Nyss hemkommen från Teologiskt Forum i Växjö. Vi var samlade för att prata om tecken och under, eller kanske bättre; mirakler. F Stefan, Linda och jag var rörande överens. Skälet till det är så enkelt som att vi är kristna. Kyrkoherden i Ljungby, Christoffer Meakin, var moderator och det med äran. Det betyder mycket med en kunnig, lyhörd och öppen moderator och kyrkoherden visade sig vara en sådan. I sin inledning ställde han i grund två frågor. Den ena handlade i grund om vår världsbild och den andra om Gud är godtycklig. Det var kring dessa frågor samtalet kom att handla.
Det kan knappast vara något nytt att Bibelns världsbild skiljer sig vår västerländska eller kanske är det bättre att säga att vår världsbild skiljer sig från Bibelns. Det här gör att vi människor har olika utgångspunkter. Med den västerländska utgångspunkten blir hela talet om Gud skumt och mirakler kan i grund förklaras. Med Gud som utgångspunkt blir resultatet i förstone det motsatta eftersom för Gud är ingenting omöjligt. Det vore snarare obegripligt om Han inte kunde göra under och mirakler. Men samtalet visade samtidigt att motsättningen kan vara skenbar. När vi tror på frälsningen bejakar vi skapelsen. Det är inte så att vi till exempel förnekar sjukvården. Tvärtom vi ser den som en Guds gåva till oss.
Däremot efterlyste vi detta att vi i allt borde gå till Gud. När vi går till tandläkaren, terapeuten eller fram till förbön så går vi i allt till Gud. Tyvärr har det senare blivit nästan sällsynt. F Stefan visste förstås att de sjukas smörjelse och bikten har de ortodoxa alltid levt med. Men vi i Svenska kyrkan har lite si och s med den saken. Här finns något vi behöver återerövra. Ber bön, olja, handpåläggning och tro. Kanske vore något för kyrkomötet?
Den andra frågan om Gud är godtycklig kommer av att så många inte blir helade. Men också här tror jag vi var överens. F Stefan menade att när vi bett för sjuka finns det alltid ett efterlopp! Bönesvaret kom men kanhända på ett annat sätt än vi tänkt oss. Linda var också noga med att peka på den omsorg vi visar när vi ber för sjuka. Likaså talade vi om det himmelska perspektivet. Kroppen är ändå lagd under förgängelsen och det är den inre människans hållning till Gud som är viktig i ett evighetsperspektiv.
Ja, det blev en bra kväll. Nästa samling blir den 16 november då det ska samtalas om Jesu uppståndelse från de döda.
Nu ser jag fram emot morgondagen, då Värnamo koinonia ska samlas ute i Tånnö. Detr ska bli underbart att få träffa bröderna och systrarna igen.
Det kan knappast vara något nytt att Bibelns världsbild skiljer sig vår västerländska eller kanske är det bättre att säga att vår världsbild skiljer sig från Bibelns. Det här gör att vi människor har olika utgångspunkter. Med den västerländska utgångspunkten blir hela talet om Gud skumt och mirakler kan i grund förklaras. Med Gud som utgångspunkt blir resultatet i förstone det motsatta eftersom för Gud är ingenting omöjligt. Det vore snarare obegripligt om Han inte kunde göra under och mirakler. Men samtalet visade samtidigt att motsättningen kan vara skenbar. När vi tror på frälsningen bejakar vi skapelsen. Det är inte så att vi till exempel förnekar sjukvården. Tvärtom vi ser den som en Guds gåva till oss.
Däremot efterlyste vi detta att vi i allt borde gå till Gud. När vi går till tandläkaren, terapeuten eller fram till förbön så går vi i allt till Gud. Tyvärr har det senare blivit nästan sällsynt. F Stefan visste förstås att de sjukas smörjelse och bikten har de ortodoxa alltid levt med. Men vi i Svenska kyrkan har lite si och s med den saken. Här finns något vi behöver återerövra. Ber bön, olja, handpåläggning och tro. Kanske vore något för kyrkomötet?
Den andra frågan om Gud är godtycklig kommer av att så många inte blir helade. Men också här tror jag vi var överens. F Stefan menade att när vi bett för sjuka finns det alltid ett efterlopp! Bönesvaret kom men kanhända på ett annat sätt än vi tänkt oss. Linda var också noga med att peka på den omsorg vi visar när vi ber för sjuka. Likaså talade vi om det himmelska perspektivet. Kroppen är ändå lagd under förgängelsen och det är den inre människans hållning till Gud som är viktig i ett evighetsperspektiv.
Ja, det blev en bra kväll. Nästa samling blir den 16 november då det ska samtalas om Jesu uppståndelse från de döda.
Nu ser jag fram emot morgondagen, då Värnamo koinonia ska samlas ute i Tånnö. Detr ska bli underbart att få träffa bröderna och systrarna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar