mycket tänkvärd insändare i SvD idag. Du kan läsa den genom att klicka här. Den var skriven av "nordiska hedningar" men mycket upplysande. Tyr-runan är runskrift och tecknet står för rättvisa, rättssäkerhet och självuppoffring. Det är inte en nazistisk symbol som det påstods dagen innan i SvD. Debattörerna förklarade journalisterna för "historielösa och obildade opinionsbildare " som satt i TV-rutorna och ondgjorde sig över fornskandinaviska symboler.
Mitt i prick. Det irriterar mig att journalisterna inte kan området religion, religionens etik och symboler. Titt som tätt talas det om att regeringen har skjutit till miljoner, ibland miljarder, till skolan eller nu senast polisen. 1000 poliser har skickats till Göteborg för vakta demonstranter. MEN vem tar diskussionen om samhällets värden och normer? I den akademiska världen, också den teologiska, varnar man för normer. Det ska vara objektivt. Det gör att man skjuter till pengar för att hantera symptomen, men få bryr sig om ideologierna. För att man inte får? Eller för att man inte kan? Då tycker jag inte heller man ska förvåna sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar